Det är i dagarna tio år sedan Honduras drabbades av orkanen Mitch, den värsta orkan som drabbat den amerikanska kontinenten på 200 år. Samtidigt har Honduras återigen försatts i katastroftillstånd på grund av kraftiga tropiska regn.

Hundratusentals människor i behov av nödhjälp och stora skador på infrastrukturen visar att Honduras fortfarande står dåligt rustat för effekterna av orkaner och stormar. Göteborgs-Posten har återvänt till ett par av de människor som drabbades av Mitch och som långsamt rest sig ur ruinerna.

Orkanen Mitch gjorde byn Limón de la Cerca, utanför staden Choluteca i södra Honduras, och bybornas 140 hektar odlingar till en sandöken. Bonden Santo Catalino Osarto, då 46 år, förlorade allt.

Själv hade han flytt byn med sin fru Maria Isadora, då 30 år, och deras fyra barn bara någon dag innan floden Choluteca strömmade in över husen.

– De som var kvar var i Guds händer, sa Santo Catalino då. 60 personer bodde i fyra dagar på en liten kulle på kanske 25 meter i diameter, från fredag till måndag. De var genomblöta, indränkta i lera och rädda. Någon mat hade de inte.

Nytt liv med hjälp av bistånd

I tre år levde byborna i pappkartonghus på lånad mark. Med hjälp av bistånd från bland annat Sverige fick de krediter för att köpa kor och nytt utsäde.

De fick även stöd att köpa loss fyra hektar mark på sluttningen ovanför Ciudad Nueva (Den nya staden) där 3 000 drabbade familjer från staden Choluteca börjat bygga en ny tillvaro med hjälp av FN. Idag har Limón de la Cerca växt ihop med Ciudad Nueva.

– Nu har vi mycket som vi inte hade innan Mitch, säger Maria Isadora. Vi har elektricitet, rinnande vatten och ett hus i cement, men kooperativet och jordbruket är inte vad det var förr.

Ett tag efter Mitch försökte byborna att odla meloner, men det blev dyrt. Istället har de satsat på majs och boskap, som inte ger lika stora inkomster.

De för länge sedan avslutade biståndsinsatserna har lämnat ett tomrum efter sig. Enligt byborna satsar landets regeringar på privat företagande och maquilas (sammansättningsfabriker) i skattefria zoner istället för på jordbruk.

Invånarna i Limón de la Cerca och Ciudad Nueva bor numer längre ifrån floden än vad de gjorde tidigare, men betesmarken och odlingarna ligger fortfarande vid floden som nu återigen stiger i det kraftiga tropiska regnen. Som Santo så ofta säger så ligger bybornas öde i Guds händer, men han sätter också stort hopp till barnen som alla vill satsa på högre utbildningar.

För att få pengar till barnens utbildning har Santo Catalino efter Mitch tagit jobb som säkerhetsvakt på Högsta domstolen i Choluteca. Majsen och korna får han och familjen ta hand om på fritiden.

Länge omöjligt att odla majs

I de nya stormar som återigen drar in över norra och centrala Honduras läggs bonden Heriberto Garmendias majsodlingar återigen under vatten. Minnena av Mitch, som begravde hans odlingar i lera lever ännu färskt i minne.

Under många år efter Mitch var det länge omöjligt att odla majs i Heribertos by Las Lomas, i närheten av staden Yoro. Rötterna slog inte rot. Istället satsade Heriberto på paprika, men liksom med melonerna hos Santo Catalino i Limón de la Cerca blev det i längden för dyrt.

– Det är egentligen bättre att odla paprika, tomat eller melon, men vi har inte råd, säger Heriberto. Majs är billigare.

Nu växer återigen vit majs på hans åkrar, men årets andra skörd lär gå förlorad i de senaste regnen. Den å som skiljer hans majsodlingar från byn har de senaste dagarna växt till Mitchstorlek.

– Det var fruktansvärt, beskrev Heriberto orkanen för tio år sedan. Vi har varit med om oväder förut, men inget som drabbat oss lika hårt. Hela byn satt i kyrkan och bad i flera dagar medan regnet vräkte ner och vinden slet taken av våra hus

Med regnperioden i Honduras kommer myggen som bär på malaria och dengue. Nästan hela familjen har drabbats. Bara Heribertos fru Maria Vicoria har klarat sig undan febern.

Febern gör Heriberto matt och han orkar inte jobba många timmar på åkern. Han slår sig ner framför familjens hus och visar de förbättringar som gjorts sedan Mitch tog både hustak och skadade de lätta adobeväggarna.

Genom bistånd efterskänktes ett lån Heriberto hade hos det lokala kooperativet så att han kunde satsa pengar på nya utsäden och att laga huset. Men samtidigt som Mitch drabbades Maria Victoria av livmodercancer och pengarna gick till hennes behandling.

