I över ett års tid har alla opinionsundersökningar inför det salvadoranska presidentvalet pekat på regeringsskifte för första gången på 20 år. Men ju närmare valdagen kommit har regerings- och högerpartiet Arena knappat in. Det är en stor maktapparat som står mellan den tidigare vänstergerillan FMLN och regeringsmakten.
Likt USA:s president Barack Obama har FMLN:s presidentkandidat, den tidigare tv-journalisten Mauricio Funes, ridit på en våg av ”hopp om förändring”.
– Jag ska vinna med hjälp av alla de salvadoraner som tror på förändring, svarar Funes på Latinamerikas fråga om hur han ska vinna valet. Enligt opinionsundersökningar anser nästan 60 procent av salvadoranerna att landet inte utvecklas i rätt riktning. Därför måste vi svänga den båt som högerregeringen styrt tills nu och som inte rymt någon förändring.
Sedan den första Arenaregeringen tillträdde 1989 har El Salvador förvandlats till det näst mest ekonomiskt liberala landet, efter Chile, i Latinamerika och det 33:de i världen, enligt den amerikanska tidskriften Forbes. I stort sett all social service, utom hälsovården är privatiserad. Samtidigt har andelen personer som lever på mindre än två dollar om dagen legat stadigt kring 40 procent och de ekonomiska och sociala klyftorna ökat.
Funes kritiserar gärna Arena för att ha sett till att El Salvador är det land i Centralamerika som lägger minst andel av statsbudgeten på utbildning och hälsovård. Han menar också att avsaknaden av en konkret politik för landets många ungdomar gjort att brottsligheten ökat och att, enligt honom 400 salvadoraner per dag försöker ta sig till USA, där det redan idag bor fler än två miljoner salvadoraner.
FMLN:s presidentkandidat är en liten man i yngre 50-årsåldern. Det kortklippta håret har börjat gråna något, men glasögonen är detsamma som under alla åren han var nyhetschef på Canal 12 och ställde salvadoranska makthavare mot väggen i programmen ”Dagens intervju” och ”Utan censur”.
Sedan han presenterades inför tiotusentals FMLN-medlemmar på den fullsatta nationalarenan i San Salvador i oktober 2007 har Funes rest landet runt och mött väljarna. Ständigt i sin vita guayabera och blå jeans, och utan att nämna stora ord om socialism och revolution, till skillnad från tidigare FMLN-kandidater som alltid klätt sig i rött och sjunkit med i gerillans gamla kampsånger.
Ingen tidigare FMLN-kandidat har heller aldrig haft ett lika stort stöd som Funes. Ett stöd som han fick under sina 17 år på Canal 12 där ingen, oberoende av partifärg och religion, kunde känna sig säker.
Så fruktad blev han att Canal 12:s mexikanska ägare lade ner hans program 2003 på grund av att den salvadoranska ekonomiska eliten hotade med annonsbojkott om Funes fick fortsätta. Trots att han fick stanna som nyhetschef sade Funes upp sig 2005 och gick till de mindre kanalerna 15 och 21, men det dröjde inte länge innan han dök upp i spekulationerna om presidentkandidat för FMLN inför årets val.
– Jag kunde inte längre bara vara en enkel observatör av verkligheten, säger Funes om varför han valde att ställa upp i valet. Under 20 år som journalist såg jag den salvadoranska verkligheten, jag analyserade den och kom fram till att landet är i behov av en förändring. Jag insåg att jag behövde bli en del av denna förändringsprocess och omfamnade FMLN, som jag anser är den enda aktör i detta land som har kraft att genomföra någon förändring.
Redan innan det var klart att Funes skulle bli FMLN:s presidentkandidat ledde han stort i opinionsundersökningarna. Högerpartiet Arena som suttit vid makten sedan 1989 befann sig för första gången någonsin i underläge och det stod snart klart vilka som egentligen står bakom regeringspartiet.
Det senaste året har ingen av landets stora dagstidningar El Diario de Hoy och La Prensa Gráfica, de tre statliga tv-kanalerna och de tre stora privata vilat på hanen. Det har inte gått en dag utan att hotet om ”den röda faran”, Hugo Chávez, Daniel Ortegas och Fidel Castros revolutioner och FMLN:s påstådda övergrepp på civilbefolkningen under inbördeskriget (1980-1992) tagits upp på både ledar- och nyhetsplats. Arenas ansvar för arméns övergrepp och partiets historiska kopplingar med dödsskvadronerna nämns aldrig.
I Arenas ledning sitter flera av landets stora företagare, inom kaffe, textil, detaljhandel, bankväsendet och industrin. Officiellt rör sig Arena med en kampanjbudget på 15 miljoner dollar, jämfört med FMLN:s 10 miljoner, men efter en dag framför salvadoransk tv och radio framgår det tydligt att det rör sig om mer pengar i fallet Arena. Flera analytiker menar att det rör sig om minst 50 000 dollar per dag bara i tv-reklam.
Enligt en rapport från Europeiska unionens valobservatörer har bara fyra av landets 15 största medier varit oberoende i sin rapportering under valkampanjerna. Av de elva andra har två rapporterat till favör för FMLN. De övriga har gett Arena mycket mer utrymme.
Arenas presidentkandidat, den tidigare polischefen Rodriga Avila, är till skillnad från Funes ingen stor talare. Han vägrar öppen debatt med Funes, väl medveten om att den denne skulle göra slarvsylta av honom. Istället lutar han sig tillbaka på stödet från den sittande presidenten Antonio Saca, militären och näringslivet.
Men på grund av Funes popularitet har Avila tvingats styra det tidigare så företags- och privatiseringsvänliga Arena in mot den politiska centern. Där han han mött upp med Funes, som å sin sida beskriver sig själv som socialdemokrat och har styrt det, enligt stadgarna socialistiska FMLN, in åt höger. Funes tar avstånd från Hugo Chávez och Daniel Ortega, men har besökt Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silva och har fört samtal både med politiker i USA och storföretagare i Mexiko.
Det är i luckan mellan FMLN:s socialistiska partiprogram och Funes mer centervänster valkampanj som Avila och Arena hittat en glipa som de försöker vidga. FMLN:s vicepresidentkandidat är en av FMLN:s grundare, Salvador Sánchez Cerén, och Arena menar att Funes må vara en hur hyvens kille som helst, men egentligen är det kommunisterna inom FMLN som kommer att få makten, vilket partiledningen naturligtvis förnekar.
Till syvende och sist är det två saker som måste klaffa för Funes om han ska bryta 20 år av Arenaregeringar. Han måste inte bara övertyga så många som möjligt av de 60 procent av salvadoranerna som vill ha förändring att han är mannen att genomföra dem. Han måste även mobilisera fler väljare att gå och rösta än de 55 procent som röstade i lokal- och parlamentsvalen den 18 januari. Arena gynnas nämligen av att flera av de andra högerpartiernas väljare kommer att rösta på dem, vilket är långt fler än de andra vänsterpartiernas väljare.
Publicerad i tidskriften Latinamerika 1/2009