Kämpar i uppförsbacke

I oktober gjorde Nicaraguas högsta domstol det möjligt för landets president Daniel Ortega att återväljas i nästa val. Åtgärden är den senaste av en rad beslut som minskat hoppet om att relationerna mellan det civila samhället och regeringen skulle bli bättre med en sandinistisk regering. Istället har det civila samhällets utrymme för påverkan minskat dramatiskt.

Korgarna fylls långsamt. En och en ska varje orangeröd tomat tvättas och granskas. Ronaldo och Antonia López har aldrig odlat tomater förut. De ser det som ett test inför kommande år. Majoriteten av inkomsterna kommer istället från bönor.

– Vi har fått det etthundra procent bättre med Ortega, säger Ronaldo López. I 16 år levde vi under ett oligarkiskt styre, men nu har vi en regering som kämpar för de fattiga, för bönderna. Han har gett oss en ny marknad för våra bönor i Venezuela. Dessutom köper han dem för det dubbla marknadspriset.

Paret López är trogna Ortega sedan 1980-talets sandinistiska revolution. Efter att Ortega förlorade makten 1990 levde de i Costa Rica, men återvände inför utsikten att sandinisterna skulle vinna valet i november 2006. Tillsammans med 32 andra familjer bildade de ett litet kooperativ och hyrde odlingsbar mark utanför staden Jinotepe, söder om huvudstaden Managua.

Med hjälp av Diakonias stöd till den nationella nicaraguanska bonderörelsen UNAG fick bönderna i det nya kooperativet stöd att organisera sig och odla sina åkrar. Men det var Ortegas handelsavtal med Venezuela som verkligen innebar en förändring.

– Före Ortega fick vi låna pengar för hutlösa räntor för att få ekonomin att gå ihop, säger Manuela Maria Rodriguez, kooperativets ekonomiansvarige. Det slipper vi nu.

På UNAG:s kontor i Managuas södra delar är tongångarna kring Ortegas regering mer försiktigt positiva, men att den nya regeringen fått många fattiga småbönder på fötterna igen är de flesta överens om.

Chefen på Nätverket för lokal utveckling, Damaris Ruíz, håller med om att FSLN-regeringen har genomfört vissa förbättringar för småbönderna. Regeringens satsningar på utbildning och sjukvård lovordar hon också, men i övrigt menar hon att politiken nästan är värre än tidigare, liberala, regeringars.

Nätverket för lokal utveckling har, bland annat med stöd av Diakonia, lagt ner mycket tid på att påverka tidigare regeringars politik för lokala frågor och demokrati. Det var en stor framgång när det nicaraguanska parlamentet 2003 godkände lagen om medborgerligt deltagande, en lag som skulle ge medborgarna mer att säga till om på kommunal nivå.

Med Ortega vid makten har framgångarna vänts till frustration. Flera av nätverkets framgångar har raderats ut. En av orsakerna är att FSLN infört lokala råd för medborgerlig makt (CPC) över hela landet. Dessa råd består i princip av samma personer som sitter med i de lokala FSLN-avdelningarna.

I den något ruffigare Managuastadsdelen Santa Ana möter den arbetslösa Francisco García upp. Han är inte bara sedan länge aktiv i den lokala FSLN-avdelningen, utan är även koordinatör för Santa Anas CPC.

– Rådet är tillför att organisera folket på basnivå och se vilka behov som finns, säger Francisco García. Det finns många fattiga i Nicaragua och vårt jobb är att se vilka som behöver hjälp, vad för slags hjälp det kan handla om och sedan att distribuera regeringens resurser.

Regeringen Ortegas plan är att låta CPC arbeta fram förslag till de kommunala budgetarna i samarbete med landets borgmästare. Projektet har inte bara fått stor kritik från det nicaraguanska civila samhället, utan också av oppositionen och de internationella biståndsgivarna.

Att på lokal nivå ta fram kommunal budget och presentera olika behov för borgmästaren är ingenting nytt. Förfarandet formaliserades i lagen om medborgerligt deltagande. Införandet av CPC framstår därför som ett nytt regeringskontrollerat parallellt system till det äldre mer pluralistiska. Systemet är också ett enkelt sätt att kontrollera vilka som röstar eller inte röstar på FSLN.

