Född på flykt och fängslad innan han kunde gå. Soran Ismail vet vad som kan hända när politik går riktigt illa. Som komiker har han också gjort sig känd för att vända ut och in på främlingsfientlig och rasistisk politik, men han pekar sällan finger utan låter politikerna själva berätta genom personliga möten. Tidningen Henry mötte honom för ett samtal om samtal.

Debatt är en usel samtalsform, säger Soran Ismail. Då har man en sköld uppe. Ett bra sätt att komma in bakom skölden är humor. Då är garden nere och man kan så ett frö.

Det är den första dagen i juli och solen tittar fram över ett tidigare regnigt Almedalen på Gotland. Det som en gång kallades politikervecka, men som blivit ett jippo i något större format, har knappt startat och en av Sveriges ledande komiker är redan trött på det hela.

Almedalsveckan är inget bra forum att prata politik på, tycker Soran Ismail. Han föredrar sitt eget sätt, i sin kolumn i Svenska Dagbladet, som ståuppkomiker och i sin podcast.

– Jag är först och främst komiker, och vill få folk att tänka till, attackerar saker ur andra infallsvinklar än de vanliga för att skapa nya tankar och ifrågasätta, även om man inte håller med sig själv. Man måste vara djävulens advokat ibland och skapa konflikter i sitt eget huvud.

Någon motsättning i att vara komiker och politisk ser han inte. Det är bara två sidor av samma mynt. Bara för att man skämtar om något behöver det inte betyda att man inte tar det på allvar.

– Ofta är det tvärtom. Är det allvarligt nog att skämta om är det för viktigt för att bara diskutera i kostym och slips i en morgonsoffa. Alla kan titta på det som hände 11 september och säga att det var hemskt. Det är inget svårt. Kom på något kul om det istället. Det behöver inte betyda att man inte ser allvaret, hotet eller inte tycker att det är tragiskt eller respektlöst, utan att man vill visa något ur en annan synvinkel och få oss att tänka på det så i stället.

Det är här som vi kommer in på debatt som en usel samtalsform. Att det är roligare om människor på egen hand inser att de skrattar åt något dumt som de själva sagt tidigare. Hellre det än att sitta och säga åt någon att det hen säger är dumt och fel.

Just den avdramatiserade samtalsformen har blivit något av Soran Ismails signum. Att äta lunch med sverigedemokratiska politiker eller intervjua ledarna för Svenskarnas parti.

Han vill få folk att förstå att personer med dessa politiska idéer är människor som alla andra. Detta för att minska polarisering och hat.

I sina samtal med Soran Ismail berättar Sverigedemokraterna och Svenskarnas parti själva under avslappande former vad de står för och vilka de är, istället för att deras politik och åsikter presenteras på tillrättalagda hemsidor eller via texter skrivna av deras egna kommunikatörer.

– Jag pratar med dem, hör vad de säger, diskuterar och visar vad de sa till mig och vad de tycker. Sedan kan jag säga varför de är rasistiska partier med en rasistisk politik och varför den är farlig för oss.

Soran Ismail jämför sin samtalsform med bollkastning. Pratar man med personer som har ungefär samma åsikter som en själv vet man var bollen landar och får oftast tillbaka den. Pratar man med en nazist däremot kastar man bollen och den hamnar helt åt skogen. Man får gå och hämta bollen och kolla vad som finns där och så kanske man lär sig något.

– Vad betyder det att vara medmänniska, tolerant eller för demokrati om man inte sätter det på prov ibland? Det är lätt att vara medmänniska i teorin, men något helt annat i praktiken.

Soran Ismail medverkade tillsammans med ståuppkollegan Özz Nûjen i Röda Korsets evenemang ”Medmänniska på 120 minuter” i Almedalen.

Publicerad i Röda Korsets tidning Henry 3-2014