Politisk maktkamp om Haiti

Bakom kulisserna i återuppbyggnadsarbetet efter jordbävningskatastrofen i Haiti utspelar sig en politisk maktkamp om kontrollen över regionen. De sydamerikanska staterna kommer inte låta USA ensamt sköta taktpinnen den här gången, något som redan blev tydligt efter statskuppen i Honduras. Sydamerika står idag ekonomiskt starkare och mer enat än någonsin tidigare.

Haitis numer kontorslöse president René Préval tillträdde sitt ämbete den 14 maj 2006. Dagen efter skrev han under oljeavtalet Petrocaribe med Venezuelas president Hugo Chávez. Petrocaribe är ett avtal som innebär att medlemsstaterna (i stort sett alla karibiska stater och Surinam, Guayana, Nicaragua, Guatemala, Honduras och Belize) kan köpa olja av Venezuela på mycket fördelaktiga villkor – hälften kontant vid leverans och resten på kredit under 25-årstid. Den andra hälften kan betalas med råvaror.

Snart satt Préval även med på samarbetsorganisationen ALBA:s möten, som observatör med möjlighet till medlemsskap Petrocaribe är en del av ALBA, som skapades av Chávez och Kubas tidigare statschef Fidel Castro. Det skulle vara ett alternativ till de många frihandelsavtal som USA förslagit flera sydamerikanska stater.

Medlemmar i ALBA är Bolivia, Ecuador, Nicaragua, Dominica, Honduras, Antigua & Barbuda och St. Vincente & Grenadinerna. Som medlem i ALBA erbjuds staterna bistånd och handel i form av utbyte. Kuba skickar läkare till Nicaragua och Venezuela, Nicaragua skickar människor som kan jobba med alfabetisering i Bolivia, Venezuela utbildar ingenjörer från medlemsländerna och så vidare.

Medlemmar i ALBA är även enskilda kommuner i bland annat El Salvador och Peru. Genom ALBA och Petrocaribe-avtalet har Chávez försett fattiga New York-bor och hela Londons kollektivtrafik med billig olja.

Vid årsskiftet införde ALBA en egen virtuell valuta, ungefär som Eurons företrädare Ecu, med namnet Sucre. För några veckor sedan genomfördes den första handelstransaktionen inom ALBA med hjälp av Sucre. Genom valutan vill medlemsstaterna undvika att hela tiden luta sig mot USA:s valuta dollar.

ALBA-länderna är djupt kritiska till USA:s Latinamerikapolitik, såväl under den tidigare presidenten George W. Bush, som under den nuvarande, Barack Obama. Alla medlemsländerna tar avstånd från Honduras nya regeringen, under Porfirio Lobo, då de anser att den valdes under illegitima förhållanden efter statskuppen i juni förra året.Även Brasilien har varit kritiskt mot USA:s Latinamerikapolitik och tagit avstånd från Lobo.

Efter statskuppen i Honduras avbröts i princip samarbetet med ALBA, men officiellt gick landet inte ur organisationen förrän i januari i år. Haiti lär nu knappast bli officiell medlem i ALBA heller. Två dagar efter jordbävningen i Haiti, den 12 januari, skickade USA 5 700 soldater, ett hangarfartyg och flera andra flottstyrkor till landet. Snart var antalet amerikanska soldater på plats 20 000. Motiveringen var hög säkerhetsrisk, förrymda fångar och möjligheter till plundring.

De av Brasilien ledda FN-styrkorna, Minustah, har i många år gjort ett styvt jobb för att sköta säkerheten i Haiti. Detta sedan det väpnade upproret mot den tidigare presidenten Jean-Bertrand Aristide 2004 visat behovet av nya polis- och militärkårer. Minustah bestod före jordbävningen av 6 700 soldater och 1 400 poliser.

Brasilien meddelade efter jordbävningen att man vara beredd att fördubbla Minustah-styrkor på kort varsel, men då hade amerikanerna redan börjat anlända, utan annat mandat än USA:s eget. Brasilien skickade, under FN-mandat, 1 300 soldater till. Samtidigt konstaterade Minustah-chefen, Hédi Annabi att säkerhetsläget på inget sätt förändrats i och med jordbävningen – det var så att säga inte värre än vanligt.

Kritiken mot USA:s agerande var stor, både från FN-håll och Brasilien, men högst ropade ALBA-länderna. Chávez var som vanligt värst när han anklagade USA för ockupation. President Préval höll låg profil, väl medveten om att Haiti är i behov av all hjälp man kan få.

Brasilien och ALBA tänkte dock inte låta USA agera som man alltid gjort tidigare – som storebror med sin egen intressesfär. Haiti ligger inte många sjömil från Miami, men inte heller från Kuba. Historiskt står Haiti och Venezuela nära varandra eftersom det fria Haiti på 1800-talet gav venezeualanska frihetskämpar en fristad i kampen mot den spanska kolonialmakten.

På kort tid efter jordbävningen lovade Chávez tusentals papperslösa haitiska invandrare i Venezuela uppehållstillstånd. Oljebolaget Citigo, som ägs av Venezuelas statliga oljebolag PdVSA, skickade via sina anläggningar i Dominikanska republiken 120 ton med nödhjälp till Haiti. Venezuela skrev även av Haitis oljeskuld på ungefär 300 miljoner dollar, Haitis sjukvård fick 20 miljoner dollar i stöd och Chávez skapade en fond på 100 miljoner dollar till sociala projekt.

Brasilien gav i slutet av januari 200 miljoner dollar i stöd till Haiti. Ecuadors president Rafael Correa besökte Haiti 1 febuari, Chiles president Michelle Bachelet besökte landet i helgen som gick och på torsdag anländer Brasiliens Luiz Inácio Lula da Silva till Port au Prince. De sydamerikanska staternas samarbetsorganisation UNASUR, beslöt i början av februari att ge Haiti 300 miljoner dollar i stöd.

Hjälpen från Sydamerika sker i samarbete med Haitis regering, som själva ska få prioritera hur de vill att stödet ska användas. Préval har kritiserat bland annat USA, Tyskland och Frankrike för att ge stöd utan någon som helst konsultation med Haiti eller i samordning med någon annan.

Den interamerikanska utvecklingsbanken, IDB, har beräknat den totala kostnaden för återuppbyggnaden av Haiti till 14 miljarder dollar. I slutet av mars möts världens stora biståndsgivare i New York för att diskutera vem som ska betala detta och hur återuppbyggnaden ska ske. Räkna med att Haiti, med Sydamerika i ryggen kommer att ställa en hel del krav på ökad delaktighet och ett mindre självständigt agerande från USA:s och EU:s sida.

«
»

Din e-postadress kommer ej att publiceras Obligatoriska fält är märkta *

*