Igår, den 4 maj, inledde den honduranska Sannings- och försoningskommissionen sitt åtta månader långa arbete med att klargöra vad som hände i samband med statskuppen den 28 juni förra året. Samtidigt förklarade den pacifistiska honduranska motståndsrörelsen mot statskuppen att man tänker tillsätta en alternativ sanningskommission.
Den officiella honduranska Sannings- och försoningskommissionen är ett resultat av det avtal som kuppregeringen och representanter för den avsatte presidenten Manuel Zelaya förhandlade fram i slutet av oktober förra året. Kommissionen leds av Guatemalas tidigare vicepresident och utrikesminister Eduardo Stein, som igår underströk att kommissionens ”arbete är att komma till botten av vad som hände.”
– Vi vill klargöra att vi inte kommit för att vara en del av den här kommissionen för att bli krönikörer, för det hade det varit bättre att kontraktera en historiker, sa Stein i närvaro av den panamerikanska organisationen OAS generalsekreterare José Miguel Inzulsa, de centralamerikanska staternas utrikesministrarna och representanter för den internationella diplomatiska kåren i Honduras.
Förutom Stein består kommissionen av en tidigare justitieminister och ledamot av den högsta domstolen i Peru, María Amadilla, en tidigare ambassadör och biståndsminister från Kanada, Michael Kergin och honduranerna Julieta Castellanos, rektor för Honduras nationella universitet, och hennes företrädare, advokaten Jorge Omar Casco. Kommissionen är tillsatt av Honduras president Porfirio Lobo, vald med de lägsta röstsiffrorna och valdeltagandet i något honduranskt val i modern tid, dessutom under överseende av en kuppregering.
Kommissionen har fått kritik för att bara Lobo tillsatt ledamöterna, utan inrådan från någon annan, allra minst det civila samhället. Dessutom är de två honduranerna i kommissionen medlemmar i Lobos eget Nationella parti. Att Peru och Kanada är representerade anses bero på att de två länderna var någorlunda neutrala i samband med kuppen. Kommissionens kritiker menar att Peru och Kanada snarare tog kuppmakarnas parti.
Den honduranska motståndsrörelsen mot kuppen består av flera fackförbund, människorättsorganisationer, miljörörelser, ursprungsfolksorganisationer, bonderörelser, studentorganisationer och representanter för alla de politiska partierna och flera yrkeskårer. Den har varken erkänt Lobos regering eller tillsättandet av Sannings- och försoningskommissionen, som den anser vara ett spel för gallerierna.
I det ursprungliga förslaget skulle kommissionen har lämnat rekommendationer på institutionella förändringar i Honduras för att undvika liknande konfrontationer som dem som skedde förra året. Detta ströks ur kommissionens arbetsbeskrivning och kommissionen kommer nu bara att undersöka och redogöra för de händelser som ledde till kuppen och situationen efter kuppen. Rapporten ska vara klar om åtta månader, men delar av den kommer att hållas hemliga i tio år.
Motståndsrörelsen lovade igår att på årsdagen av kuppen, den 28 juni, installera en egen alternativ Sannings- och försoningskommission. den skulle bland annat bestå av två mottagare av Nobels fredspris, guatemalanskan Rigoberta Menchú och argentinaren Adolfo Pérez Esquivel, ecuadorianskan och nunnan Elsy Monge, som suttit i Perus Sannings- och försoningskommission, den holländska människorättsförsvararen Theo Van Boven och argentinskan Nora Cortina, från organisationen Abuelas de Plaza de Mayo.
Den 28 juni i år kommer motståndsrörelsen även att ge regeringen listor med namnunderskrifter för krav på en folkomröstning om Honduras ska tillsätta en grundlagsförsamling. Målet är en miljon namnunderskrifter.
Den honduranska regeringen med Lobo i spetsen hoppas på att Honduras i juni även kommer att återfå sitt medlemsskap i OAS. Landet kastades ut ur organisationen i samband med kuppen. Den 18 maj är tanken även att EU och de centralamerikanska länderna ska skriva under ett associeringsavtal, men både dessa förhoppningar tycks nu komma på skam.
Samma dag som Sannings- och försoningskommissionen tillsattes i Honduras beslutade Sydamerikans tolv länder, som samlats i Den sydamerikanska unionen, UNASUR, att inte erkänna Lobos regering. Ländernas statschefer meddelade även EU att om Honduras inbjudan till Madrid den 18 maj inte rivs kan det hända att ingen representant från Sydamerika över huvud taget dyker upp. Likaså meddelade OAS generalsekreterare Inzulsa att Lobo hade mycket kvar att bevisa innan ett medlemskap i OAS kunde komma på tal igen.
De centralamerikanska ländernas regeringar, inklusive Nicaraguas Daniel Ortega, har alla backat upp Lobo, främst i hopp om att visa enighet inför USA och EU. USA och EU med de internationella kreditinstituten Världsbanken, Internationella valutafonden, IMF, och Interamerikanska utvecklingsbanken tycks även de ha dragit ett streck över förra årets händelser. Man har omfamnat Lobo. Men i Sydamerika visar regionens ledare prov på en sällan skådad enighet.