Etiska pensionsfonder och Goldcorp i Centralamerika

Idag skriver Svenska Dagbladet om KPA:s etiska pensionsfonder och att bolagets portfölj innehåller aktier i det kanadensiska gruvbolaget Goldcorp, som långt ifrån kan klassas som ett etiskt miljövänligt företag. Jag själv har stött på företagets oetiska verksamhet i inte bara Guatemala, utan även i Honduras.

För tre år sedan köpte Goldcorp upp det amerikanska gruvföretaget Glamis Gold. I och med uppköpet blev Goldcorp ägare till gruvan Marlin, i regionen San Marcos, i Guatemala, en veritabel miljökatastrof och ett grymt exempel på den industrialiserades världens utnyttjande av fattiga människor.

Jag besökte området kring Marlingruvan för fyra och ett halvt år sedan, strax innan utvinningen av guld påbörjats. Byborna, till majoriteten delar av Guatemalas fattiga och marginaliserade ursprungsbefolkning, protesterade då mot att de inte haft något att säga till om inför beslutet att inleda brytning av guld i ett öppet dagbrott. Att bryta guld i öppna dagbrott innebära att det går åt enorma mängder vatten som dränerar jordbruken runt omkring. Dessutom används cyanid i brytningen, en giftigt ämne som lätt sprider sig i naturen genom grundvattnet.

I och med att Goldcorp förvärvade Glamis Gold blev företaget också ägare till San Martin-gruvan i Siriadalen, i Honduras. Där protesterade lokalbefolkningen redan 1999 mot att Glamis Gold aldrig gjort någon ordentlig miljökonsekvensanalys. Inte heller här hade invånarna fått möjlighet att säga sitt om projektet innan det påbörjades.

I en miljöstudie gjord 2006 av Siriadalens miljöorganisation visade provar att vattendragen i området kring San Martin gruvan innehöll stora mängder av cyanid, kvicksilver, bly och arsenik. Flera invånare i området led av kroniska hälsoproblem och hudsjukdomar. Dessutom hade grundvattennivån och nivåerna i vattendragen i området sjunkit dramatiskt till följd av gruvdriften.

Gruvdriften i San Martin, i Honduras, håller på att avslutas, men verksamheten i Guatemala är planerad att pågå i minst fem år till.

För mer om Marlingruvan, läs här, och här.