För att undvika att biståndspengar används för att täcka oväntade hål i statsbudgeten har Sverige lovat att bli bättre på att redovisa hur biståndet finansierar flyktingmottagande på hemmaplan. Beslutet fattades när OECD:s biståndskommitté DAC möttes i Paris i början av veckan.
Världens stora givarländer av bistånd samlas regelbundet i OECD:s biståndskommitté DAC. Där har de själva tagit fram riktlinjer för vad som kan räknas som internationellt bistånd.
I veckan kom DAC-länderna överens om nya riktlinjer för hur bistånd kan användas för att finansiera flyktingmottagande i de egna länderna. De tidigare riktlinjerna var inte bara gamla, utan ansågs av såväl medlemsländerna själva som av flera biståndsorganisationer, vara alltför otydliga.
– Riktlinjerna relaterade till en tid då flyktingarna kom under mer ordnade former, som till exempel kvotflyktingar. Riktlinjerna var inte anpassade för senare års flyktingkris. Vi kunde också se att kostnaderna för flyktingmottagandet ökade, vilket vi tog som en signal för att se över riktlinjerna. Eftersom medlemsländerna tolkade dem olika behövde de förtydligas, säger Brenda Killen, vicechef för DAC, på telefon från Paris.
Brenda Killen har sedan september 2016 lett översynen av DAC:s riktlinjer för vad som kan räknas som bistånd när det kommer till flyktingmottagande. Hon var också i Sverige vid årsskiftet 2015-2016 efter att finansminister Magdalena Andersson meddelat att 60 procent av biståndsbudgeten kunde komma att stanna i Sverige. Finansministern försökte på detta sätt finansiera mottagandet av de många flyktingar som under hösten 2015 kommit till Sverige.
Att två tredjedelar av biståndet skulle kunna avsättas för flyktingmottagande i Sverige var en effekt av de oklara riktlinjerna inom DAC. Sveriges tolkning av riktlinjerna hade under perioden 2005-2015 gjort att andelen bistånd som gått till att betala flyktingmottagande ökat från 3 till 22 procent.
För att undvika att en majoritet av biståndet stannade i Sverige beslutade regeringen om att sätta ett tak för hur mycket av biståndet som kan användas till flyktingmottagande. Taket sattes till 30 procent.
”… det är viktigt att Sverige funderar på det officiella utvecklingsbiståndets roll att svara upp till den globala flykting- och migrationskrisen och hur det på bästa sätt bidrar till (och skyddar) biståndets huvudsyfte – att stödja ekonomisk utveckling och välfärd i utvecklingsländer”, skrev Brenda Killen i en rapport för DAC i januari 2016.
– När jag besökte Sverige kunde jag se utmaningarna med oväntade kostnader på budgeten och hur olika delar av regeringen försökte hitta sätt att finansiera dessa. Våra riktlinjer kunde inte i tillräcklig god utsträckning skydda biståndet, säger Brenda Killen.
De nya riktlinjerna ska göra det tydligare än tidigare för vad i flyktingmottagandet som kan räknas som bistånd. Dessutom ställs nu krav på hur kostnaderna ska rapporteras, vilket inte gjordes förut. Både Riksrevisionen och regeringens egen granskningskommitté för biståndet, Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) har kritiserat den förra och den nuvarande regeringen för att inte kunna redogöra för hur biståndet används i flyktingmottagandet.
– Sverige kommer att behöva få fram mer detaljerad information längs med hela kedjan av vad som finansierar flyktingmottagande och de kostnader som är relaterade till detta. Det kommer krävas en mer tydlig redovisning och att vi får mer data för att följa upp hur biståndet används. Vi förväntar oss stor transparens och jag hoppas att ramverket kommer förenkla förhandlingarna mellan olika departement i Sverige, säger Brenda Killen.
Läs också artikeln, med faktaruta, på Arbetet Global