”Det råder inget tvivel om att Ericsson mutade chefen för telekom- och elektricitetsmyndigheten”

Med anledning av P3 Dokumentärs reportage om Ericssons mutaffärer, som sänds den 27 november 2016, publicerar jag här min intervju med journalisterna Gianninia Segnini och Mauricio Herrera på den costaricanska dagstidningen La Nación. De vann 2005 Transparency Internationals journalistpris för bästa gärande reportage för deras jobb om korruption både inom landets telekom- och hälsovårdssektor. För första gången i landets historia ställdes tre presidenter inför skranket anklagade för korruption. Även svensk Ericsson fanns med i granskningen. Just den affär som nu lyfts fram i P3 Dokumentär.

Vi träffas på tidningen La Nacións redaktion. De är Gianninia Segnini, grävchef på tidningen och Mauricio Herrera, en av  två reportrar i tidningens grävgrupp.

Gianninia Segnini: Christian Sapsizian Auvignon lämnade Costa Rica för USA när korruptionsskandalen här uppdagades. Han var chef för det franska telekombolaget Alcatel i hela Latinamerika och är den som vet bäst hur man arbetade i regionen. För tre månader sedan gjorde han upp med polisen i Miami att han ska samarbeta (Alcatel har ju gått ihop med Lucent som är amerikanskt varför det finns amerikanska intressen). Ju mer han berättar, desto mindre blir hans straff. Han får även utlämnas till Frankrike och avtjäna sitt straff där. Hade han inte gjort upp med polisen i Miami skulle han fått ett långt fängelsestraff. Man får anta att vad än Alcatel betalade ville han inte sitta i fängelse.

Mauricio Herrera: Han rensade hela sitt kontor när han stack, tog med sig alla papper. Han sitter med all information om utbetalningar i alla länder i regionen. Man ska ha placerat ut 30-50 miljoner dollar på flera småkonton på olika banker för att kunna betala mutorna.

G: Det är en atombomb som är på väg att brisera.

Franska journalister var inte intresserade av storyn. Vi fick jaga dem och till slut var den journalist på Le Figaro som skrev en notis på tre-fyra rader. Det var allt.

Alcatels franska chef sitter ju också i Transperancy Internationals styrelse, vilket nog gjorde att det hela tonades ner i Frankrike. Det blev helt enkelt något brottsligt som några anställda i Costa Rica ägnat sig åt.

I fallet med Finland och företaget Corporación-Fischel ringde vi till tidningen Helsinki Sanomat och lyckades till slut få tag på någon journalist som kunde spanska. Vi gav dem allt vi hade och hon utbrast: ”Menar du att det finns korruption i Finland!?” Vi hade alla bevis här och jag träffade den finska ambassadören för Costa Rica på en tillställning i Miami där hon sa att detta måste utredas. Costa Rica anmälde företaget i Finland, men inget har hänt. Ingen har hört av sig hit och undersökt det hela.

M: Till saken hör att det finska företag Medko Medical, som Fischel gjorde affärer med, köptes upp av GE ungefär samtidigt (företaget heter idag GE Healthcare Projects och är baserat i Finland). Därför tystades det hela ner. Hade detta kommit upp hade affären kunnat påverkas.

G: Finländska statens TV gjorde flera reportage här. En reporter kom hit och intervjuade oss och flera andra. Det blev en skandal i Finland, men inget hände. Företaget har hyrt advokater i USA för att undersöka fallet här, men inget händer.

Det handlar om dubbelmoral. Företagen ger en ren framtoning, framställer sig som transparenta, men verkligheten är något helt annan.

Den senaste affären som vi undersöker är ett brittiskt företag, PWS, som ska ha mutat president Miguel Ángel Rodríguez. Man håller på att undersöka detta nu i Storbritannien. Försäkringssystemet här är ett statligt monopol och det finns bara en aktör. Vad man gjorde var att underblåsa försäkringspremierna för att få ut mer pengar.

