Oviss framtid för Chiapas

I Mexiko blir det inom kort ett skifte vid makten för första gången på 71 år. Vicente Fox, från högerpartiet PAN, tar i december över som president. En ny regering tillträder också i den konfliktdrabbade delstaten Chiapas. Nu hoppas Chiapas fattiga indianer att de nya makthavarna ska kunna skapa fred genom att skära ned den militära närvaron och skapa förutsättningar för en ny dialog med zapatistgerillan.

Chiapas, Mexikos sydligaste och fattigaste delstat, står inför förändringar. Den 8 december i år tillträder Pablo Salazar som ny guvernör i delstaten.

Salazar företräder vänster-centerpartiet PRD (Den demokratiska revolutionens parti) och vann valet i spetsen för koalitionen Alianza por el cambio (Alliansen för förändring) bestående av fyra partier.

Det nuvarande regeringspartiet, PRI (Den institutionaliserade revolutionens parti), har med vissa undantag suttit vid makten i 71 år, inte bara nationellt, utan även i många delstater.

– Att Vicente Fox vann presidentvalet för partiet PAN (Partiet för nationell aktion) den 2 juli öppnade dörrarna för Salazar, säger Gaspar Monquecho, politisk analytiker i San Cristobal de las Casas i centrala Chiapas. Hade PRI vunnit presidentposten i år igen hade de vunnit även här.

Salazar kommer själv från PRI och var en av regeringens representanter vid fredssamtalen med zapatistgerillan under 1995 och 1996. Han är en dem som hårdast kritiserat regeringen för att de inte genomfört de avtal som de skrev under tillsammans med zapatisterna i det lilla samhället San Andrés 1996. I stället för att uppfylla det man lovade i San Andrés valde regeringen att öka trycket på delstaten. I dag finns mellan en fjärde- och en tredjedel av hela den mexikanska armén stationerad bland Chiapas berg och dalar.

Flyktingar i eget land

I den lilla byn X´oyep, norr om San Cristobal de las Casas, bor 1 100 flyktingar i hus av plank, kartong och presenningar. De är flyktingar i sitt eget land. När zapatisterna tog till vapen 1994 valde folket som nu bor i X´oyep och två andra flyktingläger i området att ställa sig utanför konflikten som neutrala.

– Förut levde vi tillsammans, de som röstade på PRI, de som stödde zapatisterna och vi andra, säger Jose Vasquez, en av dem som bor i X´oyep.

– Vi var grannar, vänner och tillhörde samma familjer. Nu bråkar söner med fäder, och sådant gör ont i hjärtat. När zapatist-sympatisörerna blev kidnappade och slagna trodde vi inte att vi skulle drabbas av dessa problem, men det blev vi. Nu har PRI-sympatisörerna buntat ihop oss med zapatisterna för att vi också kämpar för indianerna rättigheter och utökade autonomi. Men vi använder inte våld, som zapatisterna.

Mayaättlingar

Regerings taktik har inte bara varit att sätta press på folket genom ständig militär närvaro, den har också valt att försöka splittra dem. En fjärdedel av Chiapas befolkning är ättlingar till mayaindianerna och tillhör landets mest fattiga invånare. De har inte det grundlagsskydd som de skulle kunna ha fått enligt San Andrés-avtalet (se faktaruta).

PRI-regeringen har gett el, vatten och projektpengar till jordbruket till de indianer som stödjer den. På så sätt har den skapat sprickor i byarna, mellan dem som är på regeringens sida och de som bekämpar den.

Enligt människorättsorganisationen Freiba i Chiapas har vittnen inom armén hävdat att delstatsregeringen, militären och polisen köpt illegala vapen i Guatemala för pengar som skulle gått till projekt till stöd för befolkningen.

Illegala vapen

Vapnena har sedan satts i händerna på de indianer som stödjer PRI. De har fått militär träning och har skickats ut att bekämpa zapatisterna och andra grupper som kämoar för ett mer pluralistiskt samhälle. Detta har lätt till våldsamheter. Två dagar innan julafton 1997 sköts 45 bybor brutalt ihjäl utanför kyrkan i Acteal, inte långt ifrån X´oyep. Offrena och mördarna var alla indianer och kände varandra sedan gammalt.

