Ärkebiskop Romeros skugga över El Salvador

Det har i dagarna gått 30 år sedan den salvadoranska ärkebiskopen Oscar A. Romero mördades mitt under mässan. På årsdagen gjorde El Salvadors president Mauricio Funes än en gång upp med det förflutna när han å den salvadoranska statens vägnar tog på sig mordet, något ingen av hans företrädare gjort. Handlingen är ytterligare ett bevis på att Funes, El Salvadors första vänsterpresident, tagit på sig att be om förlåtelse och gå vidare, helt i Romeros egen anda. Men i övrigt har han inte fått mycket gjort.

Årsdagen av mordet på Romero sammanföll nästan med årsdagen av valet av Funes som president, en minst lika historisk dag då det innebar att den tidigare vänstergerillan FMLN fick makten i landet. Funes har sedan tillträdet i juni förra året bett om förlåtelse, å statens vägnar, för alla övergrepp mot civilbefolkningen under inbördeskriget 1980-1990, och även tagit det statliga ansvaret för morden på inte bara Romero, utan även de sex jesuitpräster, deras hemhjälp och dennes dotter som mördades 1989.

Trots amnestilagarna, som 1993 drog ett streck över alla brott som begicks under inbördeskriget, har Funes även tillsatt två utredningar för att reda ut morden på både Romero och jesuitprästerna. Han har gjort fullständigt klart för alla att han inte tänker ge sig på amnestilagarna, då det skulle göra landet omöjligt att styra, ett uttalande som visar en tydlig respekt för landets ekonomiska elit och militären, som såg till att lagarna kom på plats.

Funes är fortfarande den mest populära presidenten i hela Latinamerika, med 83 procent väljarstöd, men faktum med att han i handling bara kan visa på just uppgörelsen med det förflutna. I övrigt har han inte fått mycket genomfört, förutom att ha fått igenom en skattereform vars resultat lär dröja.

Det är två månader kvar till att Funes suttit vid makten i ett år, men då måste han kunna visa fler konkreta resultat för att inte dra åt sig kritik. Klyftan mellan Funes och FMLN har dessutom vuxit sedan valsegern. När FMLN firade ettårsdagen av segern var inte ens Funes inbjuden. När han ombads kommentera detta svarade han trotsigt att han ändå inte hade kommit, om han varit inbjuden, eftersom han var vald av folket, inte partiet.

Vicepresidenten, och den tidigare gerillaledaren, Salvador Sánchez Cerén, bad under firandet på torget framför katedralen i huvudstaden San Salvador Funes att närma sig partiet, och att de faktiskt valdes tillsammans. Funes svarade senare att han gärna närmar sig partiet, men att han även vill närma sig alla andra partier också. Detta är kanske det som mest kännetecknar Funes första tio månader vid makten – hans pragmatism som helt klart bär spår av Brasiliens vänsterpresident Luiz Inácio Lula da Silva, en president som efter åtta år vid makten beskyllts för att ha tappat fokuset på rötterna till fördel för att göra alla nöjda.

Faktum med att FMLN gått så långt som att rösta ihop med höger- och det tidigare regeringspartiet ARENA i flera frågor i parlamentet, mot Funes. Senast valde de två partiernas parlamentsledamöter att försöka stoppa Funes veto mot en lag som skulle öka maxstraffet för mindreåriga förbrytare från sju till femton års fängelse. För detta krävdes två tredjedelars majoritet, men ledmöterna blev till slut en person kort och vetot gick igenom. Funes hänvisade till barnrättskonventionen.

FMLN:s ledning har inte gjort någon hemlighet av att de vill se ett närmare samarbete med Venezuelas Hugo Chávez och att El Salvador borde gå med i det venezuelansk-kubanska samarbetet ALBA. Ledningen har till och med sagt offentligt att deras kandidat inför nästa val, 2014, blir en rödare kandidat. Funes får bara sitta en mandatperiod.

