Även om vi i Sverige har en relativt god pressfrihet ska vi inte ta den förgiven. Vi kan lära av andra, som till exempel Colombia, som fått kämpa för förbättra pressfriheten. Det skriver Erik Halkjaer i en krönika i Chef & Ledarskap.
Vi har alla en liten tryckpress i fickan”, sa den prisbelönta journalisten Fredrik Laurin när vi i höstas båda deltog i en paneldiskussion om källkritik och faktagranskning på Stockholms universitet. Det är ett bra citat som jag sedan dess lånat när jag under hösten mött gymnasieelever på olika platser i Sverige.
På de gymnasieskolor där jag pratat om pressfrihet och journalisters säkerhet har jag plockat fram min mobiltelefon och förklarat att vi alla är ansvariga utgivare, vare sig vi vill eller inte. Det handlar om de olika digitala plattformar där vi lägger ut bilder, videofilmer och delar andras inlägg.
I Sverige tar vi pressfrihet som något självklart, men utmaningarna för oberoende journalistik ökar även här. På sociala medier och debattforum sprids rykten om att svenska medier och journalister inte är så oberoende som de kanske påstår. Många ifrågasätter de faktaunderlag och källor som ligger bakom reportage och nyheter.
Den här utvecklingen gör att det aldrig varit viktigare än i dag att prata om vad oberoende journalistik är och vilken roll den spelar för vår demokrati. Det gäller i synnerhet i skolan där eleverna behöver få fler verktyg för att lära sig skilja på journalistik, åsiktsmaterial, propaganda och desinformation.
I ett demokratiskt samhälle är oberoende journalistiska granskningar, intervjuer och reportage en förutsättning för att medborgarna själva ska kunna bilda sig en uppfattning om utvecklingen i sin hemkommun, sitt land eller globalt. Utan press- och yttrandefrihet återstår bara makthavarnas version av sanningen och verkligheten.
När jag förra året besökte Colombia mötte jag människor som berättade att i deras hemkommuner finns inga medier. Lokalinvånarna befinner sig i ett medialt vakuum, i vita fläckar där ingen har de underlag som krävs för att ställa makthavarna till svars.
Enligt den colombianska pressfrihetsorganisationen Fundación para la Libertad de Prensa (FLIP) saknar två tredjedelar av Colombias kommuner en lokal medieredaktion. I stället hörs bara de styrande politikernas och militärens version av utvecklingen.
För att stärka den lokala medienärvaron i Colombia har FLIP:s personal byggt om en container till en liten redaktion. Med hjälp av en lastbil kör de ut containern till de vita fläckarna, öppnar den och utbildar folk i pressfrihet och oberoende journalistik.
När FLIP:s container drar vidare lämnar de nybakade medborgarjournalister bakom sig, med kunskap att producera journalistik som de sedan kan sprida via sina små tryckpressar. Makthavare, militär och kriminella grupper står inte längre oemotsagda.
I Sverige saknar var femte kommun en lokal medieredaktion, enligt Institutet för mediestudier. I mediernas frånvaro granskas inte lokala politiska beslut, företagsinvesteringar och kriminella grupper. I stället sprids desinformation, propaganda, köpta budskap och åsikter.
I det journalistiska vakuum som uppstår i Sveriges vita fläckar blir våra små tryckpressar än mer avgörande, liksom skolans undervisning i press- och yttrandefrihet. Kanske krävs också FLIP:s container, men framför allt en ökad förståelse om vilken skillnad oberoende journalistik kan göra.
Publicerad i Chef & Ledarskap 1-2020