Sverige i säkerhetsrådet Lovande start på svårt arbete

2017 och 2018 sitter Sverige i FN:s säkerhetsråd. För att få genomslag måste Sverige gå samman med de andra icke permanenta medlemmarna och driva frågor tillsammans, menar Sveriges FN-ambassadör Olof Skoog, som vid årsskiftet beskrev stämningen i rådet som mycket dålig. Med hjälp av en ny generalsekretare och flera nya rådsmedlemmar hoppas han ändå att Sverige kan blåsa nytt liv och hopp i FN:s arbete med internationell fred och säkerhet.

På en svajig telefonlinje från New York förklarar Sveriges FN-ambassadör Olof Skoog att han hellre talar om möjligheter än problem.

– Men vi har förberett oss så gott det går för att bli duktigare och kunnigare på de frågor som står på säkerhetsrådets dagordning. Framför allt handlar det om konflikter i Afrika och Mellanöstern, att förstå drivkrfterna bakom dem och se vad FN kan göra, säger Olof Skoog.

Två dagar efter samtalet fattar Olof Skoog ordförandeklubban i FN:s säkerhetsråd. För första gången sedan 1998 är Sverige med i FN:s högsta beslutande organ. I januari också som ordförandeland.

En månad senare ger säkerhetsrådets hemsida Olof Skoog rätt. I korthet har han som ordförande fått leda möten om kon ikter, medlingsförsök och fredsarbete i Demokratiska republiken Kongo, Sudan, Sydsudan, Nigeria, Gambia, Mali, Centralafrikanska republiken, Somalia, Jemen, Israel, Palestina, Syrien och Colombia, och i fråga om kärnvapenavtalet med Iran. I mångt och mycket en karta över vår tids många oroshärdar.

Det enda möte som på hemsidan ger sken av att ha tvingat Sveriges FN- ambassadör att svettas lite är det om resolution 2334. Den antogs av säkerhetsrådet i december 2016 för att stoppa Israel från att bygga er bosättningar på palestinskt territorium.

Även om den är omstridd, menar Olof Skoog att resolution 2334 ändå är ett exempel på vilken betydelse FN:s säkerhetsråd har i världspolitiken.

– Du har ju själv sett reaktionerna på den, från Israel och Washington. Om ingen brydde sig om vad säkerhetsrådet säger och tycker så hade detta aldrig blivit en så storsak,mennuärdetjudet. Även om man säger att man inte kommer att bry sig om resolutionen så hade man inte behövt kommentera den, men det har man gjort i allra högsta grad. Så den har betydelse.

Resolution 2334 får räknas till en av säkerhetsrådets få framgångar de senaste åren, särskilt i skuggan av de låsningar som rått i Syrienfrågan.

– Jag tror att de esta i säkerhetsrådet är överens om att det är ett stort miss- lyckande för rådet att kon ikten i Syrien fått härja så fruktansvärt brutalt i snart sex år, säger Olof Skoog.

Han beskriver stämningen bland säkerhetsrådets 15 medlemmar förra året som mycket dålig.

– Det är svårt att tänka sig att den kan bli sämre.

I och med årsskiftet lämnade fem länder säkerhetsrådet och Sverige, tillsammans med fyra andra länder, trädde in. Samtidigt fick FN en ny generalsekreterare, António Guterres, tidigare premiärminister i Portugal och FN:s före detta högkommissarie för yktingar.

Med dessa förändringar hoppas Sverige på en nystart för arbetet i säkerhetsrådet. Olof Skoog talar om att tillföra ny energi och hitta ett nytt fokus. Därför valde Sverige i januari att förklara vikten av att FN stärker sitt arbete med att förebygga och förhindra kon ikter, istället för att hantera dem när de redan brutit ut. Något som Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic tycker varit mycket bra.

– Det blev en intensiv start. Sverige är inte bara ny medlem i säkerhetsrådet, utan också ordförande från dag ett. Samtidigt får FN en ny generalsekreterare. Sverige har ha möten med civilsamhället och genomfört ett seminarium i säkerhets- rådet om att förebygga kon ikter, vilket också generalsekreteraren lade ut texten om. Det kan man inte annat än kalla en positiv start, säger Aleksander Gabelic.

