Sverige och Agenda 2030 -”Sverige behöver göra mer”

Två år efter att världens länder antog Agenda 2030 med de 17 globala målen för hållbar utveckling har tillsynes mycket lite hänt. I Sverige behövs tydligare politisk styrning och ledarskap, menar kritiker.

Under ett par varma dagar i mitten av juli samlades representanter för världens länder i FN-skrapan i New York, i USA. Syftet var att följa upp arbetet med de 17 globala utvecklingsmål som man kom överens om i september 2015.

Bland de 44 länder som i år presenterade sitt arbete fanns Sverige. Civilminister Ardalan Shekarabi var nöjd dagen efter Sveriges dragning. Intresset för den svenska rapporten var stort. Inte minst för att Sverige två år i rad, i olika mätningar, kommit ut som det land som ligger bäst till när det gäller att uppnå de 17 målen.

– Det var en väldigt bra dag där vi fick visa på bredden i vårt arbete och hur Sverige jobbar med målen. Vi kunde lyfta det svenska näringslivets, civilsamhällets och kommunernas arbete. Det var eftektfullt och märktes att det fanns ett stort intresse för hur vi jobbar, säger Shekarabi på telefon från New York.

Enligt civilministern är Sverige ganska ensamt om att tydligt lyfta de icke offentliga aktörerna i sin rapportering om genomförandet av Agenda 2030. Han menar också att det svenska näringslivets engagemang för hållbar utveckling sticker ut i förhållande till andra länder.

Lin Lerpold, professor vid Handelshögskolan i Stockholm, ger civilministern rätt. Hon har forskat på hållbar utveckling inom den privata sektorn i 20 år och leder sedan två år Mistra Center for Sustainable Markets.

– Bland företagare i Sverige finns en mycket större kännedom om de globala målen än i andra länder. När jag besökt Japan och USA känner inga företagare till dem. Sen är det så att även om svenska företag tagit till sig av och välkomnar målen så har det hittills mest handlat om marknadsföring och att sätta en Agenda 2030-stämpel på arbete man redan utför. Företagen skulle behöva fundera på hur de verkligen kan bidra till att vi uppnår målen, säger Lin Lerpold.

Enligt Lerpold är det ett problem att många företag väljer att fokusera på de mål som passar just deras företag bäst, utan att lyssna på utomstående röster som kanske tycker att företagen borde fokusera på helt andra mål. Samma problematik menar hon går igen hos regeringen, som gärna talar om vissa mål medan andra mål tonas ned.

– Hur intresserad är Sveriges regering egentligen av att tala om mål 16, till exempel, undrar hon.

Mål 16, om fredliga och inkluderande samhällen, passar enligt flera bedömare dåligt ihop med den svenska vapenexporten. I somras publicerade den tyska stiftelsen Bertelsmann Stiftung och FN-nätverket för hållbara utvecklingslösningar, UNSDSN, en rapport där Sverige hamnar på fjärdeplats när vapenexport mäts per capita. Rapportförfattarna skriver att den internationella vapenhandeln och den dåliga kontrollen av olaglig vapensmuggling inte bidrar till att uppnå de globala målen.

Även regeringens egen delegation för genomförandet av Agenda 2030 har kritiserat den svenska vapenexporten. Delegationen överlämnade i början av juni ett förslag till handlingsplan för att genomföra Agenda 2030 i Sverige.

Delegationens förslag är resultatet av ett års dialog med representanter från stora delar av det svenska samhället, inklusive näringsliv, kommuner, landsting, riksdag, civilsamhällesorganisationer och forskare. Nästan alla som delegationen talat med efterlyser en mer sammanhållen och samstämmig styrning av det svenska arbetet med Agenda 2030.

Idag leds Sveriges arbete med Agenda 2030 av civilminister Ardalan Shekarabi tillsammans med ministern för internationellt utvecklingssamarbete och klimat, Isabella Lövin. Delegationen skulle hellre se en lösning där styrningen sköttes av regeringskansliet med hjälp av ett särskilt Agenda 2030-sekreteriat. Den vill även se att arbetet förankras bättre i riksdagen.

