Små oberoende nyhetsredaktioner, som bland andra nättidningen Confidencial, bekämpas av den nicaraguanska staten.
Carlos Fernando Chamorro är son till den tidigare presidenten Violeta Chamorro och den nicaraguanska tidningen La Prensas tidigare chefredaktör Pedro Joaquín Chamorro, som mördades 1978. La Prensa var 1978 en lika stor nagel i ögat på diktatorn Anastasio Somoza som samma tidning är idag på Daniel Ortega.
I och med mordet på fadern blev sonen Carlos Chamorro sandinist och efter revolutionen 1979 journalist, redaktör och sedermera chefredaktör på den sandinistvänliga tidningen La Barricada. En av hans kollegor var Rosario Murillo, men även kvinnorättskämpen Sofia Montenegro.
När sandinisterna förlorade valet 1990 lämnade Carlos Chamorro och Sofia Montenegro tidningen och startade nättidningen Confidencial med tillhörande tv-program. Sofia Montenegro är idag kvar i Managua, inlåst i sitt hem, rädd för att gå ut där polisen bevakar henne dygnet runt.
Carlos Chamorro och flera av hans kollegor flydde landet när polisen attackerade redaktionen. Några till Mexiko, andra till Spanien och han själv till Costa Rica. Därifrån fortsätter han att sända Esta Semana och Esta Noche via nätet. Med hjälp av e-post och WhatsApp leder han den lilla redaktion som Confidencial har kvar i Nicaragua.
– Vi har under den här perioden ägnat oss åt väldigt grundläggande journalistik. Vi har gett namn och ansikten på de döda. Vi har genom röntgenbilder på de dödade visat att många av dem som skjutits, avrättats med ett skott i huvudet. Vi har intervjuat poliser som hoppat av och kunnat berätta om vilka order de fått, säger Carlos Chamorro.
Confidencials reportrar jobbar på hemlig ort i Managua, men vittnar tillsammans med kollegor från andra medier, via WhatsApp om hur polis attackerar dem, tar deras utrustning och på andra sätt försöker hindra deras arbete.
– Det är oerhört slitsamt och tar hårt på dem som är där, men de gör ett viktigt arbete, säger Carlos Chamorro.
Liksom Nelly Roque och Roger Guevara Mena tror han inte på de pågående förhandlingarna mellan regeringen och den civila alliansen. De internationella påtryckningarna är för svaga och internationell media för ointresserad, menar han.
Läs också reportaget Sandinistregimens svek mot folket
– Det talas om att den nicaraguanska ekonomin kommer bli regeringens fall, men då krävs det hårdare tag och sanktioner. Bara i år har regeringen tagit lån av Taiwan på 100 miljoner dollar och av den Centralamerikanska banken för ekonomisk integration, BCIE, på 200 miljoner dollar, säger Carlos Chamorro.
Så sent som i maj i år rapporterade Confidencial att BCIE även fortsätter att betala ut pengar till den nicaraguanska polisen. Utbetalningarna görs med stöd av ett avtal mellan banken och den nicaraguanska regeringen från 2014 då polisen blev lovade ett lån på 16 miljoner dollar på flera år.
USA har infört sanktioner mot enskilda personer som står Daniel Ortega nära, och även mot nicaraguanska banker. EU-parlamentet har bett EU-kommissionen att inför sanktioner, men så länge Daniel Ortega lovar att han ska släppa alla politiska fångar senast i mitten av juni händer inget.
Den svenska regeringen agerar via EU. Ambassadör Anders Kompass har under det senaste året mött både utrikesminister Denis Moncada och president Daniel Ortega. Han ska då ha framfört svensk kritik mot hur regeringen agerar.
De tio miljoner kronor som Sida förra året avsatte för att stärka demokratin och de mänskliga rättigheterna i Nicaragua går via biståndsorganisationerna Diakonia och Oxfam. För att skydda de personer som får ta del av pengarna har de fått tillstånd av Sida att lätta på redovisningskrav och transparens. Även organisationernas egen personal riskerar att när som helst pekas ut som kuppmakare eller förlora tillstånd och tvingas ge upp arkiv och annan data om sina projekt i landet.
I och mångt och mycket påminner situationen om 1980-talets Centralamerika. Då fick både Sida och Diakonia, med bland annat Anders Kompass som då var biståndsarbetare, smyga och rucka på reglerna för att inte röja identiteten på de demokrati- och människorättsaktivister Sverige stödde i militärjuntornas El Salvador och Guatemala.
I Nicaragua skakar idag många på huvudet åt det svenska ointresset för de skattefinansierade biståndsmiljarder som grävts ner i bland annat demokratistärkande insatser och nu tycks som bortblåsta. Tillsammans med president Juan Orlando Hérnandez, i grannlandet Honduras, Nicolás Maduro, i Venezuela och även Jimmy Morales, i Guatemala står det i Nicaragua med all tydlighet klart att det är svårt att bygga demokrati utan att också ta itu med korruptionen.
– Annars kan du lika gärna kasta biståndspengarna ut genom fönstret, säger en nicaraguan som först talat sig varm om den tidigare svenska statsministern Olof Palme, som mördades 1986, två år efter att han var den första europeiska regeringschef att besöka Nicaragua efter revolutionen 1979.
Läs också Från Nicaraguas värsta fängelse till Sverige
Reportagen publicerades i Ordfront nr 3-2019