Numer är hon helt återställd, men sedan behandlingarna tagit slut har pengarna gått till barnens utbildning så tillvaron har varit hård. Heriberto tror sig ändå ha satsat rätt.

– Nu har jag fem universitetsutbildade barn som kan hjälpa oss i framtiden, säger han.

Spåren närmast osynliga

De synliga minnena av Mitch är idag få. För den som var där strax efteråt går det att skönja spåren, men naturen har återhämtat sig väl. Grönskan täcker flodbankar, raserade byar, översvämmade åkrar och provisoriska vägar.

Där den för den centralamerikanska regionen så viktiga Nacaomebron, i södra Honduras, låg ihopknycklad likt en papperstuss vid flodstranden för tio år sedan glider idag en liten träbåt med två fiskare fram. Idag reser sig den nya Nacaomebron högt över floden.

– Honduras har rest sig igen och blivit ett mer utvecklat land, säger Jose Carlos Aguilar Fuente som tvättar sin bil vid sidan av floden.

Jose Carlos bor i närheten och förlorade som så många andra sitt hus i orkanen. Liksom många andra honduraner gläds han åt den till synes ståndaktiga infrastruktur som internationella biståndsorganisationer återuppbyggde efter en massiv biståndsinsats.

Inte långt ifrån Nacaomebron ligger staden Choluteca, i storlek att jämföra med en medelstor svensk stad. Mitch förvandlade en fjärdedel av staden till pinnved. Området ligger lika öde idag. De drabbade lever istället i en nybyggd stad inte långt därifrån – Cuidad Nueva (Den nya staden).

Men det som ögat ser – långa asfalterade vägar där det för tio år sedan inte gick att köra bil, cementgrå broar där det inte fanns någonting, rad efter rad av nya hus med blomstrande rabatter – döljer ett land som står lika dåligt rustat för en orkan av Mitch storlek som för tio år sedan.

Efter Mitch talades det om den skenande skogsavverkningen. Hur Honduras nedhuggna tallskogar gjort bergssluttningarna sköra och sårbara för kraftiga regn och stormar. Trädplanteringen har ökat, men skogsavverkningen likaså. Skogsindustrin har på senare år fått konkurrens av gruvindustrin vars öppna dagbrott skär upp stora sår i det honduranska landskapet.

Andra orsaker till den stora förödelen ansågs vara den utbredda korruptionen och fattigdomen. Bristen på samarbetsvilja mellan den honduranska regeringen och det civila samhället bidrog också till att så många drabbades.

Med anledning av Mitch bjöd den svenska regeringen i maj 1999 in det internationella givarsamfundet på en givarkonferens i Stockholm. Tillsammans med regeringscheferna för de centralamerikanska staterna, representanter för världens stora kreditinstitut, FN och det civila samhället skrev man under den så kallade Stockholmsdeklarationen.

Stockholmsdeklarationen innebar att man inte bara skulle jobba för att minska fattigdomen, korruptionen och miljöförstöringen i Centralamerika, utan samarbetet mellan de centralamerikanska regeringarna och civila samhället skulle också bli bättre för att insatserna skulle komma närmare de behövande.

Av deklarationen syns nästan lika lite som av Mitch idag. Korruptionen har ökat, fattigdomen har trots en genomsnittlig tillväxt på över tre procent sedan 1998 bara minskat från 65 till 62 procent, de ekonomiska klyftorna har ökat och den fortsatta miljöförstöringen gör att minsta tropiska storm utgör ett hot mot det honduranska samhället.

Fakta

Honduras har 7,5 miljoner medborgare, varav en miljon bor i USA.

Det är det tredje fattigaste och fjärde mest korrupta landet på det västra halvklotet.

Den 28 oktober till 1 november 1998 omkom 6 000 personer i Mitch, 8 000 försvann, två miljoner evakuerades, 100 000 blev hemlösa och 80 procent av infrastrukturen förstördes. Skadorna uppgick till 40 miljarder kronor (95 procent av landets BNP 1998).

De kraftiga regnen 19-24 oktober i år har lämnat 25 000 personer hemlösa. 40 personer har rapporterats döda. Broar och vägar har förstörts, stora arealer åkermark lagts under vatten och uppemot 250 000 människor är i behov av nödhjälp.

Sedan 1998 har Sverige gett 1,6 miljarder kronor i bistånd till Honduras. Biståndsinsatsen avbryts 2010 till följd av Sidas landfokusering.

Källor: Sida, Utrikespolitiska Institutet, Transparency International, Honduras myndighet för civilt skydd (Copeco), La Prensa (honduransk tidning) den 6 november 1998

Publicerad i Göteborgs-Posten 29 oktober 2008