Damaris Ruíz menar att för det nicaraguanska civila samhället är skapandet av CPC en signal om att FSLN har brutit med gräsrötterna. Hon var, liksom många andra av det civila samhällets representanter, själv engagerad i revolutionen på 1970- och 1980-talen. Tillsammans ser de nu ett allt mer auktoritärt system där FSLN försöker tysta kritik och kontrollera och styra så mycket som möjligt.

– Folk ser sig tvingade att gå med i CPC för att få hjälp, men vad det egentligen handlar om är klientelism, säger Damaris Ruíz. CPC hjälper inte, utan stjälper allt det som vi i det civila samhället har byggt upp under framför allt 1990-talet.

För stora delar av det nicaraguanska civila samhället har en mångårig kamp för mer demokrati och ökat medborgerligt deltagande i de politiska och ekonomiska besluten bytts ut mot en kamp om utrymme, om rätten att existera. Flera av dem beskriver det som att tidigare öppna dörrar på vissa ministerier plötsligt har stängts.

– Under 1990-talet agerade det civila samhället som en person, säger Fidel Moreira hos ytterligare en av Diakonias partners, paraplyorganisationen Coordinadora Civil. Medborgarna hjälpte till att bygga upp ett nytt samhället efter kriget, men nu plötsligt säger regeringen att man ska riva upp det systemet och bygga ett nytt.

I mitten av augusti i år hade Coordinadora Civil sitt årsmöte för alla medlemsorganisationer. På mötet i Managua presenterade de sin Plan för nationen med förslag på politik och ekonomi som skulle kunna förbättra landet.

Coordinadora Civil presenterade ett liknande förslag, en nationell plan, efter orkanen Mitch som 1998 slog sönder stora delar av landet. Då mottogs förslaget med öppna händer. Efter årets årsmöte skulle medlemmarna fira med livemusik och dans. Istället möttes de av våldsamma motdemonstranter och flera av medlemmarna misshandlades. Bland motdemonstranter fanns tre högt uppsatta FSLN-politiker.

– Den här regeringen har kidnappat yttrandefriheten, mänskliga rättigheter och massmedierna, säger Fidel Moreira. Så fort någon vill demonstrera möts de av en motdemonstration och så slutar det i slagsmål. Vi trodde att regeringen skulle använda sig av oss inom det civila samhället, men istället förlitar den sig på statligt anställda och partibasen. Och eftersom den inte kan skicka polisen på oss när vi demonstrerar skickar de betalda busar och partimedlemmar istället.

Konfrontationen mellan FSLN-regeringen och det civila samhället i Nicaragua har gradvis eskalerat sedan regeringen valdes i november 2006. Efter att FSLN, i samband med valet, medverkat till att totalförbjuda abort reste sig landets kvinnorörelser som en kvinna och tog till gatorna. Det var då de konstanta motdemonstationerna som Fidel Moreira pratar om började.

Att det nu blivit möjligt för Daniel Ortega att återväljas en andra mandatperiod glädjer bönderna i Jinotepe, men tvingar Fidel Moreira och Damaris Ruiz att kämpa än hårdare för förändring och de medborgerliga rättigheterna. Damaris Ruiz säger sig ibland vara nära att ge hoppet om att vända den politiska utvecklingen i landet till något positivt.

– Men det enda vi kan göra är att fortsätta jobba med folket och hoppas att vi kan förändra situationen, säger Damaris Ruiz. Vi har gjort det förr och kan göra det igen.

Fakta

I oktober förra året stormade polis och åklagare den nicaraguanska kvinnoorganisationen MAM, och organisationen för undersökande journalistik CINCO, den brittiska biståndsorganisationen Oxfam och svenska Forum Syd. Man beslagtog datorer och 100 000-tals dokument. MAM och CINCO hade blivit en nagel i ögat för Ortegas regering. MAM anklagades för att ta emot biståndsmedel från Oxfam och Forum Syd via CINCO, vilket organisationen inte hade rätt till eftersom den saknade juridisk person. I början av året lades förundersökningarna ner. Men polisbevakningen och trakasserierna mot inte bara CINCO och MAM utan flera andra organisationer har fortsatt. Inför lokalvalen i november förra året förbjöds två oppositionspartier MRS och PC att delta för att de inte uppfyllde kraven för att delta. Lokalvalen präglades av fusk och det har senare kommit fram att det skedde dokumenterat valfusk i 46 av 153 kommuner. FSLN utökade sin kontroll från 87 till 109 kommuner.

Publicerad i Dela Med 4/2009

«
»

Din e-postadress kommer ej att publiceras Obligatoriska fält är märkta *

*