Orkanen Stan slog mot fattig indianbefolkning

En tredjedel av Guatemalas befolkning drabbades av ovädret i oktober

De ekonomiska skadorna av orkanen Stan i Guatemala beräknas uppgå till närmare åtta miljarder svenska kronor. En tredjedel av landets 11 miljoner invånare drabbades, varav en klar majoritet består av den fattiga och marginaliserade ursprungsbefolkningen. Guatemalas regerings främsta uppgift är nu att hindra att fattigdomen och marginaliseringen fördjupas än mer.

– Det regnade kraftigt hela natten, säger Antonia Ramirez, 20 år, Vi satt samlade hela familjen i huset och bad att inget skulle hända. Plötsligt började det knacka på dörren. Det blev kraftigare och kraftigare och sedan small det till, som en bomb. Vi rusade ut och såg att det var lera som rasat ner bland husen. Folk rusade runt och skrek. De bar på sängar, kylskåp, allt de kunde rädda. Vårt hus fylldes med lera, men vi lyckades fly upp på taket.

Antonia Ramirez röst darrar när hon talar. Hon tittar ner på golvet hon nyss sopat i det lilla rum där hon, hennes sex syskon och deras föräldrar bor sedan orkanen Stan begravde deras och 350 andra familjers hus i den lilla byn Panabaj, vid sjön Lago Atitlán, i västra Guatemala.

Medan stora delar av deras bostadsområde spolades bort av tusentals ton lera som rasat ner från vulkanen Atitláns sluttningar kämpade Antonia med att lyfta upp syna syskon en och en på taket. Regnet vräkte ner och hon att trodde de alla skulle dö.

Isolerade från omvärlden

I tio dagar var alla byar kring sjön isolerade från omvärlden då jordmassor och översvämmade floder förstört broar och vägar. Det enda sättet att nå de drabbade var med helikopter, men när regnet dragit vidare och vindarna mojnat fanns inga människor eller hus kvar att rädda i Antonias bostadsområde. På vissa ställen signalerar röda vimplar än idag att leran är över fem meter tjock.

Regeringen har klassat det värst drabbade området i Panabaj som begravningsplats då man funnit det dyrt och farligt att gräva fram hus och lik. Upp emot 500 personer kan ha mist livet bara i Panabaj. Ingen vet säkert då befolkningsstatistiken var långt ifrån fullständig. Sjukhuset, Civilministeriets lokala kontor och en skola är delvis begravda. Där basketkorgarna på skolgården sticker upp är marken täckt av kalk för att minska smittorisken från eventuella lik.

– Pappa har fått ett tillfälligt jobb med att bygga hus och jag hjälper en organisation för handikappade att göra hantverk, säger Antonia Ramirez. Det ger lite pengar, men det räcker inte långt. Vi har inget större hopp om framtiden. Var ska vi bo någonstans? Vi kan ju inte flytta tillbaka där vi bodde förr och här kan vi inte bo jämt.

Asociacón de Discapacitados de Santigo Atitlán (Santiago Atitláns förening för handikappade) har genom privata donationer kunnat hyra fyra mindre rum i den lilla staden Santiago Atitlán, inte långt från Panabaj. I rummen bor nu Antonias familj och tre andra, alla med minst en handikappad familjemedlem, i Antonias fall hennes bror Sebastian, 15 år, som sitter i rullstol. Donationerna räcker bara till årsskiftet sedan måste familjerna flytta.

När nöden var som störst och de familjer som mist sina bostäder i Panabaj desperat sökte skydd undan orkanens efterdyningar öppnade alla kyrkor och skolor och många privata husägare i området sina dörrar för de hemlösa. Drygt två månader senare kunde ungefär hälften av dem flytta till ett flyktingläger. De andra lever kvar hos vänner och bekanta eller i några av kyrkorna.

Ättlingar till mayafolket

Lago Atitlán är ett av Centralamerikas största turistmål. Sedan hundratals år tillbaka fyller både sjön och de tre vulkanerna kring den också en viktig funktion i den guatemalanska ursprungsbefolkningens livsåskådning. Närmare 97 procent av befolkningen i Sololá, det län där sjön ligger, består av ättlingar till mayafolket som levde i regionen för 1 000 år sedan.

Guatemalas ursprungsfolk är sedan kolonialtiden kraftigt marginaliserade från resten av samhället. Nästan alla försörjer sig inom den informella sektorn, tillgången till utbdilningssystemet och hälsovård är dålig och den av tradition svaga guatemalanska staten har inte förrän de sista åren börjat ta hänsyn till deras historia, kultur, religion, språk och rätt till mark.

