”Sveriges Agenda 2030-arbete behöver en nystart”

Partiledardebatt i riksdagen

I somras presenterade den rödgröna regeringen en handlingsplan för hur Sverige ska uppnå Agenda 2030. Kritiken har inte låtit vänta på sig. Planen sägs sakna visioner och förankring i riksdagen. Både oppositionen och civilsamhället vill se en nystart. Samtidigt menar regeringens Agenda 2030-delegation att svenskarnas kunskap om de globala målen blir allt bättre.

En mörk februarikväll långt innan val­ rörelsen börjat stod Centerpartiets riks­ dagsledamot Emil Källström på en scen i Kulturhuset i Stockholm. Tillsammans med en handfull andra riksdagsledamöter debatterade han Sveriges arbete med Agenda 2030.

Källström sitter i riksdagens finans­utskott. Han förklarade för publiken att han aldrig mött en väljare som frågat honom om Agenda 2030 eller de globala målen.

Nio månader och en valrörelse senare konstaterar Källström att han fort­farande inte fått någon fråga om Agenda 2030 från en väljare.

– Så är det tyvärr. Agenda 2030 finns inte på valmanskårens läppar. Det gör däremot flera av de perspektiv som genom­syrar agendan, som miljö, jämställdhet och ekonomisk utveckling, säger han.

Källströms utskottskollega Janine Alm Ericsson representerar Miljöpartiet.

– Människor är mer medvetna idag, men sedan röstade de inte i någon större utsträckning utifrån den kunskapen. Allt fler partier talar om att vi behöver uppnå de globala målen och göra vad som krävs, men tyvärr är deras förslag otillräckliga, säger hon.

Miljöpartiet åkte nästan ur riksdagen i valet, trots att partiet gick till val på kli­matet, den fråga som hela Sverige talade om efter den varmaste och torraste sommaren i mannaminne.

För Alm Ericsson finns ingen tid att för­lora. Hon påpekar att vi svenskar lever som om vi hade tillgång till 4,2 jordklot. Vi konsumerar långt mer än vad som är hållbart om vi vill ha en planet att lämna till våra barn.

En månad efter valet presenterade FN:s klimatpanel, IPCC, en rapport där de förklarade att det är dags att agera nu om världen ska uppnå sina löften från klimat­konferensen i Paris 2015. Den omställning som krävs för att stoppa en genomsnittlig global temperaturökning på över två grader går alldeles för långsamt.

Kort efter IPCC:s rapport larmade Världsnaturfonden, WWF, om att den biologiska mångfalden i världen minskar dramatiskt. Och Naturvårdsverket förklarade i en mätning att svenskarnas konsumtion har en stor negativ påverkan på miljön utomlands.

– Sverige ligger bra till när det gäller genomförandet av Agenda 2030. Framför allt när det gäller de mer sociala målen. Däremot ligger vi sämre till vad det gäller miljö-­ och klimatmålen, säger Alm Ericsson.

Detta har också varit partikollegan Isabella Lövins ständiga mantra. Ministern för internationellt utvecklingssamarbete och klimat upprepar så ofta hon kan att Sverige är det land i världen som ligger bäst till för att uppnå de globala målen.

Få argumenterar emot henne. Även Emil Källström säger att Sverige gör ett bra jobb för en mer hållbar global utveckling.

– Men inom mitt parti har vi en känsla av att vi i Sverige vill prioritera allt. Priset är brist på fokusering. Risken med att göra allting hela tiden är att det i slutet inte blir nånting. Sedan är vi medvetna om att Sverige håller fanan högt när det gäller de här frågorna, och ska också så göra, säger han.

Paraplyorganisationen Concord Sverige samlar 63 biståndsorganisatio­ner. I rapporten Världen i politiken, som presenterades i juni i år, skriver Concord att de fyra allianspartierna, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Krist­demokraterna, alla vill att Sverige arbetar mer fokuserat med Agenda 2030.

Kort efter denna rapport lade regeringen fram sin handlingsplan för hur Sverige ska uppnå Agenda 2030. Planen fick kraf­tig kritik. Den moderata riksdagsledamo­ten Sofia Arkelsten förklarade att riksda­gen lämnats utanför handlingsplanen och att Moderaterna kommer att riva upp den om de hamnar i regeringsställning.

Även Concord och dess medlems­organisationer var kritiska. De menade bland annat att planen mest var en sammanställ­ning av vad regeringen redan gjort.

– Den är inte så visionär och ser inte bortom år 2020. Lite kortsiktigt med tanke på att de globala målen sträcker sig till 2030, säger Karin Johansson, ansvarig för hållbar utveckling på Svenska FN­förbundet, en av medlemmarna i Concord.

Karin Johansson skulle önska att den kommande regeringen tar ett större hel­hetsgrepp. Många av riksdagens egna mål stämmer dessutom överens med Agenda 2030, varför FN-­förbundet anser att Sverige skulle komma långt bara genom att riksdagen levde upp till sina egna mål.

