Svårt hitta lärare till minerad by i Kambodja

Skolan i byn Chhnal moan i Kambodja ligger mitt i ett minfält. I väntan på att minfältet ska röjas får barnen gå i en provisorisk skola. Deras lärare kommer från byn. De statligt anställda lärarna vägrar att arbeta i minerade byar.

Det är en något absurd situation. Bara femtio meter från den röda, dammiga vägen sitter ett trettiotal barn i vita och blå uniformer och lyssnar till lärarens förklaring av de fyra räknesätten. De sitter under ett palmbladstak, på enkla träbänkar framför en svart tavla vid ena gaveln. Strax bakom står den riktiga skolan, nybyggd med ordentliga väggar, tak och stängda blå dörrar. En skola gjord föratt ge 500 barn utbildning, men de får inte gå dit.

– För fyra år sedan gick alla barnen i en enkel skola som den här, säger Chum Vitura, 25 år och lärare. Sedan beslöt man att en skola skulle byggas och alla barnen fick lektioner i pagodan i väntan på att den nya skolan skulle bli klar. Det gick två år innan den var färdigbyggd, och då exploderade en mina strax intill.

Chums dotter, Sokhavong Vinda, 3 år, följer snällt sin mamma i hasorna medan hon lär ut matte till eleverna. Två klasser deltar i undervisningen. När de äldre eleverna räknar riktiga tal sitter de yngre eleverna och väntar. En stund senare får de skilja multiplikation från addition medan de äldre eleverna får vänta.

Det var inte tänkt att Chum skulle bli lärare från början. Provinsregeringen har som i alla delar av provinsen anställt utbildade lärare som ska undervisa barnen i byn. De vägrar komma. Ingen vill jobba i en minerad by. Chum och några andra tog då på sig att sköta utbildningen av traktens barn tills minfältet är röjt.

– Självklart är jag som alla andra rädd för att gå på en mina, men samtidigt är det viktigt att barnen får gå i skolan, säger hon. I skolan kan de ju också lära sig om minor.

Hon har själv gått motsvarande svensk grundskola och fått en grundläggande utbildning i minkunskap. Provinsregeringen har även gett henne ett tillstånd att undervisa barn upp till femte klass. När det kommer utbildade lärare får hon fortsätta om hon vill.

Det kan ju tyckas dumt att bygga en skola mitt i ett minfält, men ingen visste att det fanns minor i byn. När det beslutades att en skola skulle byggas var den plats där den står i dag den enda möjliga. Nu har minröjarorganisationen Cambodian Mine Action Center (smac) gjort en studie av marken i byn. De stängde inte bara av skolan, utan även marken kring pagodan.

Så det är med försiktiga kliv som jag söker mig tillbaka till vägen. Klockan blir tio och det är dags för alla barnen att gå hem. De strömmar ut mot vägen och tycks inte bekymra sig nämnvärt för var de sätter fötterna, men å andra sidan har de gått samma väg i flera år.

– Jag bor 500 meter härifrån, säger Sokchondy, 13 år. Jag följer bara vägen och runt huset finns det inga minor, men jag får inte springa runt och leka i byn eller på åkrarna. Det är för farligt.

Som så många andra i byn har hennes familj fått mark av staten, sedan inbördeskriget tog slut på 90-talet. Tidigare bodde de i en annan by, 20 kilometer bort. Där hade de ingen jord att bruka, men det har de nu. Fast att jobba på risfälten här är liksom på så många andra platser i landet förenat med livsfara. Ingen vet var minorna ligger.

Som tur var har ingen i byn blivit skadad av en mina än. Det närmaste var en ko som gick på en stridsvagnsmina några kilometer från byn. För ett år sedan dog fyra personer i en oxkärra i en annan by när kärran körde över en mina.

Fakta

I Kambodja bor det 12,8 miljoner människor. År 1970 blev landet indraget i ett inbördeskrig och utsatt för hårda bombningar av USA, som ville komma åt den nordvietnamesiska gerillan. Mellan 1975 och 1978 satt röda khmererna vid makten. Under denna period slogs tre miljoner människor ihjäl, däribland nästan alla lärare. Mellan 1978 och 1991 ockuperades Kambodja av Vietnam som också förde krig mot röda khmererna och två andra gerillagrupper. År 1992 tog FN kontroll över landet och 1993 hölls demokratiska val. Kriget mot röda khmererna tog slut först år 1998.

Under marken döljer sig närmare sex miljoner minor. Förra året trampade två personer per dag på en mina (en tredjedel av de skadade var barn). Minorna ligger ofta på åkermark. Folket tar hellre risken att bruka jorden än att svälta ihjäl. Minorna har lagts ut av olika gerillastyrkor, röda khmererna och den vietnamesiska och kambodjanska armén.

Nästan häften av befolkningen är under 15 år gammal. Läskunnigheten bland befolkningen över 15 år är 68 procent. Bara två tredjedelar av barnen är inskrivna i skolan, varav långt fler pojkar än flickor. Skolgången är dyr då barnens föräldrar får stå för uniformer, studiematerial, läroböcker och inskrivningsavgifter. Få barn har råd att fullfölja mer än bara några års skola.

En statligt anställd lärare tjänar ungefär 25 dollar/månad (långt mer än poliser, läkare och sjuksköterskor, men svårt att leva på). Chum Vitura tjänar 22 dollar/månad under tio månader/år. Hon får betalt i en klumpsumma en gång per år. Det är inte ovanligt att lärare drygar ut kassan genom att ta ut olagliga extraavgifter på sin skola.

Publicerad i Lärarnas tidning 21/2002

«
»

Din e-postadress kommer ej att publiceras Obligatoriska fält är märkta *

*