Funes har valt att ligga lågt i fråga om Chávez, men försöker öppet genomföra delar av Lulas socialpolitik i El Salvador. Under hela debaclet i grannlandet Honduras, efter statskuppen förra året, låg Funes också lågt, väl medveten om att högern i El Salvador, liksom högern i Honduras har mycket makt om den bara vill. Den störtade honduranska presidenten Manuel Zelaya tog inte bara Honduras in i ALBA, utan stötte sig även öppet med hela det honduranska etablissemanget – näringslivet, så väl som militären och den katolska kyrkan.

Funes tänker inte gå samma väg som Zelaya. Istället propagerar han nu öppet för att alla latinamerikanska stater bör erkänna Honduras president Porfirio Lobo, välja in Honduras i OAS igen och att Centralamerika för integrationens och ekonomins bästa måste gå vidare och glömma. När Funes besökte USA:s president Barack Obama i Washington i mars hyllade han Obamas pragmatiska Latinamerikapolitik och på det sätt han löste krisen i Honduras, vilket är nästan häpnadsväckande med tanke på att Obama i princip inte har någon Latinamerikapolitik och knappt uttalade sig kring krisen i Honduras.

USA gav å sin sida Funes sitt stöd. Både Obama och utrikesminister Hillary Clinton lovade att ge de centralamerikanska staterna ett utökat stöd inom Méridaplanen, den plan som skapats för att bekämpa narkotikamaffiorna i Mexiko och Centralamerika. Funes anser att planen haft för stort fokus på Mexiko, vilket gjort att narkotikaligorna flyttat sin verksamhet söderut till de små centralamerikanska staterna. Därför borde de staterna få mer hjälp.

Till skillnad från Funes, som vill se mer stöd till förebyggande socialpolitik, vill Clinton ge mer pengar till polisen och rättsväsendet, kustbevakningen. Under Funes USA-besök gick även ordföranden i det amerikanska representanthusets utskott för den västra hemisfärens politik ut och menade att USA aktivt måste ge sitt stöd åt just El Salvador och Paraguay. Eaxakt varför sa han aldrig, men mellan raderna gick det att utläsa att med en mer aktiv Latinamerikapolitik hade USA kunnat stoppa Zelayas flörtande med Chávez och på så vis kunnat hindra statskuppen innan den ens börjat planeras. El Salvador och Paraguay styrs idag båda av vänsterregeringar, men har än så länge hållit Chávez på lite distans, något USA ogärna ser förändras.

Den höga brottsligheten och det ständigt ökande våldet i El Salvador har blivit ett stort huvudbry för Funes. Förra året mördades 4 500 personer i landet, vilket var den högsta siffran på tio år. Till stor del tillskrivs ungdomsgängen maras det ökade våldet, men de i sin tur har fått ökade resurser tack vare de mer organiserade och internationellt verskamma narkotikakartellerna i Mexiko och Colombia har flyttat sin verksamhet till Centralamerika.

I brist på pengar att satsa på förebyggande socialpolitik har Funes, med hjälp av USA, liksom sina företrädare lagt mer pengar och resurser på militären och polisen för att försöka minska våldet. Samtidigt pekar mycket på att de under 1980-talet så vanliga dödspatrullerna, som finansierade och grundade högerpartiet ARENA och bland annat låg bakom mordet på Romero, har börjat dyka upp igen.

Två massakrer på totalt elva ungdomar, varav flera inte ens tillhörde något gäng, i februari tillskrivs väl organiserade, tungt beväpnade och maskerade dödspatruller. När landets ombudsman för de mänskliga rättigheterna uppmärksammade likheterna mellan flera aktuella avrättningar med avrättningar begångna under kriget hotades han till livet av personer som beskrev sig som medlemmar av dödspatruller.

Upp emot en halv miljon vapen cirkulerar i El Salvador, ungdomsarbetslösheten är enorm, fattigdomen på landsbygden utbredd och grogrunden för brottslighet hög. Ett liv är billigt i El Salvador. Mordet på Romero 1981 sägs ha kostat 400 dollar.

För mer om ärkebiskop Oscar A. Romero, mordet, mördare och Romers arv, läs gärna mitt reportage från 20-årsfirandet, år 2000