– Vad för slags förändring av sam­hället krävs för att vi ska uppnå Agenda 2030? Jag hoppas att den regering som nu tillträder kan ta nya tag eller göra en omstart och även synliggöra civilsam­hällets roll i genomförandet, säger hon.

Emil Källström talar också om en omstart, men han förkastar Allians­kollegan Sofia Arkelstens uttalande om att riva upp handlingsplanen.

– Det är bättre att bygga vidare på det som har gjorts. Vi har talat om ett omtag där vi bjuder in fler politiska krafter och skapar en bättre förankring. Vi behöver också få en tydligare styrning av arbetet så att vi kan följa upp det och med säkerhet kan säga om vi i Sverige gör ett tillräckligt bra jobb eller inte, säger han. Däremot håller Källström med Sofia Arkelsten om att Agenda 2030 är dåligt förankrat i riks­dagen. Det tycker även Karin Johansson.

– Det måste finnas en parlamentarisk förankring så att inte arbetet skiftar bero­ende på vilken regering vi har. Mitt råd till den nya regeringen är att få till detta så att det inte bara blir en fråga för utrikes­utskottet. Det här är en universell agenda som rör alla utskott i riksdagen, säger hon.

De två ministrar som ansvarade för den tidigare regeringens Agenda 2030-­poli­tik var Isabella Lövin och civilminister Ardalan Shekarabi. Civilministern lovade länge en parlamentarisk förank­ring, men när regeringens handlingsplan presenterades skedde det utan att riksda­gen konsulterades.

Shekarabi framhöll istället att regering­ens budgetproposition för 2018 genom­syras av Agenda
2030. Det lyfter även Janine Alm Ericson fram, men hon tycker också att hon och hennes riksdags­ kollegor ofta talat om agendan i riksdagen. Det håller inte Emil Källström med om.

– Vi talar väldigt sällan om Agenda 2030, i alla fall i finansutskottet. Det krävs ofta något extraordinärt för att frågan ska komma upp på dagordningen. Det är helt enkelt inget som genomsyrar politiken eller samhällsdebatten, säger han.

Enligt Alm Ericson valde ordförandena i riksdagens olika utskott under den förra mandatperioden att utgå från hur reger­ingen valt att arbeta med Agenda 2030.

– Regeringen har lagt ut ansvaret på ministrarna så att de kan utveckla en politik inom de frågor de ansvarar för utifrån Agenda 2030. Därför arbetar riksdagen på samma sätt, så att de olika frågorna inom agendan hanteras i de fackutskott där man bäst känner till dem på djupet, säger hon.

Katarina Sundberg är kanslichef på regeringens Agenda 2030-­delegation, som tillsattes i mars 2016 och fick som främsta uppgift att ta fram ett förslag till en handlingsplan för hur Sverige ska uppnå agendan. Hon tycker att riksdagens roll i genomförandet kommit i skymundan.

– Riksdagens roll som lagstiftare är otroligt viktig. Den kan i de lagförslag som läggs fram titta på hur väl förslagen lirar med en hållbar utveckling, men framför allt spelar den en väldigt viktig roll när det gäller att följa upp, ifråga­sätta och återkoppla, säger hon.

När delegationen presenterade sitt för­ slag till handlingsplan sommaren 2017 handlade en av rekommendationerna om att förankra arbetet i riksdagen. Delegationen föreslog också en folkbildningskampanj för att öka kunskapen om de globala målen hos svenska folket. Även detta lämnade regeringen utanför sin handlingsplan.

– Kunskapen behöver nå ut till fler, i alla led. Många aktörer, som kommuner, företag, för­eningar och organisationer har redan tagit tag i det här, men det behövs mer. Sen kan man i och för sig fråga sig om folk verkligen behöver känna till Agenda 2030 eller om det räcker med att man känner till vikten av en hållbar utveck­ling. Man kanske inte ska förvänta sig att alla ska kunna säga vad alla mål handlar om, säger Sundberg.

Delegationen har också jobbat med att sprida information om de globala målen. I drygt två år har delegaterna mött en rad aktörer inom civilsamhället, näringslivet, kommuner och landsting.

Enligt biståndsmyndigheten Sida och biståndsorganisationen We Effect känner endast fyra av tio svenskar till de globala målen. Bara hälften kan nämna minst ett av de 17 målen. Det är ändå bättre än när samma mätningar gjordes för två år sedan.

– Agendan har verkligen fått fotfäste på lokal och regional nivå i Sverige. Både inom det offentliga och inom det privata. En värdemätare skulle kunna vara att det för två år sedan inte fanns några konsul­ter som jobbade med Agenda 2030. Idag finns det flera, säger Katarina Sundberg.

Just nu arbetar delegationen med sitt slutbetänkande, som ska vara inne den 11 mars 2019. Enligt Sundberg kommer det bland annat att innehålla förslag på hur Sverige ska arbeta vidare med genomförandet och hur arbetet kan följas upp. Samtidigt tar Statistiska centralbyrån (SCB) fram mått på hur Sveriges efterlevnad av de globala målen ska kunna mätas i siffror.

Artikeln publicerades i Världshorisont 4-2018, i december 2018

 

«

Din e-postadress kommer ej att publiceras Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.