Militärer snart inför rätta i Peru

Under inbördeskriget dödades och försvann 69 000 människor – nu kommer kraven på rättvisa

Mellan åren 1980 och 2000 dödades och försvann 69 000 människor i Peru. Enligt Sannings- och försoningskommissionens rapport som publicerades för två år sedan stod maoistgerillan Den lysande stigen för de flesta övergreppen, men även militären begick många brott mot de mänskliga rättigheterna. I år kan de första soldaterna ställas inför rätta.

Vid slutet av en dammig väg, fyra timmar söder om staden Ayacucho, i centrala Peru, ligger den lilla byn Accomarca. Här, i den starka andinska solen och tunna luften, lever folket än idag med minnet av det blodiga krig som härjade här.

Under de första åren av konflikten kunde gerillan operera relativt ostört i dessa då otillgängliga delar av Peru. Det var först framåt miten av 80-talet som det gick upp för militären vilket hot Den lysande stigen utgjorde. Den rekryterade alltfler unga, fattiga och frustrerade män och kvinnor ur den i urminnes tider marginaliserade ursprungsbefolkningen.

I ett försök att slå ut en påstådd rekryteringsbas för gerillan gick militären, den 14 augusti 1985, in i Accomarca. De följande timmarna genomförde de kanske den värsta massaker på civilbefolkningen som den peruanska militären genomfört i modern tid.

”Jag hörde skrik”

– De samlade alla människor här, i mitt hus, säger Cesario Balboa de la Cruz, 68 år. Jag hörde skrik och skottlossning, granater som exploderade. När jag kom tillbaka brann huset och alla var döda.

Cesario sitter i skuggan av ett träd, strax intill ett grönt frodigt majsfält och ett par husruiner. Stora delar av området är avspärrat av gul plasttejp som säger att det pågår en utredning här. Vid roten av trädet står flera trasiga, förmultnade träkors.

Medan solen stiger på himlen berättar Cesario vad om hände den där dagen:

– Jag var ute med djuren när soldaterna kom. Många hann fly undan, men inte mina två barn. Jag såg hur de samlade alla här nere på fältet. De plockade ut alla flickor och kvinnor och våldtog dem. Männen slog de och sparkade. Jag kom inte tillbaka förrän på kvällen när allt var tyst. Då såg jag vad som hänt. Min fru var här. Hon grät. Våra barn var döda. De var sju och åtta år gamla. Min svägerska var död. Vi var som galna av sorg. Vi hade mist allt.

Sammanlagt dödades 69 människor i massakern. Redan 1983 hade byn attackerats av gerillan Den lysande stigen. Som i så många andra byar hade invånarna blivit offer i en konflikt de inte visste någonting om.

Ledaren har erkänt – går ändå fri

Julio Ochoa Jamanpa, 34 år håller upp en tidningsartikel. Hans son Cesar, 6 år, klamrar sig fast vid sin gråtande pappas knä.

– Vi begravde alla här, där vi sitter idag, säger Julio. Det värsta är att han som ledde masskern, fänrik Telmo Hurtado går fri. Han borde straffas. Han dödade barn och oskyldiga. Vi ber om rättvisa, inget mer!

Tidningsartikeln i hans hand är från den peruanska tidningen La Republica, från 5 oktober förra året. I artikeln står det att Hurtado bor i Miami idag. Han erkänner massakern. Han menar att den var hans ansvar, men det finns vittnen inom militären som säger att han fick order uppifrån.

”Var tvungen att döda barnen”

Hurtado har sagt att han var tvungen att döda barnen eftersom de skulle växa upp och bli kommunister. Julio torkar sina tårar. En granne böjer sig ner och tänder ett ljus för de döda.

Fallet Accomarca är ett av flera fall som har utretts av den i Peru nyinrättade åklagarmyndigheten för de mänskliga rättigheterna. Fallet skulle kunna läggas fram till en domstol, men åklagaren vill vänta tills man prövat andra fall med militärer inför civila domstolar. Accomarca är mer komplicerat och kräver dessutom en internationell efterlysning.

Den peruanska Sannings- och försoningskommissionen lämnade 47 fall av övergepp att uredda efter sig. Dessa fall hamnade på åklagarmyndigheten för de mänskliga rättigheterna, varav 17 på MR-åklagaren Christina de Pilar Alazalof Ochoa, i Ayacucho.

– Utöver de 17 fall vi fick av kommissionen har vi sedan vi startade vårt arbete för två år sedan fått in över 300 nya fall att utreda, säger Christina. Vi är fem personer här och bara under årets första månad fick vi in ytterligare tio fall.

Stopp i domstolen

Eftersom Ayacucho var det värst drabbade området i landet är antalet fall också flest här. Hittills har Christina och hennes kollegor genom utgrävningar, vittnesförhör och undersökningar kunnat lämna sex fall vidare till domstolen, men där har det tagit stopp.

– En utredning har kommit tillbaka med krav på kompletteringar, säger Christina. Enligt domaren finns det inte tillräckligt med bevis på de 27 sidorna. Det är uppenbart att han inte har läst dem, för allt finns där. Han är bara rädd. En general är en av de anklagade. Dessutom är få domare i vårt land utbildade i humanitära brott.

Flera enskilda organisationer och de anhöriga till offrena har krävt att domaren byts ut. Högsta domstolen har meddelat att den ska gå dem till mötes. Så småningom ska en ny domare tillsättas genom val, en domare med kunskap om de mänskliga rättigheterna.

Christina är övertygad om att minst ett fall kommer att nå domstol detta år. Om det skulle leda till dom skulle det vara en stor seger, inte bara för offren och deras anhöriga, utan även för den peruanska rättvisan och de mänskliga rättigheterna.

Fakta

Enligt den oberoende Sannings- och försoningskommission som, mellan åren 2001 och 2003, utredde konfliktens övergrepp på civilbefolkningen stod Sendero Luminoso (Den lysande stigen) för majoriteten av alla de övergreppen som begicks på civilbefolkningen, men militären stod för en tredjedel. Majoriteten av offren var fattiga lågutbildade män ur ursprungsbefolkningen som bara talade inkaspråket quechua. De pågående utredningarna av övergreppen handlar om såväl militärens, gerillans och de paramilitära gruppernas brott. Hittills har bara medlemmar av gerillan dömts och det i militära domstolor. Även de ska nu ställas inför rätta i civila domstolar. Gerillan bestod av två grupper, Sendero Luminoso och Movimiento Revolucionario Túpac Amaru (MRTA).

Publicerad i Dagen 31 mars 2005