Smittspridning och censur i coronans tid

Erik Halkjaer skriver i sin senaste krönika i Chef & Ledarskap om kopplingen mellan censur och spridningen av coronaviruset.

I skuggan av den internationella kvinnodagen har Reportrar utan gränser och Amnesty International skapat en annan viktig dag, den 12 mars. Så här i tider av corona och ständiga uppdateringar om smittspridning var det kanske inte en dag som många lade märkte till.

Den 12 mars är den internationella dagen mot cybercensur. Just i år kan det vara värt att notera att Kinas statliga administration för cybersäkerhet (CAC) brukar lyftas som en av de aktörer som utgör ett hot mot just press- och yttrandefrihet på internet.

En av CAC:s uppgifter är att hålla ordning på internet i Kina. I detta uppdrag ingår att se till så att bara den kinesiska regimens budskap om spridningen av corona når Kinas mer än 1,3 miljarder invånare. Till exempel ska partiordförande och president Xi Jinping framställas som en man som har full kontroll och hanterar coronakrisen med stadig hand.

I den kinesiska statens självbild ingår inte att viruset på något vis skulle nått den globala spridning det nått på grund av ett saktfärdigt kinesiskt agerande. Lika lite finns utrymme för någon kritisk granskning eller över huvud taget kritik kring hur kinesiska myndigheter agerat eller inte i fråga om coronaviruset. Obekväma röster tystas.

I februari greps två kinesiska journalister och tre politiska kommentatorer som ifrågasatt Kinas agerande för att hindra smittspridning. Det kinesiska kulturdepartementets instruktioner till landets journalister har varit tydliga: ni ska lyfta det kinesiska folkets heroiska insats i kampen mot corona. Inget annat.

Redan 1 januari i år greps åtta läkare som slog larm om viruset på den kinesiska motsvarigheten till Twitter, WeChat. En av dem, Li Wenliang dog senare i sviterna av viruset. Han lär innan han dog ha sagt att ”i ett friskt samhälle finns utrymme för mer än en röst”.

Kina är inget friskt samhälle. Inte heller Vietnam, Iran, Ryssland, Indien och andra länder där statligt sanktionerade trollarméer attackerar, censurerar och trakasserar oliktänkande på nätet.

Reportrar utan gränser listade den 12 mars i år pressfrihetens 20 värsta fiender på internet. Här återfinns kinesiska CAC och dess motsvarigheter i andra diktaturer och auktoritära stater, men också spion- och övervakningsappar framtagna av företag i demokratiska stater i Europa. Appar som används för att censurera och förtrycka journalister, författare och oppositionella politiker.

Dessutom har Reportrar utan gränser byggt ett bibliotek där vem som helst kan läsa texter som censurerats på nätet. Det enda du behöver för att besöka biblioteket är att logga in i Minecraft. På en ö i Minecraft ligger The uncensored library med texter av fängslade och dödade journalister från Iran, Saudiarabien, Vietnam, Kina, Indien, Mexiko och många andra platser.

Ta en rundtur i The uncensored library. Utgå från berättelsen om CAC och coronaviruset som ett exempel på hur även internet kan användas som ett vapen mot press- och yttrandefrihet. I Sverige hörs många röster om huruvida regeringen och våra myndigheter agerat rätt eller fel kring corona.

Tänk om det varit tvärtom. Att vi bara fått höra en röst, statens mässande, utan kritik och ifrågasättande. Då hade Sverige varit ett sjukt samhälle. Det är vi inte i dag.

Publicerad i Chef & Ledarskap 30 mars 2020

«

Din e-postadress kommer ej att publiceras Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.