Världsbanken vill ge privat kapital en större roll inom globalt utvecklingsarbete. Samtidigt stämmer en grupp bönder i Honduras bankens organ för investeringar i den privata sektorn, IFC, för inblandning i mord och tortyr. IFC har stöttat ett palmoljeföretag med miljardbelopp samtidigt som bolaget varit inblandat i en blodig markkonflikt. Chef för IFC under den aktuella perioden var en välkänd svensk finansman.
I en exklusiv intervju med DN berättade tidigare i år Världsbankens ordförande Jim Yong Kim att han ska ta organisationen genom en stor förändring: från att med lån ha finansierat utvecklingsprojekt i de fattigaste länderna till att i stället lösa finansieringen med en stor andel privat kapital, bland annat från pensionsfonder.
Samtidigt måste Världsbankens ledning och ägare, däribland Sverige, nu hantera en stämningsansökan mot bankens organ för finansiering i den privata sektorn, International Finance Group (IFC).
Enligt en amerikansk organisation som företräder 16 honduranska bönder ska IFC, genom att investera hundratals miljoner dollar i ett honduranskt palmoljeföretag, ha bidragit till mord och tortyr.
Chef för IFC under delar av den period när övergreppen enligt stämningen ska ha skett var den svenska finansmannen Lars Thunell, tidigare vd för bland annat SEB och Trygg-Hansa och idag ordförande för Afrikanska unionens försäkringsbolag African Risk Capacity Limited.
IFC beslutade 2008 att investera 30 miljoner dollar i den honduranska företagsgruppen Dinants palmoljeproduktion i Bajo Aguán i Honduras. Beslutet föregicks av en studieresa till området i juli samma år.
Honduras var förra året världens sjunde största palmoljeproducent. En stor del av palmoljan utvinns på vidsträckta plantager med afrikansk palm längs de nedre delarna av floden Aguán, som rinner genom regionen Colón ut i Atlanten, i norra Honduras.
Området, som kallas Bajo Aguán, är på grund av palmoljan centrum i en blodig markkonflikt. Såväl Dinant, ägt av en av landets mest förmögna och politiskt mäktigaste familjer, som tusentals bönder organiserade i kooperativ gör anspråk på den.
Organisationen Earth Rights International (ERI), som står bakom stämningen för 16 honduranska bönders räkning, beskriver situationen som ”ett av de värsta övergreppen på mänskliga rättigheter och finansiell vårdslöshet kopplat till den privata sektorn de senaste tio åren”.
Både militären och Dinants säkerhetsstyrkor anklagas i stämningen för allvarliga övergrepp. Av de 16 bönderna är sju anhöriga till personer som uppges ha dödats av personal från Dinants eget säkerhetsbolag i markkonflikten kring palmoljeplantagerna. Enligt stämningsansökan ska Dinants säkerhetspersonal även ha skadat, torterat, misshandlat och trakasserat fler bönder i området.
IFC:s studieresa 2008 skedde i skuggan av att fler än tusen bönder ockuperat två av Dinants plantager. I ett fall tvingades bönderna bort av militären med våld. På en annan plantage dödades tolv bönder vid våldsamma konfrontationer med säkerhetsstyrkor.
Trots de våldsamma konfrontationerna såg IFC inga hinder för att bevilja lånet på 30 miljoner dollar till Dinant. Personal på IFC:s avdelning för Latinamerika och Afrika har i en tidigare intervju med DN Global Utvecklings reporter, som då arbetade för tidningen Omvärlden, sagt att det inte fanns något som tydde på att Dinant inte skulle vara ägare till den omstridda marken.
En första andel av lånet, 15 miljoner dollar, betalades ut till Dinant i november 2009. Fem månader tidigare hade Honduras president Manuel Zelaya störtats i en statskupp. Han hade kort tid före kuppen sagt att bönderna hade rätt till stora delar av den omtvistade marken.
Kuppmakarna och den nya regeringen placerade ut den honduranska militärens specialstyrkor i Bajo Aguán, runt plantagerna.
Efter statskuppen eskalerade konflikten i Bajo Agúan snabbt. Snart ockuperade 2 500 bönder organiserade i 28 kooperativ 20 000 hektar plantager med afrikansk palm. Flera försök av militär att tvångsförflytta bönderna ledde till våldsamma konfrontationer.
Bondeledare, människorättsaktivister och journalister hotades, trakasserades och dödades. 2012 räknades området till en av de farligaste platserna i världen.
Läs hela reportaget på Dagens Nyheter Global Utveckling