Gothia Cup blir ett stort äventyr för killarna från Soyapango

För två år sedan kom pojklaget från San Marcos, i El Salvador, tvåa i sin klass i Gothia Cup. I år ska 15 killar från Soyapango bli mästare. Det tänker bland annat Johathan Rodrigo Perez Serpas, 14 år, se till.

Det är samma helg som spanska ligan avgörs. El Salvadors huvudstad San Salvador är full av Barça- och Real Madridtröjor. Alla salvadoraner tycks ha en t-shirt från endera laget.

På parkeringsplatsen, utanför sitt hem i förorten Soyapango, lattjar Jonathan och hans jämnåriga grannkompisar, kusinerna Will Ernesto Membreño och Henry Alexander Maya Argueta, med en fotboll.

– Barcelona vinner, säger Jonathan. Ronaldinho är världens bästa fotbollsspelare.

– Inte en chans, säger Will, iklädd guldskor. Real vinner.

Henry håller på Barcelona och säger att Henrik Larsson är en bra spelare, men att han tyvärr inte fått spela så mycket den här säsongen på grund av sin skada. Själva är de tre killarna nykorade skolmästare i Soyapango. Will, som spelar back berättar stolt hur han i finalen gjorde mål på en frispark:

– Finalen spelades på Estadio Cuscatlan, landets största arena. Det är inte alla som har fått göra mål på där.

Will drömmer om en framtid i storlaget Aguila och kanske en plats i landslaget. Jonathan skulle inte heller tacka nej till en fotbollskarriär, men de är både två medvetna om att få kan leva på att spela fotboll i El Salvador. En bit på vägen har de ändå kommit. De tre grannkompisarna är med i det lag som åker till Sverige i juli.

Förutom Gothia Cup ska Soyapangos pojklag också spela i Oddebollen, i Uddevalla. Äventyret började i mars i år, när det stod klart att Soyapango kunde skicka ett lag till Göteborg. Sedan dess har de 15 pojkarna tränat två dagar i veckan, under tuff ledning av Guillermo ”Memo” Rivera, en av El Salvadors bästa spelare i slutet av 1990-talet.

– Det är fantastiskt att vi får åka, säger Jonathan. Långt ifrån alla får en sådan här chans, men vi har också fått kämpa hårt.

På den slitna fotbollsplanen, Nya dalens stadium, berättar Memo om förberedelserna inför Sverigeresan. Bakom honom står killarna på kö vid mittcirkeln. De springer mot straffområdet. Assisterande tränare Jorge Barillas passar från kanten och pojkarna låter skotten hagla över målvakten.

– Många av de här killarna kommer från fattiga familjer, säger Memo. Sverigeresan är väldigt viktig för dem. De kommer att lära sig mycket från de människor de möter och få erfarenheter för livet.

Memo själv kom till Soyapango som liten. Hans föräldrar flyttade in till stan från landet i hopp om att hitta arbete. På den tiden fanns det inga fotbollsskolor för fattiga och det var mer eller mindre en slump att Memo blev upptäckt och till slut hamnade i mästarlaget FAS och sedermera som proffs i grannlandet Guatemala.

– På många sätt avundas jag de här grabbarna. Tänk att få vara i deras skor nu. Situationen för ungdomarna i El Salvador är tuff idag. Möjligheterna är få och många hamnar till slut i ungdomsgängen eller blir på annat sätt offer för våld och droger. Fotbollen är ett sätt att undvika det.

Sammanlagt finns det ett tiotal kommunalt sponsrade fotbollsskolor i Soyapangokommun. Utöver dem finns det ytterligare några privata fotbollsskolor. Memo gissar att varje skola har mellan 80 och 120 medlemmar, men samtidigt påpekar han att ungefär en tredjedel av kommunens 600 000 invånare är mellan sju och 18 år gamla.

Medan Memo samlar ihop laget för passningsövningar kommer Soyapangos borgmästare, Carlos Ruiz, gående över planen. Han kommer från vänsterpartiet FMLN, och är inte sen att kritisera den sittande högerregeringen.

– Ska man tro regeringen är majoriteten av landets ungdomar med i ungdomsgängen maras och narkotikaberoende. Den enkla sanningen är att det inte finns några större framtidsutsikter för landets unga.

Borgmästaren och hans företrädare har i många år satsat mycket på kommunens unga. En anledning är att ingen annan kommun i landet har så stora problem med ungdomsvåld, brottslighet, arbetslöshet och alkohol- och narkotikamissbruk.

Kommunen hjälper fotbollsskolorna med utrustning och material. Förutom fotboll stödjer man också boxnings- och kampsportsskolor. Näst på tur står idrottsskolor för flickor. Memo sitter med i kommunfullmäktige och är något av idrottsansvarig, rektyrerad av Carlos Ruiz.

– Mitt namn drar till sig finansiärer och ungdomarna ser upp till mig på grund av min bakgrund, säger Memo.

I en vattenpaus kommer hela laget fram. De undrar hur det är i Sverige. Någon frågar nervöst om alla svenskar är lika långa som Ibrahimovic och någon annan hur bra motståndet är i Gothia Cup. Will och Henrys morfar, José Angel Argueta, funderar på om det går att använda dollar i Sverige.

Morfar José är alltid med på träningarna. Han menar att fotbollen är något av de här killarnas räddning:

– Alltför många unga pojkar i El Salvador går förlorade för att de inte har något att göra, för att de inte kan stressa av med något på fritiden, för att de inte har några drömmar.

Tillsammans med sin fru, Matilda Carmen Durán, har morfar José tagit hand om Will och Henry i många år. Det är utanför deras lilla hus och butik som pojkarna brukar spela boll på parkeringsplatsen. Just i deras bostadsområde är det lugnt, men bara några kvarter bort visar ungdomsgängens graffitti tydligt vilka som styr där.

Wills mamma dog i sjukhussäng ett par år tidigare,. Hans pappa, Henrys bägge föräldrar och även Jonathans föräldrar har flyttat till USA. Fler och fler salvadoraner försöker ta sig till USA för att hitta jobb och kunna skicka hem pengar till familjen.

Att som Will, Henry och Jonathan växa upp med mor- och farföräldrarna blir allt vanligare i El Salvador. Både killarnas föräldrar och far- och morföräldrar vill att barnen ska komma efter till USA så småningom.

– Möjligheterna är större där, säger mormor Matilda.

Will är inte lika säker:

– Pappa bor i Los Angeles. Jag skulle vilja åka och hälsa på, men att flytta dit, nja, jag tror inte det.

USA eller inte blir en senare fråga –  nu är det Sverige och fotbollen som gäller. Ingen av killarna säger något om att förlora eller ens komma tvåa som San Marcos, men Memo säger att det viktigaste är att få representera sitt land, och han vet ju vad han talar om.

Fakta

El Salvador ligger i Centralamerika och är lika stort som Småland. Landet har sex miljoner invånare, varav drygt hälften är under 18 år gamla. Den salvadoranska polisen räknar med att ungefär 30 – 35 000 av dem är med i något av de många välorganiserade och kriminella ungdomsgäng som finns i hela regionen från USA i norr till Nicaragua i söder. Enligt FN går ett salvadoranskt barn i genomsnitt tre år i skolan.

Publicerad i Göteborgs-Posten 13 juli 2005