Inte bara bistånd, utan alla andra politikområden, måste bidra till att bekämpa fattigdom i världen. Det var grundtanken när Sverige för 13 år sedan lanserade Politik för global utveckling (PGU), men trots flera försök att väcka initiativet till liv har det varit svårt att leverera några resultat. Inte minst på grund av politiskt ointresse. Det konstaterar Expertgruppen för biståndsanalys i en ny rapport.
Kritiken mot PGU är inte ny, men i sin nya rapport försöker den statliga kommittén för utvärdering av biståndet, Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) förklara varför den inte fungerar.
– Det är inte precis så att vi drar byxorna av den här politiken och avslöjar någonting häpnadsväckande, säger Lisa Román, en av författarna bakom rapporten Sustaining a development policy: results and responsability for the Swedish policy for global development.
I korthet går PGU ut på att alla politikområden ska bidra till global utveckling. Det gäller svensk miljö- och skattepolitik, såväl som försvarspolitiken och beslut om flyktingmottagande. Tanken när riksdagen antog initiativet 2003 var att angripa målkonflikter mellan de olika politikområdena och öka samstämmigheten i svensk politik för utveckling och fattigdomsbekämpning i andra länder.
Tidigare utredningar, bland annat av Statskontoret, och andra rapporter har sedan dess konstaterat att resultatet varit magert. Den svenska paraplyorganisationen Concord, till exempel, har sedan 2010 publicerat fyra skuggrapporter om hur regeringen genomför PGU.
Läs hela artikeln i OmVärlden