Att det kommer bli tuffare framöver är Olof Skoog och Aleksander Gabelic överens om. FN-ambassadören vill inte kommentera tillträdet av USA:s nya president Donald Trump och hans betydelse för arbetet i säkerhetsrådet. Aleksander Gabelic nämner inga namn, men påpekar vikten av att Sverige i dessa oroliga tider står upp för mänskliga värden och för en positiv känsla av att man inom världssamfundet inte glömmer de vanliga människorna.

Folkrättsprofessor Inger Österdahl som studerat FN:s säkerhetsråd ur ett folkrättsligt perspektiv i många år ser också stora utmaningar för Sverige, men tror ändå att det finns en möjlighet att göra skillnad om Sverige bara fram- härdar i sina ställningstaganden.

– Det finns flera länder som står Sverige nära. Kan man mobilisera andra och tillsammans försöka påverka argument och göra sin röst hörd kan man ändå åstadkomma något. Sverige må vara ett litet land, men vi har hög trovärdighet i de här frågorna, säger Inger Österdahl.

Aleksander Gabelic understryker det stora stöd som Sverige ck i generalförsamlingen i omröstningen till säkerhetsrådet sommaren 2016. Två tredjedelar av världens länder ställde sig bakom Sveriges kandidatur.

När Sveriges regering presenterade sin agenda för arbetet i säkerhetsrådet rådde det inte heller något tvivel om att ambitionsnivån var hög. FN:s arbete med att förebygga konflikter och kvinnors delaktighet i fredsarbete i konfliktområden ska stärkas. Klimatförändringarnas roll i konflikter ska få mer plats, de fredsbe- varande insatserna bli mer effektiva och transparensen i rådets arbete öka.

– Jag tror den svenska regeringen inser att det är ganska begränsat vad den kan åstadkomma, men det vore konstigt om de gick in i rådet och sa att det inte är så mycket de kan göra. Det är väl bra att de går in med inställningen att de ska uträtta så mycket de kan, säger Inger Österdahl.

Någon revolution av FN är kanske inte heller att vänta, påpekar Olof Skoog, men om de mindre länderna i säkerhetsrådet lyckas samarbeta kan de bidra till att bryta låsningar mellan de större, permanenta medlemmarna.

– Kan Sverige hitta en fråga som säkerhetsrådets medlemmar kan enas om kan det nog bidra till att förbättra arbetsklimatet rätt dramatiskt, vilket kan behövas, säger Inger Österdahl.

Hur diplomatiskt skickligt Olof Skoog än navigerar i korridorerna och mötesrummen mellan FN:s olika sammanträden överskuggas allt arbete ändå av vetorätten. De fem permanenta medlemmarna kan alltid spela ut vetorätten och sätta käppar i hjulen för processer som skulle kunna förhindra hundratusentals människors lidande.

– Men vi är ändå tio länder som kan markera mot vetorätten och ställa de permanenta medlemmarna till svars. De esta av oss som valts till att sitta i säkerhetsrådet är inte där för att driva smala, nationella intressen, utan för att försvara FN-stadgan och arbetet med internationell fred och säkerhet. De permanenta medlemmarna behöver oss. Det krävs minst nio röster för ett beslut, säger Olof Skoog.

De icke permanenta medlemmarna kan också mobilisera generalförsamlingens stöd som påtryckningsmedel. De kan även ge representanter för det civila samhället en röst, vilket Sverige lovat att göra.

– Vi vill att civilsamhället så ofta det går ska sitta med i säkerhetsrådets förhandlingar. Det gäller framför allt två grupper och det är kvinnor och ungdomar, säger Olof Skoog.

Det har redan hållits en rad möten mellan utrikesdepartementet och representanter för det civila samhället, både i Stockholm och New York. Olof Skoog lovar att den dialogen kommer fortsätta de kommande två åren.

Publicerad i Världshorisont 1-2017

«
»

Din e-postadress kommer ej att publiceras Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.