Sverige hjälper små företag i Vietnam

Det statliga svenska biståndsorganet Sida och den internationella arbetarorganisationen ILO driver ett något oväntat projekt tillsammans i det socialistiska Vietnam. Sedan 1998 har de låtit utbilda 8 500 vietnameser i att starta och driva småföretag.

Sida har hittills investerat 16 miljarder kronor i porjektet som beskrivs som mycket lyckat. Tillvaron för det privata näringslivet i Vietnam är dock fortsatt svår.

De har stämt träff på Ho Chi Minh Citys hippaste kafé. De nio entreprenörerna runt bordet på Nhip Song Thanh Phos kafé representerar ett brett spektrum av Vietnams framtid.

Här finns den ärrade cykeltillverkaren, engelska lärarinnan som startat privatskola, vetenskapsmannen som vill satsa på den växande räkindustrin, kvinnan som driver restaurang, den framgångsrika IT-konsulten och den unge ingenjören som ser möjligheter i turistbranschen.

Alla har de gått fortsättningskursen ”Förstärk ditt företag” arrangerad av International Labour Organization, ILO, och finansierad av svenska Sida.

1986 öppnade det socialistiska Vietnam för marknadsekonomi. Under flera år skedde dock få verkliga reformer för att underlätta för privata företag och investeringar, och än idag har regelverket och konkurrens- och investeringslagarna inte anpassats till de som finns i en marknadsekonomin av västerländsk modell.

Även om sysselsättningen i privata företag fördubblades mellan 1996 och 2000 är det trögt för nyföretagarna. Konkurrensen med de statliga företagen, ett föråldrat socialistiskt regelverk och korruption står fortfarande i vägen för de nya entreprenörerna.

Projekt i två kurser

Sidas och ILO:s projekt har varit igång sedan 1998. Projektet består av två olika kurser, ”Starta eget företag” och ”Förstärk ditt företag” (uppbyggda efter Svensk Arbetsgivares Förenings ”Se om ditt företag”).

Sammanlagt har 8 500 vietnameser (till och med augusti 2002) fått utbildning i att starta och driva mikro- och småföretag. År 2001 följde man upp 955 slumpvis utvalda kursdeltagare.

Enligt den hade projektet då lett till 660 nya företag och 2 900 arbetstillfällen.

Projektet är ipplagt så att ILO finansierar utbildningen av kursledarna, inte företagarna. En del av budgeten går även till kapacitetsstöd till Vietnams handelskammare som är nationell kontaktpunkt för projektet samt till 100 av dess partnerorganisationer i landet.

Startade eget när USA drog

Tai Long Nguyen är en av dem som gått kursen och den i gänget som varit med längst i företagsvärlden. När USAs ambassadör lämnade ambassadens hustak 1975 öppnade han egen verkstad. I början var de två personer och gjorde fönsterkarmar av stålinredningen i verkstaden. Idag har han 40 anställda och tillverkar 3 000 cykelramar och 3 000 par cykelstänkskärmar i månaden.

– Om jag vill göra en cykelram behöver jag två man, säger han. På ett statligt företag behöver de sex. Mina killar kan genomföra olika moment i produktionskedjan, men hos de statliga tillverkarna går det en man på varje moment.

Bara i Ho Chi Minh City har Tai Long Nguyen tio privata konkurrenter och två statliga. Med tanke på att de statliga företagens ineffektivitet och den starka kan det tyckas konstigt att de statliga företagen fortfarande existerar. Särskilt med tanke på att konkurrensen idag också kommer från kinesiska motorcykeltillverkare.

Att gå över gatan i Hanoi och Ho Chi Minh City är nära på omöjligt på grund av alla billiga lätta motorcyklar från den store grannen i norr.

Tai Longs företag Thanglong Company överlever bara tack vare de fattiga grannländerna, Laos och Kambodja, där cykeln fortfarande är var mans ägodel.

Krånglig klassificering

Ett exempel på att Vietnam har långt kvar till ett näringsliv som i väst är de olika typer av klassificeringar och regler man har att följa som företagare.

Fram till för ett år sedan klassades Tai Longs verksamhet som verkstad. Att driva verkstad är billigare och enklare än företag, men som företagare har man rätt att teckna kontrakt med säljare och köpare.

Därför registrerade han Thanglong Company Ltd. förra året. Med det följde stora kostnader för tillstånd, licenser och skatter. Till slut blev det för mycket. Som nybliven medlem i Vietnams handelskammare fick han höra talas om ILOs kurser.

– Det första jag gjorde efter kursen var att gå hem och dela upp företaget i två delar. Min fru tog över verkstadsdelen och jag tog hand om produktionsbiten i företaget. När jag fått lära mig vilka regler och lagar som gäller insåg jag att jag kunde sänka kostnaderna genom att behålla en del som verkstad.

Relationen med de anställda blev också bättre. Inom kort kommer de att få sjukförsäkringar och anslutas till facket. Med nya metoder för att räkna ut produktionskostnader och skriva arbetsbeskrivningar har tillverkningen blivit mer effektiv.

Tai Longs nästa steg är att expandera. För det behöver han mer pengar, vilket han inte har. Kostnaderna är för höga och det är svårt att få krediter.

Lån största problemet

De ansvariga på projektet menar att krediter och lån är de största problemen för småföretagarna i landet. Kurserna ger kunskapen, men riskakapitalet saknas.

