I en krönika i Chef & Ledarskap skriver Erik Halkjaer, ordförande i Reportrar utan gränser, om vikten av att barn får gå i skolan i Afghanistan, och vilket mod det krävs för att sätta flickor i skolan.
I Afghanistan krävs det mod för att sätta flickor i skolan.
Det finns få andra yrken i Afghanistan som är så farliga för kvinnor som journalist. Trots detta väljer många unga afghanska kvinnor att utbilda sig till journalister. Enligt den afghanska kommittén för skydd av kvinnliga journalister (CPAWJ) finns det i dag fler än 700 kvinnliga journalister i landet.
Samtidigt som kvinnorna tar plats på redaktionerna har våldet och hatet mot kvinnliga journalister ökat, visar en undersökning som Reportrar utan gränser gjort tillsammans med CPAWJ i Afghanistan. Bakom de hot, trakasserier och attacker som kvinnliga journalister utsätts för ligger sociala och kulturella värderingar.
Bland många konservativa grupper i landet anses kvinnor inte passa för arbete inom media, särskilt inte på tv. Enligt studien skulle nästan varannan familj i Afghanistan föredra att deras döttrar inte arbetade inom media.
När Najwa Alemi, 24 år, valde att studera journalistik fick hon stöd av sina föräldrar. Uppväxt i regionen Badakhshan i nordöstra Afghanistan tillhör Najwa den första generation unga kvinnor som gått i skolan och vidareutbildat sig efter att talibanerna förlorade makten 2001.
Sedan 2001 har antalet flickor som kan gå i skolan i Afghanistan ökat kraftigt. Några säkra siffror finns inte, men enligt Svenska Afghanistankommittén får ungefär var tredje flicka i skolåldern någon form av skolundervisning i Afghanistan i dag.
Att fler flickor går i skolan beror inte bara på utländska biståndsgivare och politiskt påverkansarbete. Flickorna har framför allt lyfts fram av sina föräldrar, som velat ge sina barn de bästa förutsättningar i livet barnen kan få. För Najwa Alemis föräldrar var det självklart att hon skulle läsa på universitet och få ett bra arbete.
Najwa arbetar i dag på Afghanistans enda tv-kanal där alla reportrar och redaktörer är kvinnor, Zan-TV. Hon är en av kanalens mest orädda reportrar. Hon sätter ljuset på undanskymda sociala frågor som narkotikamissbruk, hemlöshet och våld mot kvinnor. Hennes reportage är bland de första av sitt slag att visas på afghansk tv.
För Najwa handlar hennes journalistik om att kämpa för kvinnors rättigheter. Hon säger att det inte finns något som skulle kunna stoppa henne från att fortsätta sitt arbete. Detta trots att hon retar upp många. Enligt FN har våldet mot kvinnliga journalister ökat med 60 procent sedan 2012.
I oktober besöker Najwa Sverige för att ta emot den svenska regeringens människorättspris i Per Angers anda, för sitt arbete för kvinnors rättigheter. Hon säger att hon kan leva med de hot och hat som hon är utsatt för, men det hon räds mest av allt är att hennes föräldrar sätter ner foten. Att de blir så rädda för hennes liv att de vill att hon slutar arbeta som reporter.
För alla afghanska flickors framtid bör vi hylla Najwas föräldrar, för det stöd de gett henne, och hennes lärare och rektorer i de skolor där hon studerat. Det krävs mod i Afghanistan för att driva en skola, stötta flickors skolgång och drömmar. Najwa hoppas att hon själv kan vara en förebild för en ny generation afghanska flickor, som också drömmer om att få göra skillnad.