Inför den stora internationella givarkonferensen för Haiti som går av stapeln i New York på onsdag, 31 mars, kan det vara bra att tänka på Haitis moderna historia. 1987 producerade haitierna själva tre fjärdedelar av allt ris de konsumerade. Förra året åt haitierna till tre fjärdedelar importerat och statligt subventionerat ris från USA. 2004 hade landets 8,4 miljoner invånare tillgång till 2 000 doktorer varav ungefär 1 400 arbetade i huvudstaden Port au Prince.

Det är den amerikanska tidskriften NACLA Report on the Americas som i två artiklar skrivna nu i mars ger oss lite perspektiv. Enligt den plan som tagits fram till givarkonferensen behöver Haiti 11,5 miljarder dollar i bistånd för att komma på fötter igen. Hälften av de pengarna ska gå till sociala projekt, resten till infrastruktur, hus, miljö och katastrofförebyggande arbete.

USA:s regering med president Barack Obama och utrikesminister Hillary Clinton i spetsen har understruckit att förutom bistånd behöver landets ekonomi komma igång. Ett sätt de rekommenderar är att satsa på Haitis skattefria zoner där landets industriparker ligger och många av världens stora textilföretag har sina underleverantörer. Obama menar att om USA:s alla klädtillverkare köpte åtminstone en procent av sina kläder från textilfabrikerna i Haiti skulle det innebära hundratusentals haitiska arbetstillfällen.

När orkanen Mitch slog Honduras sönder och samman för elva och ett halvt år sedan lät det likadant. Sedan dess har Honduras textilindustri växt enormt och med den har urbaniseringen, förslumningen och brottsligheten skenat.

Förra året skulle Haitis president René Préval höja minimilönen från 1,72 dollar per dag till 5,00. Ägarna till landets textilfabriker gick i taket. Det var på tok för mycket. Préval lyssnade. Lönerna höjdes till 5,00 dollar, men textilarbetarna fick nöja sig med 3,09.

Nyhetsbyrån AP har intervjuat textilarbetare i Haiti som berättar att tre dollar nu efter jordbävningen räcker till en skål med ris, transport till och från jobbet, att betala hyran på huset de inte kan bo i och ringa till anhöriga.

Långt före jordbävningen och tidigare regnkatastrofer ledde satsningen på textilfabriker i skattefria zoner till att miljoner haitier valde att flytta från landsbygden till Port au Prince med närområden. De stora slumområdena Cité Soleil och Belle Aire är bland annat två av resultaten. Fattiga haitier i jakt på jobb slog upp kåkar utefter floder och på bergsluttningar där ingen annan bodde. Av de 220 000 personer som omkom den 12 januari levde många under slumartade former.

Haiti hade på 1980-talet fortfarande ett hyfsat blomstrande jordbruk, men också väldigt fattigt. Liksom många andra länder på den tiden lånade Haiti pengar från Internationella valutafonden och Världsbanken. Kraven var att liberalisera marknaderna och sänka tullarna. Visserligen kunde Haiti få sälja kläder tullfritt till USA, men då skulle USA få sälja bland annat ris till Haiti. USA har en av de mest subventionerade statliga jordbrukssektorerna i världen. Konkurrensen var brutal. Och glömde jag säga att textilfabrikerna låg i skattefria zoner. Inte mycket av inkomsterna hamnade alltså i den haitiska statskassan.

Nu är det alltså dags igen: visst ska ni få hjälp, men bygg fler industriparker!

Till Al Jazeera säger en haitisk bonde att ”de behöver mat nu, inte bistånd, utan pengar till att tillsammans odla jorden.”

De trupper som USA skickade till Haiti för att, som det sades upprätthålla säkerheten efter jordbävningen, lyckades efter en månad i tillfälliga bostäder och tält hitta en mer permanent bas, på läkarskolan vid Tabarreuniversitetet i Port au Prince – en av få  byggnader som klarat sig mer eller mindre oskadda. Samtidigt körde man ut ungefär 10 000 skadade hemlösa haitier som tagit sin tillflykt till universitetsområdet.

Läkarskolan på Tabarreuniversitet invigdes i februari 2004. Finansiärer var Kuba, Taiwan och Haitis egen regering. Idén var att på tolv år utbilda 600 läkare för utplacering på den haitiska landsbygden, helt gratis. Studenterna skulle rekryteras från fattiga landsbygdsområden. Tanken var att förse dem med en bra gratis utbildning, till skillnad från de andra dyra, privata läkarutbildningarna som producerade läkare som envisades med att stanna i Port au Prince.

Bara några veckor efter att skolan invigdes störtades president Jean-Bertrand Aristide i en kupp. Läkarskolan evakuerades och intogs av inte bara amerikanska soldater, utan även av FN-styrkan MINUSTAH. Utbildningen lades ner innan den ens startat. Istället skickades studenterna till Kuba för läkarstudier. MINUSTAH lämnade byggnaden förra året och då var det mesta av den dyra utrustningen för läkarstudier plundrad.

Efter jordbävningen inledde 400 kubanska läkare, tillsammans med 537 haitiska läkare utbildade på Kuba, en stor landsomfattande insats för att förse de drabbade haitierna med läkarvård. Många andra läkare från hela världen sällade sig till den beundransvärda insatsen för att hjälpa haitierna, men när dammet lagt sig kommer antalet haitiska läkare per haitier fortfarande vara bland de minsta i hela världen.