Förutom problematiken med den svenska vapenexporten pekar delegationen i sin handlingsplan också på svenska företags dåliga efterlevnad av mänskliga rättigheter i de egna produktionsleden. Därutöver varnar den för de växande sociala och ekonomiska klyftorna i Sverige.

Ytterligare ett område som Sverige måste prioritera är hållbar produktion och konsumtion, menar delegationen, som vill se mer återvinning och mindre konsumtion av rött kött och billiga importvaror från länder med lägre hållbarhetskrav.
Till Världshorisont säger Ardalan Shekarabi att regeringen under hösten kommer att bereda förslaget till handlingsplan för att sedan föreslå vad som ska omsättas i faktisk politik. Lin Lerpold lyfter här ett varningens finger för att flera av de tuffare förslagen riskerar att stanna på pappret. Hon frågar sig om svenska politiker är tillräckligt modiga för att fatta de beslut som krävs för att de globala målen ska kunna uppnås.

– Vi tycks leva i en tid där det är viktigare att behålla makten än att faktiskt få någonting uträttat. För att vi ska kunna uppnå de globala målen måste vi genomföra stora systemförändringar, men det vågar politikerna inte riktigt tala om. Vi kommer att behöva införa er regleringar och för det krävs det mer visionära politiker, säger Lin Lerpold.

Regeringens införande av nya välfärdsmått, som presenterades i samband med den senaste vårbudgeten, är dock ett positivt exempel på vad som krävs, menar hon vidare. För att kunna tala om välfärd och utveckling idag måste man kunna se bortom ett lands BNP.

Som Lin Lerpold är inne på saknas flera av de svårare utmaningarna i den rapport som regeringen presenterade inför FN. Förutom vapenexporten lyser problematiken med den restriktiva migrationspolitiken med sin frånvaro. Det är något som era civilsamhällesorganisationer ställer sig kritiska till, däribland biståndsnätverket Concord Sverige som närvarade på sommarens möte i New York och där Svenska FN-förbundet ingår.

– Risken med den här typen av övningar är att det mest handlar om att olika länder ska kunna marknadsföra sig själva. Vi såg en sådan tendens även från Sveriges sida, men jag tycker ändå att de inte bara pratat om det positiva. Sverige slår ett tydligt slag för vikten av jämställdhet, HBTQ-personers rättigheter och civilsamhällets deltagande i genomförandet. Det är viktigt, säger Sofia Svarfvar, policysamordnare för Agenda 2030 på Concord Sverige, när Världshorisont når henne på telefon i New York.

I samband med mötet lämnade Concord över en skuggrapport till Ardalan Shekarabi med förslag på vad Sverige borde jobba mer med. Till exempel pekar man på att Sverige behöver bli bättre på att belysa svåra frågor som hur migrationspolitiken påverkar hållbar utveckling, liksom vapenexporten och hållbart företagande.

– Vi har också följt den högnivågrupp som statsminister Stefan Löfven bildade i samband med att Agenda 2030 antogs. Den består av statsöverhuvuden och regeringschefer från nio länder och skulle bidra till genomförandet av Agenda 2030, men hittills har den inte gjort mycket. Under det senaste året har gruppen bara gratulerat FN:s generalsekreterare till det nya jobbet. Vi tror att de kan göra mycket mer än så och att Sverige kan inta en ledande roll, säger Sofia Svarfvar.

I sin egen rapport lyfter regeringen flera saker som Sverige bidragit till på internationell nivå i arbetet med Agenda 2030. Framför allt märks FN:s havskonferens som Sverige och Fiji arrangerade i juni. Den fick mycket uppmärksamhet och bidrog till att belysa ett av de mest bortglömda globala målen, nummer 14 om rena hav.

Ett viktigt bidrag har också varit Statistiska centralbyrån SCB:s arbete med att bistå FN med att hitta indikatorer så att arbetet med att nå målen kan mätas. Med utgångspunkt i det arbetet presenterar SCB i höst även förslag på nya svenska indikatorer för att kunna mäta hur väl Agenda 2030 uppfylls i Sverige.

Publicerades i Världshorisont #3-2017 i september 2017