De två presidenterna har formellt anklagats. De satt i fängelse en tid, men släpptes sedan dock med förbud att lämna landet. När det gäller Medko-Medical och Corporación-Fischelaffären nådde man nyligen den andra nivån i rättsystemet som innebär att man beslutade om rättegång, utifrån den starka bevisföringen. Fallet ska upp i rätten nästa år, förmodligen i april. Alcaltel ska upp i rätten nu i slutet av året. De åtalade har i sin tur anmält oss för att ha läckt icke offentligt material om rättegången. Det blev klart att det skulle bli rättegång på fredag kväll och vi publicerade på lördag, medan det blev inte offentligt förrän på måndag eftersom det var helg emellan. De anser att vi skulle ha frågat dem om lov innan.

M: Åtalet mot president José María Figueres har lagts ner. Hans närmaste man tog ett fängelsestraff utan att läcka något. Men det är en hård luttrad typ som suttit i fängelse tidigare. I de två andra fallen har presidenternas närmaste berättat allt. De beror på att de är mjukare personer som gått i personlig konkurs.

G: De har familjer som blivit medåtalade för att de fått ta del av pengarna genom bilar och liknande. Många av de inblandade har levt långt över vad deras ekonomi normalt skulle tillåta.

M: Det rör sig om personer som inte har rätt utbildning, men bra betalda jobb och som sökt högre status för att kunna leva på det här viset.

Bakgrunden till de här affärerna är landets partissystem från 1970-talet, som i princip varit ett tvåpartisystem. Det har nästan varit varannan mandatperiod för de två partierna. Man har vetat om att man haft fyra år på sig att få ut så mycket som möjligt.

G: När vi insåg vad vi fallit över var det som science-fiction. Vi var ju Centralamerikas Schweiz. Vi anade inte att det kunde vara så stort.

Det hela började med Costa Ricas statliga socialförsäkrings- och hälsovårdssystemet CCSS chef, Eliseo Vargas, hus. Han levde i ett hus köpt av företaget Corporación Fischels chef, Olman Verde. Företaget levererade i sin tur utrustningen från det finska företaget. Till en början hade vi ingenting, men efter att vi börjat gräva lite i bokföring och Vargas ekonomi insåg vi hur det låg till.

M: Det är vad jag menar med att leva över sin livsstil. Vargas hade ju ett hus som var belånat, men han skulle absolut leva i detta finare hus med utsikt över en golfbana.

G: Vi ramlade över ett nätverk med flera inblandade personer som alla blivit mutade. Problemet är att vi haft ett politiskt system där man gett offentliga chefs- och styrelseposter till personer utan erfarenhet, lämplig utbildning eller kunskap. De blir målvakter i ett korrupt system. För oss var det ren science-fiction.

M: Man måste också titta på de yttre omständigheterna. Terrordåden i New York den 11 september 2001 förändrade mycket. Plötsligt öppnades bankkonton som tidigare varit hemliga i Karibien. På så sätt hittade vi utbetalningarna i Alcatelaffären.

G: De costaricanska bankerna drog också öronen åt sig. De kunde inte förklara varför de hade gett miljondollarkonton åt personer som  nomralt inte hanterade den typen av summor, som en lärare till exempel.

När det gäller president Abel Pacheco rådde det inga tvivel om att det begåtts ett brott. Det är olagligt i Costa Rica att ta emot pengar från utlandet för att finansiera valkampanjer, som det kristdemokratiska partiet, PUSC gjort från Taiwan. Men vallagen är inte lika tydlig. Det står inte vem som ska stå till svars för det brottet, bara att ett parti inte får ta emot pengarna och ett parti är ingen juridisk person och kan inte straffas. Därför har ingen straffats och fallet lagts ner.

M: Den costaricanska el- och telestyrelsen ICE kanske ska privatiseras, men vi jobbar inte efter någon ideologi. Vi kanske har personliga ideologier, men på jobbet lägger vi dem åt sidan.