– Vi har försökt få ett erkännande från flera kreditinstitut, säger Lars Rylander, på konsultföretaget SPM, som är rådgivare åt Vietnams handelskammare för ILOs räkning. När man går ut kursen måste det finnas möjlighet att låna pengar. Det gör det inte idag. Vi för samtal med flera institut, men hittills har vi inget konkret att visa upp.

Trots kurserna och det sakta ökande företagandet är Tai Long pessimistiskt inför framtiden. Han minns slutet av 1970-talet och början av 1980-talet, då efterfrågan på cyklar var stor. Då var de inga problem att få el och vatten inkopplat, och metallskrot fanns alltid att köpa.

– De sista åren har jag inte sett några större förändringar för oss privata företagare. Det händer nog inte så mycket fram över heller. Vi är många i Vietnam som klagar, men regeringen gör inget. De vill bara ha pengar från oss. Den hjälper vissa företag, som de sedan visar upp för media, men vi är många som inte fått någon hjälp alls.

Ingen skatt för skolor

En av de företagare som har fått hjälp är engelsklärarinnan, rektorn och skolägaren Thuy Thanh Vu. Privatskolor är skattebefriade i Vietnam.

– Staten har inte råd att ge alla en bra utbildning, säger hon. Därför stödjer den privata alternativ. Jag betalar bara en procent i månaden för tillståndet att driva skolverksamhet. Det har sagts att man ska införa skatt nästa år, men jag är inte säker.

Skattefriheten gör att konkurrensen är hård. Thuy Thanh Vu har flera års erfarenhet som lärare på en statlig skola och har bedrivit utbildning i privata regi i snart fem år. Hon gissar att hälften av alla dem som startar skola i Vietnam inte klarar det.

Själv håller hon kurspriserna nere genom låga lärarlöner och administrativa kostnader. Trots detta har hon höga kvalitetskrav på lärarna. De flesta av dem har andra lärarjobb vid sidan av.

Fast än Thuy Thanh Vu  inte betalar skatt håller hon med Tai Long om kostnaderna. Med en eventuellt framtida skatt på verksamheten måste hon dra ner på personal eller hitta en billigare lokal. Hennes planer på en större skola skulle då innebära att hon måste låna pengar utifrån.

It och räkor gynnas

Andra privata entreprenörer som också slipper skatt är de som satsar på it och räkor. De är växande branscher som staten gärna vill hjälpa på traven. Elaka tungor säger att den bara väntar på att få roffa år sig sin del av kakan. Den stora statsapparaten med många kontrollinstanser, tillstånd och regler för att driva företag är en god jordmån för korruption.

Ingen av företagarna på kaféet vill skriva under på den beskrivningen, men de talar om extra kostnader under bordet, något som ytterligare försvårar möjligheterna att driva företag.

Elbolaget kan stänga av elen, polisen kan dra in tillstånd och ge böter och tjänstemännen kan vägra skriva ut en licens. Listan på alla som kan bli mer medgörliga med hjälp av lite bidrag kan göras lång.

Det kanske mest konkreta som regeringen har gjort för att stödja egenföretagarna de sista åren är att skapa en avdelning för små och medelstora företag på Planerings- och investeringsdepartementet. Denna avdelning har lagt upp en handlingsplan för hur  miljön för det privata näringslivet ska förbättras. Avdelningen ska bland annat se över de regler och lagar som gäller företagare och kooperativ.

Hur lång tid det tar innan lagarna förändras är svårt att säga, men nyligen fick ett stort statligt kooperativ starta ett pilotprojekt för att driva privat kooperativ.

Regeringen bidrar

Företagarprojektet lever vidare, med Sida som fortsatt finansiär men nu också med ett litet bidrag från den vietnamesiska regeringen.

Mellan 1998 och 2001 finansierade Sida 100 procent av projektet med en summa på 16 miljoner kronor. Den vietnamesiska handelskammaren bidrog med personal och lokaler. Under perioden 2002 till 2004 ger Sida ytterligare 11 miljoner kronor, tillsammans med Vietnams regering som betalar 1,2 miljoner kronor och vietnamesiska handelskammaren som bidrar med tolv heltidsanställda och lokaler.

Ungefär hälften av företagarna betalar kursavgiften själva, övriga får stöd av andra organisationer som till exempel Hunger and Poverty Allevation Fund (HEPA) och Oxfam Quebec. Närmare hälften av kursdeltagarna är kvinnor.

Innan de bryter upp från kafferepet påpekar Thuy, Tai Long och de andra att det kanske bästa med kurserna har varit att de fått knyta nya kontakter och skapa nätverk. På så vis stärks inte bara den ekonomiska tillväxten, utan även det civila samhället.

Fakta

  • Befolkning: 77,5 miljoner invånare.
  • BNP/invånare (1998): 331 USD
  • BNP tillväxt/år, 1990-99: 8,1%
  • BNP tillväxt 2000: 5,5%
  • BNP tillväxt 2001: 4,8%
  • Förväntad BNP tillväxt 2002: 5,2%
  • Privata sektorns del av BNP: År 1998 var det 1%. Nu står den för 8% av BNP och 2-3% av sysselsättningen. De statligt ägda företagen står för 30% av BNP och 5% av sysselsättningen.
  • De privata företagen: Sedan januari 2000 har 36 000 privata företag registrerats, motsvarande siffra för åren 1998-2000 var 6 000. Utöver finns det ungefär två miljoner små hushållsföretag i landet (den så kallade informella sektorn).

Publicerad i Dagens Industri 21 oktober 2002

«
»

Din e-postadress kommer ej att publiceras Obligatoriska fält är märkta *

*