Gabriela Pichardo är politiska flykting undan Daniel Ortegas regim. Som aktiv i studentrevolutionen går hon inte säker i sitt hemland. Ordfront träffade henne i Stockholm.

När studentprotesterna i Nicaragua inleddes den 18 april förra året befann sig Gabriela Pichardo på Universidad Politécnica (Upoli), i Managua. Inom loppet av ett par timmar koordinerade hon studenternas försvar mot polisen. Tre månader senare greps hon och kastades i fängelse. Nu söker hon asyl i Sverige.

Gabriela Pichardo, 26 år, lever sedan i oktober förra året med släktingar i Lund. Hon medverkar i ett nätverk med nicaraguaner som försöker göra svenskarna medvetna om situationen i landet. Över en kaffe på Kulturhuset, i Stockholm berättar hon om hur protesterna började.

– Vi samlades på kvällen den 19 april, efter att precis överlevt ett fruktansvärt dygn på universitetsområdet. Det var ont om mat och vatten. Många var i chock efter att Darwin skjutits till dötts. Polisen stängde av all elektricitet och vatten och klippte telefonlinjer till universitetet. Utanför hörde vi skottlossning och explosioner hela dagen, säger Gabriela Pichardo.

Fotnot: Butiksbiträdet Darwin Manuel Urbina sköts kvällen den 10 april, troligen av polisen.

Studenterna förstod att de var inringade, men de tänkte inte ge sig. Polisens och regeringens svar på deras fredliga demonstrationer sporrade dem att fortsätta protestera.

De ritade upp en plan, utsåg en ledning och talespersoner. För enkelhetens skull delade upp universitetsområdet i olika zoner. Gabriela Pichardo fick i uppdrag att koordinera kommunikationen mellan de olika zonerna.

– Vi fick stöd av de boende i området runt universitet. De kom med mat och vatten, men polisen kontrollerade allt i vägspärrarna och mycket av det vi fick in var förgiftat. Flera blev sjuka, säger Gabriela Pichardo.

Runt omkring universitetet, i Managua och ute på landet var Nicaragua i uppror. En journalist hade dödats och radiostationer satts i brand. Till pensionärernas och studenternas kamp hade även flera av landets bonde- och kvinnorörelser sällat sig. Regeringen drog tillbaka sitt förslag om reformer av socialförsäkringssystemet, men det var försent.

När mödrarna till många av dem som dödats under protesterna demonstrerade på Mors dag den 30 maj gick polisen åter till kraftig motattack. Enligt den nicaraguanska människorättsorganisationen CENIDH dödades 16 personer och ytterligare 88 skadades.

I juni hade fler än 100 personer dödats i konfrontationer mellan demonstranter och poliser över hela landet.

– Vi fattade då beslut om att lämna universitet och stödja protesterna på gatorna istället, säger Gabriela Pichardo.

Som en av ledarna för proteströrelsen på studentområdet och en del av den nybildade studentrörelsen 19 april dröjde det inte länge förrän polisen sökte upp Gabriela Pichardo, men först tog de hennes pojkvän.

– Det var den 23 juni. Polisen hade nyligen dödat en student från Upoli i en demonstration och sökte efter min pojkvän Carlos. De tog honom med sig och försvann, säger Gabriela Pichardo.

Tillsammans med sina vänner sökte hon efter sin pojkvän hos polisen. Vid det här laget satt hundratals personer i fängelse. Polis och åklagare anklagade dem för att vara terrorister som försökt störta presidenten.

En månad efter att hennes pojkvän försvunnit kom polisen för att gripa Gabriela Pichardo med. De sökte igenom hennes telefon och tryckte in henne i en polisbil.

– Jag hade tömt min telefon på alla foton, kontakter och meddelanden. Det var min räddning. Efter en vecka i El Chipote släppte de mig, men när jag ringde mina föräldrar ville de inte veta av mig. De jobbar för staten och jag tror att de var rädda för att förlora sina arbeten. Istället kom min kusin och hämtade mig, säger Gabriela Pichardo.

Läs också reportaget Sandinistregimens svek mot folket

Hon har svårt att prata om tiden i fängelset, men till slut kommer det fram att hon utsattes för tuffa förhör, ofta naken och tvingad att göra knäböj och sit-ups medan polisen pressade henne. De ville veta vilka ledarna för protesterna var, vem som finansierade dem och ifall de hade vapen.

När Gabriela Pichardo släpptes tvingades hon skriva på ett papper med löfte om att inte demonstrera eller delta i några proteströrelser. Annars skulle hon anklagas för olaga vapeninnehav och organiserad brottslighet. Hon fick ingen kopia av pappret med sig och någon advokat var inte närvarande.

Efter att hon släpptes ur fängelset höll hon sig gömd hos släktingar Managua i tre månader. Sedan flydde hon till Sverige där hon söker asyl. Här beskriver hon det som att hon varit blind fram till den 18 april förra året.

– Förut stödde jag regeringen, men det visade sig att den inte var vad jag trodde. Jag hade följt deras propaganda sedan jag var liten, säger Gabriela Pichardo innan hon försvinner till ett möte för att organisera en manifestation till solidaritet för Nicaragua, på Sergels torg i Stockholm.

Läs också Nicaraguas medier under press

Reportagen publicerades i Ordfront nr 3-2019

*Sedan artikeln publicerats har Gabriela Pichardo beviljats asyl i Sverige.