G: Hittills har vi jobbat med fall som redan begåtts och där det finns teknisk bevisning. I fallet med ICE talar vi om misstankar om att det redan finns klara köpare, men ingen har än så länge begått något brott.

M: Svenska Ericsson är ju en intressent. Det råder inga tvivel om att de mutade chefen för ICE. De betalade ett hotell åt honom i Prag, som tack för ett kontrakt. Vi träffade en Lars någonting här och gav oss lite prov på svensk moral, att allt här nere är korrupt, att inget kommer att förändras och att företagen måste betala mutor. Visst, så kanske det är, men man ser bara hälften av problemet. Någon måste ju betala mutorna. Det är något perverst över det hela, man skor sig på fattiga länder.

G: Det är ju inga billiga kontrakt som de mutar sig till. Ofta är de dyra och kostar långt mer än nödvändigt.

M: Och det handlar om kontrakt på basservice som hälsovård, telefoner och elektricitet.

G: Medko-Medical sålde inkubationsapparater till ursprungsfolksbyar, avancerad datorutrutning till sjukhus på landet. CCSS hade listor på allt, på saker som inte behövdes, men Corporación Fischel fick ju kommission på den sålda utrustningen. Ursprungsfolken är i behov av mediciner och medicinalutrustning, men enklare billigare saker.

Vi fick mycket stöd och hjälp av tidningen. Redaktionen och ledningen ställde upp med allt.

M: Behövde vi flyga någonstans imorgon ordnade det. Det erbjöd oss till och med ledningens privata flygplan om det behövdes. Det har särskilda resurser, vilket var viktigt för oss journalister.

G: En av partiet PUSC finansiärer, som hjälpt till att föra över pengar från Taiwan till Pachecos kampanj är en av tidningens delägare. Vi gjorde en grej på det, på sid fem i tidningen, med bild och allt. Det hände ingenting. Det är vädligt otypiskt inte bara för Centralamerika, utan kanske i hela Latinamerika.

Oberoende ger trovärdighet, vilket ger annonsörer. Och är vi ekonomiskt oberoende ökar vår trovärdighet än mer.

Pacheco förbjöd faktiskt alla statliga verk och institutioner att annonsera i La Nación under alla sina fyra år vid makten, men nu annonserar de  igen.

Ytterligare en faktor som påverkade händelseförloppet var att riksåklagaren byttes ut ungefär samtidigt som det hela rullades upp. Den tidigare var rädd och försiktigare. Den nya gav inte vika, vilket förändrade det hela också.

M: Vi fick stort förtroende från ledningen också. Jag kom först över uppgiften om Vargas hus i december 2003, men jag hade ingen story förrän i april 2004 då vi publicerade.

G: När vi jobbade med finansieringen av Pachecos kamanj jobbade vi med det i ett helt år, tre journalister.

M: Man måste vara lite besatt och ge storyn tillräckligt med tid. Det är inget man kan göra på tio minuter. När vi kollade på finansieringen hade vi ett rum fullt med bankpapper. Inget var ju digitalt. Vi fick kopiera allt för att spara och ledningen gav oss åtta av företagets revisor som hjälpte till att gå igenom dem.

G: Det skedde också en förändring på tidningen. Vi hade tidigare redaktörer som var försiktigare, som ville att allt skulle gå via en åklagare innan vi publicerade. Folk var rädda för att trampa folk på fötterna. Det finns advokater som läser tidningen noggrant bara för att hitta något som är fel. Och vi hade blivit anmälde tidigare.

I och med publiceringen av dessa skandaler ökade upplagan rejält. Det fick vi reda på först efteråt, men det var ju kul och i längden innebar det att vi som redaktion fick full autonomi. Metodmässigt har det också skett förändringar. Företagens bokföring är idag minutiöst utförd och noggrann. Allt är kollat legalt för att ingen ska hitta något fel. Under arbetet med de här affärerna lärde vi oss att parallellt som vi kollade företagen kollade vi de inblandade personernas personliga ekonomi. Vi gick så att säga in köksvägen.