– Så länge som det finns militär och halvmilitära grupper i Chiapas och zapatister sitter i fängelse kommer konflikten aldrig att lösas, säger Gaspar Monquecho.

– Samtidigt är det uppenbart att regeringen inte bara kan dra tillbaka all militär från Chiapas. Det skulle ge de zapatistiska idéerna för stort utrymme. Den enda som kan göras är att dra ner på den militära närvaron och se till att de halvmilitära grupperna avväpnas.

Lovar lösa konflikten

Den 8 december blir Vicente Fox president. Under valkampanjen sa han att han skulle kunna lösa konflikten i Chiapas på en kvart. Även Salazar lovade att han skulle kunna göra samma sak, men han är medveten om att situationen är mer komplicerad än vad Fox låter påskina.

Salazar menar på att San Andrés-avtalet måste genomföras och skrivas in i grundlagen. Annars finns en risk för att nästa regering kommer att hävda att den inte har någonting med avtalet att göra.

– Att Fox skulle lösa konflikten på 15 minuter är en omöjlighet, säger Gaspar Monquecho.

Han hävdar att Fox har ett förslag till lösning, men påpekar att denne efter presidentvalet har börjat sötta upp villkor för att han ska lösa konflikten, något som aldrig varit på tal, då allt redan finns inskrivet i San Andrés-avtalet.

Med en kvart menar Fox att det är så lång tid det tar att ge ordern om militär reträtt och för att avväpna de halvmilitära grupperna, men frågan är om det räcker?

Det har snart gått sex månader sedan zapatisterna uttalade sig och lovade att inte lägga sig i de kommande valen. Politiska bedömare menar på att tystnaden beror på att Marcos är nöjd med att ett maktskifte kommer att ske. Men det är inte en förklaring som Gaspar Monquecho eller Jose Vasquez tror på. Tystnaden är en väntan på om de som nu har valts kommer att följa sina företrädare i spåren och linda in sina gamla löften i lögner och bortförklaringar.

Fakta

I Chiapas pågår sedan sju år tillbaka ett inbördeskrig mellan zapatistgerillan (EZLN – Zapatistiska armén för nationell frigörelse) och regeringen. 1996 skrev de stridande parterna på ett fredsavtal i San Andrés, i norra Chiapas. Regeringen har inte uppfyllt det man lovade och zapatistgerillan har därför inte lagt ner sina vapen.

Zapatistgerillan säger sig slåss för det som den gamle mexikanska revolutionären Emiliano Zapata slogs för under 1910-talet. Hans revolution vann, men han mördades och mer konservativa revolutionärer tog över. De bildade så småningom partiet PRI. Zapatas jordreform och den autonomi som Mexikos ursprungsbefolkning hade lovats genomfördes aldrig. Gerillan anser att det är dags nu.

Enligt San Andrés-avtalet ska det i den mexikanska konstitutionen slås fast att det i Mexiko finns flera olika etniska grupper och att ursprungsbefolkningen har rätt till självbestämmande och att organisera sig, för att på så sätt göra det enklare för dem att bevara sina traditioner och kulturer och öka möjligheterna till social och ekonomisk utveckling.

Chiapas är den sydligaste av Mexikos delstater, och gränsar till Guatemala. En fjärdedel av delstatens fyra miljoner invånare är indianer. De lever i Mexikos fattigaste och mest marginaliserade kommuner, med bland annat hög andel analfabeter och flest rapporterade dödsfall till följd av kolera och tbc.

Men Chiapas är också en av landets rikaste delstater, med tillgång till stora naturresurser. Här produceras 6,5 procent av landets olja, 23 procent av naturgasen och 8 procent av elektriciteten, och varje år inbringar turismen miljonbelopp.

Publicerad i Epok 4/2000