Orkanen Stan slog kraftigt mot Sololá, men värst drabbades San Marcos i nordvästra Guatemala. Detta är en av landets absolut fattigaste delar där en tredjedel av befolkningen utgör ättlingar till mayafolket. Enligt FN organet Cepal kommer inte landets tillväxt och ekonomi på makroplanet att påverkas nämnvärt av Stan. Skadorna är mer sociala och på lång sikt kan den redan fattiga ursprungsbefolkningen bli än fattigare.

Inget att skörda

Jordras och översvämmade floder drog inte bara med sig hus och åkermark, den svepte även med sig lager av tyger, garn och textilhantverk som framför allt den kvinnliga delen av ursprungfolken lever av. Inför nästa år har många av de drabbade inget att skörda och inget att sälja. De har inte heller de så viktiga frön från jordbruksskörden som krävs för att så nya grödor inför 2007.

– Vad ska vi leva av, säger Ana Mendoza med tårarna i halsen.

Ana Mendoza sitter med hennes dotter Concepción Mendoza Qoija på Concepcións systersons säng i ett litet nylonhus i Panabajs flyktingläger. Ana Mendozas redan så skrynkliga ansikte skrumpnar ihop än mer när hon gråter.

– Var ska vi bo? Vi vill inte flytta härifrån, men vi vill inte heller bo där vi bodde förr.

Ana Mendoza berättar att hon kommer till nylonhuset varje dag, för att se om hennes dotters son lever. Han är den enda som är kvar av en familj på 14 personer. De dog alla den natt då orkanen Stan drog fram över Guatemala.

Återuppbyggnad med fokus på de fattiga

En av de ansvariga för återuppbyggnaden efter orkanen Stan är den administrativa chefen för Guatemalas vicepresidents kontor, arkitekt Eduardo Aguirre. Han menar att landet aldrig riktigt återhämtat sig från efterverkningarna av jordbävningen 1975 då 25 000 människor dog, det 36 år långa inbördeskriget som vid freden 1996 kostat 250 000 människor livet och orkanen Mitch 1998 då 268 guatemalaner strök med.

– Det är svårt att dölja att vi ligger efter vad det gäller infrastruktur och miljö- och socialpolitik, säger Eduardo Aguirre. Efter Mitch satsade den dåvarande regeringen på att återuppbygga infrastrukturen, men vad hjälper det idag när den är förstörd igen? De sociala nätverk som ett samhälle normalt ska ha har trasats sönder av krig och naturkatastrofer. Man har inte heller investerat i miljö, utbildning, lokal utveckling och förebyggande åtgärder för naturkatastrofer.

Enligt Eduardo Aguirre är det främst invånarna i de områden där inbördeskriget rasade som värst som drabbats. Regeringens återuppbyggnadspolitik kommer att lägga fokus på just dessa människor. De kommer att få sitta med vid regeringes bord och lägga egna förslag på utvecklingsprojekt.

Planer för internationella biståndsgivare

I mars nästa år kommer Guatemalas regering att presentera sina planer för internationella biståndsgivare. Några av planerna är att öka tillgången på hälsovård, marknader och utbildning för de fattigaste. I mångt och mycket ett eko från Honduras, efter orkanen Mitch.

– Men de närmaste fem-sex åren kommer vi att se fler och kraftigare stormar över Karibien, varnar Eduardo Aguirre.

Fakta

Orkanen Stan orsakade skador på närmare en miljard kronor. 1 500 människor miste livet, men ekonomiskt är det den absolut värsta naturkatastrof som drabbat Guatemala i modern tid. FN-organet Cepal räknar med att 3,5 miljoner människor drabbades, varav majoriteten tillhör ursprungsbefolkningen, som utgör 41 procent av befolkningen. Guatemalas regering kommer under nästa år att satsa 3,5 miljarder kronor på återuppbyggnad och räknar med att det internationella samfundet ska bidra med ytterligare en halv miljard. Svenska Sida har gett 45 miljoner kronor i katastrofstöd till FN-organen Unicef, UNDP och WHO, och ytterligare 4,3 miljoner kronor till bland annat Rädda Barnen, Röda Korset, Diakonia och Kooperation Utan Gränser. Man väntas bidra med ännu mer till återuppbyggnaden.

Publicerad i Göteborgs-Posten 23 december 2005