Kontroversiellt mål förbjuder barnäktenskap och könsstympning

Om tolv år ska inga barn i världen behöva gifta sig och inga flickor eller kvinnor ska könsstympas. Det är innebörden av delmål 5.3 i Agenda 2030 som innehåller 17 globala mål för hållbar utveckling. Världshorisont har undersökt hur det gick till när det kontroversiella målet förhandlades fram.

Hade de globala målen arbetats fram genom nationella förhandlingar i slutna rum hade delmål 5.3, som förbjuder barnäktenskap och könsstympning, nog inte kommit till. Det tror Sveriges ambassadör för Agenda 2030, Kajsa B Olofsgård. Skrivningarna hade i alla fall inte varit lika tydliga, menar hon.

– Förhandlingarna skedde inte på traditionellt vis där varje kommatecken ska debatteras, utan genom öppna arbetsgrupper där både medlemsländer och observatörer fick komma till tals. Det fanns representanter från civilsamhället och andra icke-statliga aktörer på plats som framförde sina åsikter. Alla lyssnade och alla fick säga sitt. Sades något tillräckligt ofta så kom det med i det slutgiltiga förslaget, säger Kajsa B Olofsgård.

Sverige förhandlar i vanliga fall genom EU, men i de öppna arbetsgrupper som skapades när globala målen skulle tas fram hade medlemsländerna också möjlighet att uttala sig enskilt. De kunde då ge mer tyngd i vissa frågor. Den svenska regeringen hade inför förhandlingarna identifierat sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) och jämställdhet som prioriterade frågor.

– Vi såg jämställdhet som ett mål i sig, men också som ett medel att uppnå alla de andra målen. Vi var noga med att få med skrivningar som motverkade alla former av diskriminering och våld, och upprepade ofta vikten av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) och förbud mot könsstympning och barnäktenskap, säger Kajsa B Olofsgård.

Hon beskriver arbetsprocessen som en välorganiserad påverkanskampanj. De svenska ambassaderna ute i världen och representanter för regeringen fick alla i uppgift att lyfta jämställdhet, SRHR-frågor och vikten av att förbjuda barnäktenskap och könsstympning i olika publika sammanhang och i möten med representanter för andra länder.

Sverige samordnade också sitt påverkansarbete kring jämställdhet med de andra nordiska länderna i den öppna arbetsgruppen. De civilsamhällesaktörer som fanns på plats som observatörer hade, enligt Kajsa B Olofsgård också organiserat sig väl. Deras representanter lyfte vid upprepade tillfällen i arbetsgruppen SRHR och olika former av diskriminering.

– Mycket av det som sades kom med i det slutgiltiga förslaget, som sedan ansågs vara mer eller mindre komplett, varför det i princip antogs i sin helhet. De esta var nöjda, men i efterhand är det uppenbart att era länder hade velat se mindre långtgående skrivningar, säger Kajsa B Olofsgård.

Inte alla länder i världen delar den svenska synen på SRHR och jämställdhet. Flera länder har de senaste två åren visat sitt motstånd mot skrivningarna i delmål 5.3.

– Det blev särskilt tydligt vid sommarens högnivåmöte i New York för uppföljning av genomförandet av utvecklingsmålen. Det rådde då en öppen konflikt om bland annat jämställdhets- och SRHR-målen.

I och med att världen ändå har kommit överens om de 17 målen finns det en gemensam plattform som gör det svårare för motståndarna att hävda sig. Skrivningarna i delmål 5.3 är inte heller på något sätt nya utan finns med i en rad andra internationella överenskommelser med flera år på nacken.

Artikeln publicerades i Världshorisont 1-2018

«
»

Din e-postadress kommer ej att publiceras Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.