M: Samtidigt är det trist att se hur olika de olika länderna påverkats. Medan Costa Rica tappat placeringar på korruptionsrankingen ligger Finland stilla som om inget hänt.

G: Frågan man bör ställa sig är inte om det finns korruption eller inte, utan om man tittat efter tillräckligt noga.

Bakgrund

Under hösten 2003 kom reportern Mauricio Herrera över uppgifter som talade för att chefen för Costa Ricas statliga socialförsäkrings- och hälsovårdskassa CCSS, Eduardo Vargas, levde i ett hus köpt av chefen för företaget Corporación Fischel, Olman Verde. Till saken hörde att Fischel levererat sjukvårdsmateriel från ett finskt företag, Medko-Medical, till CCSS. Herrera ägnade månader åt att gräva i affären och det visade sig snart att han ramlat över en gigantisk korruptionsaffär som ytterst involverade den tidigare presidenten Rafael Ángel Calderón (1990-1994). Uppgifterna publicerades i La Nación ett halvår senare, i april 2004.

På villkor att CCSS köpte sjukvårdsmaterial av Finland för hälften av pengarna fick Costa Rica 2004 39 miljoner dollar i bistånd. Anbudet för materielet vanns av Medko-Medical (idag GE Health care Projects, fortfarande baserat i Finland) som betalade en kommission på 8,8 miljoner dollar till Fischel, som förmedlat affären. Kommissionen hamnade senare hos flera tjänstemän i CCSS och hos regeringspolitiker, bland annat presidenten. Det sjukvårdsmateriel som CCSS köpte visade sig senare vara fullständigt oanvändbart och för avancerat för de lokal hälsovårdskliniker om främst var i behov av ny materiel.

Under grävandet i affären kom Herrera och en annan reporter, Ernesto Rivera över uppgifter som gjorde gällande att det franska telekombolaget Alcatel (idag Alcatel-Lucent) betalat mutor till tjänstemän inom den statliga costaricanska telekom- och elektricitetmyndigheten ICE och även två presidenter, Miguel Ángel Rodríguez (1998-2002) och José María Figueres (1994-1998).

2001 fick Alcatel ett kontrakt värt 149 miljoner dollar för att bygga ut mobiltelefonnätet i Costa Rica. Alcatel skulle ha betalat det costaricanska företaget Q.C. 14,7 miljoner dollar i kommission för att få anbudet. Även företaget H.F Desarollos Interdisciplinarias skulle ha fått 2,7 miljoner dollar i kommission. I båda fallen kunde pengarna spåras till flera tjänstemän inom ICE, bland annat de tidigare cheferna José Antonio Lobo och Joaquín Alberto Fernández, och regeringspolitiker, däribland de två presidenterna.

När artiklarna publicerades i La Nación i september 2004 var Figueres generalsekreterare för World Economic Forum och Rodríguez generalsekreterare för de Amerikanska staternas organisation (OAS). Både fick avgå med omedelbar verkan. Figueres levde boende i Schweiz, men Rodríguez och Calderón sattes i husarrest i väntan på rättegång.

Senare samma år belönades Giannini, Rivera och Herrera med 25 000 dollar i prispengar av den internationella antikorruptionsorganisationen Transperancy International för bästa undersökande reportage i Latinamerika det året.

La Nación är Costa Ricas största dagstidning. År 2007 hade man en upplaga på ungefär 100 000 ex, 79 anställda journalister och 14 fotografer. Företagsgruppen äger också tidningarna La Día, El Financiero, tre radiostationer och ett företag som jobbar med marknadsföring.

Itnervjun genomförd i december 2007, tack vare  Internationella pressinstitutets stipendium till Allan Hernelius minne.

Läs också artikeln När korruptionen kom till Costa Rica här

«
»

Din e-postadress kommer ej att publiceras Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.