Sprickan i Havanna

När boken ”Dirty Havanna – Havannatriologin” kom ut för för tolv år sedan klassificerades den som kontrarevolutionär av den kubanska staten och författaren Pedro Juan Gutiérrez miste sitt jobb som journalist. Nu kommer boken på svenska.

När jag möter den idag 60-årige författaren på Teneriffa, där han besöker sin flickvän, ger han ett lugnare och mer belevat intryck än sitt alter ego i Havannatriologin. Han har själv sagt att 80-90 procent av misären, sexet och alkohol- och drogmissbruket i Havannatriologin är självupplevt, vilket har gett honom en nästan mytisk status. Mången är den läsare som knackat på hans lägenhetsdörr och nästan besviket funnit en annan person än de förväntat sig.

– En författare skriver utifrån förundran. Jag kom till Havanna efter att i tolv år levt ett rutinartat liv som journalist i Pinar del Río. Jag var djupt involverad i revolutionen, politiken och journalistiken. Jag hade levt ett bekvämt liv och trodde att alla på Kuba levde så, men så var det inte. I Centro Habana fanns en starkt utpräglad individualism, man sålde droger och det fanns en utbredd prostitution. Jag mötte en annan värld som jag förundrades över.

Pedro Juan Gutiérrez förundran sammanföll med den på Kuba så kallade ”speciella perioden”, som Kubas ekonomiska kris efter Sovjetunionens och östblockets fall kom att kallas. Många kubaner, inklusive Pedro Juan Guitérrez själv kastades ut i en för dem tidigare okänd fattigdom där det mer kom att handla om allas kamp mot alla än kollektivets alla för en, en för alla.

När krisen nådde sitt crescendo i augusti 1994, då närmare 40 000 kubaner med den kubanska statens goda minne, lämnade ön på hastigt ihopsnörda flottar, stod även Pedro Juan Gutiérrez på randen till sammanbrott.

– Kuba befann sig i en djup ekonomisk kris samtidigt som jag genomgick en personlig kris efter ett raserat äktenskap, att min pappa gått bort, en av mina äldsta barndomsvänner begått självmord och mamman till ett av mina barn dött i cancer, bara 32 år gammal.

Efter att ha jobbat i 22 år som journalist hade Pedro Juan Gutiérrez tillgång till mycket information om den ekonomiska krisen som andra inte hade. Han kunde se den verkliga vidden av eländet och insåg att allt han trott på under sitt vuxna liv plötsligt visat sig vara falskt.

– Jag blev deprimerad, väldigt arg, mycket alkoholiserad och var på gränsen till att ta mitt liv.

Pedro Juan Gutiérrez tog inte sitt liv. Istället valde han att skriva om eländet runt ikring honom. Mellan 1994 och 1997 skrev han de 60 noveller som kom att bli Havannatriologin. På dagarna skrev han för den kubanska tidskriften Bohemia och ett par andra tidskrifter. Om nätterna följde ett hejdlöst supande, ett sexuellt gränslöst leverne och mitt i ruset, novellskrivande.

Då inget kubanskt förlag ville ge ut Havannatriologin hamnade den 1998 på spanska Anagrama. Boken cirkulerar, tack vare turister, ändå i ett par hundra exemplar på Kuba. Det kubanska författarförbundet UNEAC stödjer Pedro Juan Gutiérrez, men vill inte ge ut boken. Istället har man gett ut ett par av hans senare verk.

Fakta/Pedro Juan Gutiérrez

Ålder: 60 år

Bor: Centro Habana, Havanna, Kuba

Bakgrund: Jobbade som journalist 1972-1998, bl a på radio, tv, nyhetsbyrån AIN och tidskriften Bohemia.

Bibliografi: Författare och konstnär. Debuterade 1987 med diktsamlingen ”La realidad rugiendo”, publicerad på Kuba. Har publicerat tio romaner och novellsamlingar och åtta diktsamlingar. Har belönats med ett spanskt och ett italienskt litteraturpris. Är även konstnär.

Hemsida: www.pedrojuangutierrez.com

Publicerad i Sydsvenskan 9 april 2010: Sprickan i Havanna, Sydsvenskan 100409