Katarinas falkögon har sikte på världens skolor

Möjligheten till skolgång beror alltmer på livets lotteri – om man föds i en rik eller fattig familj. Det menar Katarina Tomasevski, FN:s specialrapportör för rätten till utbildning.

– Utbildning har blivit en handelsvara som alla andra. Vi ser allt fler privata skolor och utbildningar som finansieras genom höga inskrivningsavgifter. Bara folk som har råd kan gå till en bra skola. Andra kanske inte får gå i skola alls, säger Katarina Tomasevski.

I hennes senaste bok ”Education denied – cost and remedies” ges en ganska dyster bild av utbildningssituationen i världen. En ljusglimt är det nyväckta motstånd mot högre avgifter på utbildning som syns i allt fler länder, som till exempel i Storbritannien där lärare nu hotar med strejk om avgifterna höjs.

Världsbanken har också tvingats omvärdera sin ståndpunkt att individen, inte staten, ska betala individens utbildning.

Under sina fem år som specialrapportör har Katarina Tomasevski prioriterat två områden – utbildningens finansiering och dess innehåll. Hon har velat se vad som döljs bakom statistiken, inte bara hur många barn som går i skolan.

Den första studieresangick till Uganda. Som en effekt av Världsbankens och Internationella valutafondens lån låg finansieringsbördan för skolan på Ugandas barn och inte på staten, vilket lett till att få barn haft råd att gå i skolan.

Sedan reste hon till Rwanda där en stor del av bakgrunden till det blodiga inbördeskriget går att finna i landets utbildningssystem. De två folkgrupperna hutuer och tutsier gick i olika skolor och all undervisning genomsyrades av segregering och rasism gentemot den andra folkgruppen.

Katarina Tomasevski har också besökt rika länder, som USA och Storbritannien. Båda har ett utbildningssystem som allt mer och mer bygger på privatskolor med höga avgifter kontra statligt finansierade med små resurser. I USA är företagssponsring vanligt på många skolor.

För att kunna besöka ett land måste fn:s specialrapportörer bli officiellt inbjudna av landets regering. Regeringen måste också godkänna den tänkta reseoch studieplanen i landet.

Varje resa är svår att genomföra, oavsett vart den går.

Turkiets regering stoppade två av Katarina Tomasevskis planerade möten med kurdiska organisationer. När hon hade åkt hem fängslades några av de universitetsstudenter hon hade mött. De släpptes efter protester från FN.

USA:s regering lät henne komma, men ignorerade henne nästan totalt. När sedan hennes rapport lades fram inför kommissionen tvingade USA fram tre omskrivningar med kommentarer från usa:s ambassadör i kommissionen.

Under hösten kommer hon att resa till Kina. Förberedelserna har pågått i ett år. Katarina Tomasevski och hennes team av forskarstudenter har samlat på sig rapporter från kinesiska enskilda organisationer och officiella handlingar från Kinas kommunistiska parti.

Trots att den kinesiska staten ska stå för all utbildning utestängs allt fler kinesiska barn från skolan på grund av att de inte har pengar. Den statliga budgeten för utbildningssektorn räcker inte till och skolor tvingas ta betalt av elevernas föräldrar.

Den negativa spiralen med minskad skolgång och segregering har dock vänt i några fattiga länder:

• Uganda har med hjälp av ökad statlig finansiering gett fler barn en möjlighet att gå i skolan.

• I Sydkorea anses den kraftiga statliga satsningen på utbildning vara en av bakgrunderna till landets starka ekonomiska tillväxt.

• Venezuela, Argentina och Brasilien har lagstadgat om att sex procent av statsbudgeten ska gå till utbildningssektorn.

– Flera andra länder i regionen diskuterar att genomföra samma åtgärd. Lite förenklat är allas rätt till utbildning viktigt för ett lands ekonomi. Folk med bra utbildning kan ta hand om sig själva.

Privatiseringen av skolan smygs in i alla världens länder, även i Sverige.

– Det skapar ojämlikhet. Vilka blir våra intellektuella i framtiden?

Katarina Tomasevski påpekar dock att hon inte förespråkar en monopoliserad statlig skola, som på Kuba. Där finns bara ett alternativ. Barnen får bara lära sig statens syn på världen.

Hon anser i stället att staten ska se till så att alla barn har samma möjlighet till utbildning, på lika villkor. Och att de ska få lära sig att det är normalt med olika religioner, ideologier, kulturer, handikapp och sexualitet.

Fakta

FN:s specialrapportörer sitter på sex år och Katarina Tomasevski tillträde 1998. Hon är den första att inneha posten som specialrapportör för rätten till utbildning. Tjänsten är ideell och FN betalar bara resorna med tillägg. Till vardags bor hon i Köpenhamn och är professor i internationell rätt och internationella relationer vid Lunds universitet. Hon har tidigare jobbat med barns, kvinnors och hiv-smittades rättigheter.

Publicerad i Lärarnas tidning 15/2003

«
»

Din e-postadress kommer ej att publiceras Obligatoriska fält är märkta *

*