Ett år efter att de landsomfattande protesterna mot president Daniel Ortega började i Nicaragua sitter fortfarande hundratals demonstranter i fängelse. Landets människorättsadvokater kämpar för att få dem fria, men polisen gör allt för att lägga skulden för regimens övergrepp på demonstranterna. Och i Costa Rica finns nu över 50 000 flyktingar från Nicaragua. Människorättsorganisationen CENIDH:s chef Vilma Nuñez vägrar dock att ge upp sitt arbete i Managua.
Eyner José López, 25 år, fick välja mellan fängelse för ett rån han inte begått eller att bli infiltratör. Han hade nyligen suttit fyra månader i Nicaraguas värsta fängelse för att ha deltagit i förra årets studentprotester mot regimen.
Polisen hade beslagit hans motorcykel, butik och alla de dvd-skivor som han och hans fru sålt för att tjäna pengar till mat på bordet. När han kom ut fick han tillbaka motorcykeln, men inget annat. Istället greps han kort därpå igen.
Han lovade Managuas vice polischef, Sergio Gutiérrez och en annan högst uppsatt polis, Adolfo Marengo, att han skulle han söka upp demonstranterna, eller kuppmakarna, som de kallade dem. Sedan skulle han hitta folk som polisen kunde beskylla för terrorbrott.
– Det var en kollega till mig som såg Eyner lämna fängelset. Polisen hade inte gett honom någon advokat så när han kom ut följde jag honom med bilen en bit. Sedan bad jag honom hoppa in, säger María Oviedo, advokat som arbetar med Nicaraguas ombudsman för de mänskliga rättigheterna (CPDH), till Amnesty Press i Managua.
Till en början var Eyner misstänksam, men insåg snart att advokaten kunde hjälpa honom. Han åkte med henne till CPDH:s kontor och berättade vad som hänt.
Eyner vittnade inte bara om hur Managuas högsta polisledning pressat honom till att hitta personer att skuldbelägga för brott de aldrig begått. Han berättade också om hur han deltagit i studentprotesterna i april förra året.
I en soffa i ett hus i utkanten av Costa Ricas huvudstad San José förklarar Eyner López att han själv aldrig läst på universitetet. När protesterna mot regeringen började i april förra året begav han sig ändå till Universidad Politecnica de Nicaragua för att stödja studenterna. Där blev han kvar.
När polisen omringade hela universitetsområdet hjälpte Eyner López studenterna att föra in mat och vatten på universitetsområdet. Belägringen höll i sig i tre månader.
– Jag såg flera personer bli skjutna. Vi var inte beväpnade. En av de sista dagarna av ockupationen sköt de ihjäl en av mina kompisar, Tony Merlo. Han stod bredvid mig när det hände. Jag kastade mig på marken och släpade kroppen med mig. Flera av dem som var med mig då sitter i fängelse idag, säger Eyner López.
Protesterna började med pensionärer som demonstrerade mot pensionsreformer. När studenterna tog till gatorna för att stödja pensionärerna började polisen att skjuta. Och protesterna blev nu riktade mot landets president Daniel Ortega och hans vicepresident och fru, Rosario Murillo.
I tre månader var flera av Nicaraguas största städer krigszoner med prickskyttar på taken, dagliga explosioner och våldsamma konfrontationer.
Fler än 320 personer dödades, tusentals skadades och fängslades. Med hjälp av en antiterrorlag kunde polisen anklaga alla demonstranterna för terrorbrott.
På CPDH:s inrådan lämnade Eyner López landet i mars i år. Polisen hade hotat honom med att om han inte gjorde som han lovat skulle de sätta honom i fängelse igen och ”ta hand” om hans fru och deras tvååriga dotter åt honom.
– Polisen gav Eyner ett specifikt uppdrag. Han skulle hitta personer som polisen kunde skuldbelägga för en mordbrand i bostadsområdet Carlos Marx i juli förra året. Branden är kanske det mest uppmärksammade och symboliska fallet av polisförtryck sedan oroligheterna började, säger María Oviedo.
Det var i gryningen den 16 juli 2018 som polis och maskerade och beväpnade män i civila kläder försökte placera prickskyttar på taket till ett trevåningshus i närheten av studentdemonstrationerna. När ägarna till huset sade nej kastade de maskerade männen in molotovcocktails i madrassfabriken på husets bottenvåning.
Branden spred sig snabbt och fyra personer dödades, varav två barn. När brandkåren kom vägrade polisen att släppa förbi dem. Grannarna försökte bistå brandmännen men blev beskjutna. Innan brandkåren kom fram hade ytterligare två personer dödats.
En person överlevde branden. Hon var mamma till de två barn som dog. Hon pekade ut polisen. Flera vittnesmål kunde också på plats bekräfta vad som hänt.
