”Sverige måste lyfta Västsaharafrågan i EU”

När generalsekreteraren i den västsahariska kvinnounionen, Fatma El-Mehdi besökte Sverige i mars uppmanade hon svenska politiker att lyfta Västsaharafrågan under det svenska EU-ordförandeskapet i höst.

”Det råder livsmedelsbrist i flyktinglägren”, sa hon och fördömde också Marockos övergrepp på civilbefolkningen i de ockuperade delarna av Västsahara.

Generalsekreteraren kom till Sverige bara dagar efter att en delegation med företrädare från FN:s livsmedelsprogam, WFP, flyktingorganisation, UNHCR, och representanter för fler än 19 givarländer besökte de västsahariska flyktinglägren i den algeriska öknen. Under tre dagar studerade delegationen livsmedelssituationen bland de närmare 165 000 flyktingarna.

I november förra året visade en studie att 61 procent av barnen och 66 procent av de gravida mammorna i flyktinglägren lider av anemi, eller järnbrist. På sina möten med riksdagsledamöter med Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Folkpartiet upprepade Fatma El-Mehdi om och om igen de alarmerande siffrorna.

Enligt El-Mehdi beror järnbristen på att biståndsviljan minskat. Lägerinvånarna har levt i lägren, utanför Tindouf, i sydvästra Algeriet, i 33 år. Med få möjligheter att odla egen mat har de hela tiden varit beroende av matbistånd.

– EU:s humanitära organisation ECHO skar 2003 ner sitt livsmedelsbistånd så att det bara täckte livsmedelsbehovet för 95 000 personer, säger El-Mehdi. Man ville rikta in sig på de mest utsatta invånarna.

WFP och UNHCR har också skurit ner i leveranserna, på grund av minskat ekonomiskt stöd.

– Men deras leveranser räknas också på ett lägerinvånarantal på 125 000 personer, säger El-Medhi. Det var länge sedan vi var de. Numer är vi 165 000 personer.

Om inget görs åt situationen kommer allt fler barn och kvinnor att dö. Representanter för UNHCR och WFP hoppas kunna öka stödet, men påpekar också att västsaharierna inte är ensamma. Andra knflikter i omvärlden, i till exempel Sudan, Somalia, Afghanistan och Irak gör att pengarna inte räcker till.

Men grundproblematiken är ändå, menar El-Mehdi att västvärlden är allt mindre intresserad av att lösa Västsaharafrågan. EU har gett Marocko avancerad status i sina bilaterala relationer med landet. Detta utan att kräva Marocko att gör något åt övergreppen på västsaharierna i de av Marocko ockuperade Västsahara. Marocko kan också, utan påföljder fortsätta att utnyttja Västsaharas naturresurser, trots att det är emot internationell rätt.

El-Mehdi uppmanade Sveriges utrikesminister Carl Bildt att verkar för att EU uppmanar Marocko att utesluta det ockuperade Västsahara i alla avtal med Marocko. Hon ville inte uppmana till någon turistbojkott av Marocko, men menade att alla turistbyråer och researrangörer borde informera sina Marockoresenärer om situationen i Västsahara så att turisterna själva får avgöra om de vill resa till Marocko eller inte.

– Problemet idag är att det råder informationsbrist om Marockos övergrepp och ockupation av Västsahara.

Under sitt besök deltog El-Mehdi på det socialdemokratiska kvinnoförbundets årskongress. Hon tackade kvinnoförbundet för sitt stöd till de två kvinnoskolor som ligger i flyktinglägren. Hon ansåg att stödet från svenska kvinnor hjälpt de västsahariska kvinnorna, men att mycket finns kvar att göra.

När jag besökte flyktinglägren i Algeriet vintern 2003 träffade jag Fatma El-Mehdi, som då precis valts till kvinnounionens generalsekreterare. I skuggan av kvinnoskolan 27 februari berättade hon om de västsahariska kvinnornas dåliga självförtroende och relativt låga politiska engagemang.

I ett kylslaget Stockholm, sex år senare, berättar hon att det skett framsteg. Då vara bara sju av 71 parlamentsledamöter i det västsahariska exilparlamentet kvinnor. Och hon var själv den enda kvinnan i regeringen. Idag finns det en lag som säger att alla institutioner och organ, inklusive parlamentet, i lägren måste bestå av en femtedel kvinnor. I den senaste regeringen är också tre av åtta ministrar kvinnor.

– Men vårt mål är hälften kvinnor, säger hon med ett leende. Fast problemet är inte att lyckas ändra konstitutionen för att öka det kvinnliga deltagandet på pappret, utan att få kvinnorna att rösta på andra kvinnor.

Ansvaret för att tiotusentals västsahariska kvinnor måste kämpa för att göra sin röst hörd i en torr, öde Saharaöken 33 år efter att Marocko ockuperade Västsahara, lägger El-Mehdi på EU och USA. Med EU:s avtal med Marocko står det allt mer klart att för de europeiska staterna går kampen mot terrorismen och att hindra migrationsströmmarna från Afrika före ett helt folks rätt till självbestämmande.

Skrivet i april 2009, men ej publicerat.