Bräcklig fred i Västsahara

Tolv år efter vapenvilan mellan Marocko och den västsahariska gerillan Polisario Front har FN fortfarande inte funnit en lösning på konflikten. FN:s senaste förslag talar om Västsahara som en autonom del av Marocko. Marocko ska svara den 31 maj.

Men Polisario vill ha ett fritt land och skramlar med vapnen igen.

Mami Mohammed Salem är 74 år och en av de västsahariska nomadfolkets 40 stamhövdingar. Han har levt de sista 27 åren av sitt liv i ett flyktingläger strax utanför staden Tindouf, i sydvästra Algeriet. Som stamhövding styr han över 6 000 människor. Hans ansikte är härdat av solen och tiden och han är van vid att vänta. Nu håller hans tålamod på att tryta.

– När vi utropade en egen republik 1976 och spanjorerna lämnat landet var vi ett fritt folk, men sedan kom marockanerna och mauretanierna, säger han. När vi förstått att spanjorerna sålt vårt land till dem var vi en stor grupp som flydde medan en mindre grupp aldrig hann undan. De lever idag under ett hårt förtryck på de ockuperade territorierna. Vi som flydde hade inga vapen, men vi tog dem av spanjorerna och sedan genom att anfalla marockanerna. Snart lyckades vi få fred med Mauretanien. Kriget var för dyrt för dem. Det var det också för Marocko. Därför byggde de en mur rakt genom Västsahara.

När spanjorerna lämnade sin koloni lovade de folket i området en folkomröstning där de själva skulle få välja om de ville bli ett eget land. I hemlighet gjorde de upp med Marocko och Mauretanien att om de ockuperade landet skulle Spanien få tillgång till det rika fiskevattnet och de stora fosfatfyndigheterna i området. Medan Polisario Front fortsatte det gerillakrig som de startat mot den spanska kolonialmakten flydde tiotusentals människor till Algeriet, däribland Mami.

I september 1991 ingick Marocko och Polisario en FN-övervakade vapenvila. Marocko ockuperar fortfarande 75 procent av Västsahara och ungefär 165 000 västsahariska flyktingar lever i fyra läger i Saharaöknen i södra Algeriet. FN lovade parterna en folkomröstning om områdets framtid, men förhandlingarna om folkomröstningen pågår fortfarande utan någon självklar lösning på konflikten.

Mami har suttit med som representant för stamhövdingarna vid förhandlingsbordet ett flertal tillfällen och är mycket besviken på FN och det internationella samfundet. Enligt honom är det enkelt:

– Det finns bara två utvägar, ett fritt Västsahara eller krig.

Han syftar på det senaste förslag som FN:s förhandlare i frågan, James Baker, lade fram till parterna i juni för två år sedan. Enligt förslaget skulle Västsahara bli en autonom del av Marocko under fem år. Därefter skulle alla de boende i området, både marockaner och västsaharier, få rösta om landets framtid.

Polisario och Marocko fick till i juni förra året på sig att fundera på Bakers förslag. FN gav dem sedan ytterligare ett halvår på sig att fundera. I januari i år sköts datumet upp till 31 mars och på grund av Irakkriget satte FNs säkerhetsråd ett nytt slutdatum till den 31 maj i år.

Polisario förkastade förslaget redan för två år sedan. Allt fler inom Polisario talar, liksom Mami, om att ta till vapen igen.

En dagsresa västerut från Tindouf ligger den mur som Marocko byggde rakt genom Västsahara under 80-talet. Den är 220 mil lång och består av sand, sten, taggtråd, minor och artilleri och bevakas av 160 000 marockanska soldater. På den icke ockuperade sidan av muren rör sig Polisarios soldater och bevakar sina fiender genom kikare.

Kompanichef Dih Said är chef för 120 soldater. Han gick med i Polisario när rörelsen bildades i maj 1973.

– Innan jag gick med i Polisario arbetade jag för spanjorerna, säger han. Min längtan efter frihet är densamma idag som för 30 år sedan. Om mina chefer ber mig att ta till vapen igen gör jag det. Vi är trötta på att vänta på FN.

En av de stora dispyterna i förhandlingarna om en folkomröstning rör krigsfångar. Senast i februari i år släppte Polisario 100 marockanska krigsfångar. Nyheten mottogs mycket positivt i internationella kretsar, men trycket på västsaharierna att släppa de 1160 andra fångarna är fortfarande stort.

– Var är de över 500 västsaharier som har försvunnit under kriget, svarar Dih. Sedan 1991 har vi släppt fler än 1 000 fångar. Marocko har släppt 66. Om de talar om vad som har hänt med de andra 500 kanske vi kan släppa alla våra fångar.

Medan de utdragna förhandlingarna mellan Polisario och Marocko pågår växer flyktinglägrena i Algeriet. Flyktingarna har varit helt beroende av internationell hjälp i snart 30 år. I det av Marocko ockuperade Västsahara flyttar allt fler marockaner in. Idag samsas 50 000 västsaharier där med 200 000 inflyttade marockaner och 160 000 marockanska soldater.

Västsahara har ett av världens rikaste fiskevatten och stora fosfatfyndigheter. I år kunde två seismologiska företag från Australien och Norge rapportera till den marockanska staten att det finns olja utanför kusten.

Marocko har sålt rättigheterna att borra efter olja till det USA-baserade företaget Kerr-McGee och franska TotalFinElf. Enligt internationell rätt får det dock inte borra utan att Västsaharas folk först haft en chans att uttala sig om saken. Kort sagt får ingen borra efter olja så länge Marockos ockupation av Västsahara är ett brott mot folkrätten.

Polisario anser att det västsahariska folket, och inga marockaner, ska få rösta om landet ska bli en självständig stat eller en del av den marockanska monarkin. Marocko hävdar att Västsahara och Marocko är ett och samma land, knutna till varandra genom språk, kultur och historia. Fredsprocessen har ständigt förhalats på grund av parternas ovilja till kompromiss och problem kring frågor som utbyte av fångar, minröjning, FN-observatörer och identifiering av röstberättigade i en folkomröstning.

Fakta

  • Västsahara blev en spansk koloni vid Berlinkonferensen 1884. Spanien fick dock aldrig full kontroll över området utan koncentrerade sig till kusterna och fosfatgruvan Bu Craa. Efter Francos död, 1975, lämnade Spanien landet.
  • I november 1975 invaderade Marocko Västsahara.
  • Den 27 februari 1976 utropade Polisario en egen republik.
  • De nya ockupationsmakterna Marocko och Mauretanien tog ingen hänsyn till detta eller att landet erkändes av ett 50-tal stater i världen (idag har 57 länder erkänt Västsahara). Internationella domstolen i Haag har slagit fast att varken Marocko eller Mauretanien har någon historisk rätt till Västsahara.
  • År 1979 slöt Polisario och Mauretanien fred.
  • Polisario Front är en förkortning för Frente Popular para la Liberación de Saguia El Hamra y Rio de Oro, vilket ungefär betyder: Den folkliga fronten för ett fritt Saguia El Hamra och Rio de Oro.

Publicerad i Arbetaren 22/2003