– Men nu sitter ett ungt par, en man och en kvinna, i fängelse för brottet. Det är jag som är deras advokat och jag har videoklipp som visar hur paret hjälper till att släcka branden. Polisen försöker lägga skulden för branden på grannarna och demonstranterna. Eyner var nyckeln för att bistå dem att hitta fler falska anklagelser, säger María Oviedo.
Fram till i augusti 2018 jobbade María Oviedo på den nicaraguanska åklagarmyndigheten. Under protesterna fick hon allt fler fall på sitt bord som uppenbarligen bröt mot allt vad rättssäkerhet heter. De gripna vägrades rätten till advokater, de hölls häktade utan anklagelser långt mer än 24 timmar och i flera fall hade de inte ens gripits av poliser, utan av anonyma maskerade män.
María Oviedo sade upp sig och började arbeta med CPDH istället. Där försöker hon bistå åtta personer att få sina domar för terrorbrott upphävda. Totalt försvarar CPDH 200 av de 600-800 politiska fångar som just nu sitter i nicaraguanska fängelser.
Många av fångarna är, enligt CPDH dömda till mer än 30 olika brott. Till raden av terrorhandlingar räknas allt från att sjunga klassiska hyllningssånger till Nicaragua, demonstrera, vifta med den nicaraguanska flaggan, ge mat och dryck åt demonstrerande studenter, ta emot finansiellt stöd från utländska biståndsorganisationer. Listan kan göras lång.
Flera fångar är dömda i rättegångar bakom lyckta dörrar till mer än 200 års fängelse. Bland dem återfinns journalisterna Miguel Mora och Lucía Pineda från tv-stationen 100 % Noticias. I december attackerade polisen inte bara 100 % Noticias redaktion, utan även nättidningen Confidencial där också tv-programmen Esta Noche och Esta Semana görs. Polisen förstörde redaktionerna och beslagtog datorer och annan utrustning.
Enligt den nicaraguanska organisationen Fundación de Violeta Barrios de Chamorro har det under det senaste året begåtts 1 080 brott mot pressfriheten i Nicaragua. Brotten begicks framför allt av polisen, men även av maskerade och beväpnade män, eller paramilitärer som de kallas.
Totalt har fler än 60 journalister flytt landet, däribland flera av dem som arbetade på Confidencial. Bland de närmare 55 000 registrerade nicaraguanska flyktingarna i Costa Rica återfinns också Confidencials chefredaktör Carlos Fernando Chamorro.
– Vi har under den här perioden ägnat oss åt väldigt grundläggande journalistik. Vi har gett namn och ansikten på de döda. Vi har genom röntgenbilder på de dödade visat hur många av dem som avrättats med ett skott i huvudet. Vi har intervjuat poliser som hoppat av och kunnat berätta om vilka order de fått, säger Carlos Chamorro.
Medan Carlos Chamorro fortsätter att sända tv-programmen Esta Noche och Esta Semana från San José, riktade digitalt mot en nicaraguansk publik jobbar en liten redaktion kvar i Managua.
Reportrarna vittnar tillsammans med kollegor från flera andra medier om hur polis attackerar dem, tar deras utrustning och på andra sätt försöker hindra deras arbete.
– Det är oerhört slitsamt och tar hårt på dem som är där, men de gör ett viktigt arbete, säger Carlos Chamorro.
Bara dagar innan Confidencial stängdes ner tog regeringen ifrån nio nicaraguanska organisationers juridiska rätt att verka i landet. En av dem var människorättsorganisationen CENIDH som också attackerades av maskerade män.
CENIDH:s kontor totalförstördes och alla datorer och arkiv beslagtogs. Vad männen som förde bort materialet inte visste var att all dokumentation av övergrepp begångna sedan april 2018 fanns på annan plats.
Flera av organisationens anställda flydde landet, men inte chefen Vilma Nuñez, som bland annat tagit emot Stieg Larsson-priset (2011) för sitt arbete för mänskliga rättigheter i Nicaragua.
– Vill de få bort mig härifrån så får de tvinga bort mig. Vi som är kvar fortsätter att arbeta med att försvara de mänskliga rättigheterna, för det nicaraguanska folket ska alltid kunna räkna med oss, säger Vilma Nuñez, som fängslades och torterades redan på 1970-talet under diktatorn Anastasio Somozas regim.
Kort efter attacken anklagade polisen Vilma Nuñez för att vara ansvarig för branden i Carlos Marx. Som bevis visade polisen upp ett filmklipp där hon syns vid branden. Problemet är att hon vid tidpunkten för branden besökte sin son i San Francisco, i USA. Filmen är manipulerad.
CENIDH arbetar idag vidare på en hemlig plats i Nicaragua. En handfull personer fortsätter att dokumentera övergrepp på de mänskliga rättigheterna och situationen för de politiska fångarna. Både CPDH och CENIDH för ut all sin information om övergrepp till den Interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna.
Reportaget publicerades i Amnesty Press 30 april 2019