Kuba

På Kuba finns det de som har tillgång till dollar och de som inte har tillgång till dollar. Dollar öppnar dörrarna till dollarbutikerna där det finns varor som den kubanska peson inte kan köpa. Därför väljer många högutbildade på Kuba bort yrken med anknytning till deras utbildning till förmån för yrken inom turistsektorn där det finns snabba dollar att tjäna. Andra väljer att lämna landet och skicka hem dollar till sina anhöriga.

Carlos är hellre bartender än ekonom, Agnel menar att femårsplanerna ger alla kubaner arbeten efter universitetsstudierna och Anabel vill forska efter examen. Ett tvärsnitt av universitetsstudenter i dagens Havanna.

Baren där Carlos Peréz arbetar ägs av den kubanska staten.

– Och det innebär att Kubas folk är ägare, säger han och ler ett ironiskt leende.

Café Bohemia ligger i Gamla Havanna – Havannas Gamla Stan – med byggnader från spanjorernas tid. Här passerar miljoner turister varje år. Just Carlos arbetsplats ligger bortanför turitstråken, men ibland händer det att någon turist tittar in eller blir övertygad av Carlos kollega Hector att ta en Mojito vid den lilla bardisken. När så händer gäller det att vara trevlig, ge bra service och prata lite med gästerna. Och Carlos är bra på sitt jobb.

Om han inte vore det skulle han inte få ihop någon dricks, som utlänningarna lämnar i dollar. Det är inte tillåtet för utlänningar att betala med pesos. Det är på denna dricks som han och hans familj överlever. Hans grundlön är 120 pesos.

– Jag studerade ekonomi på universitetet, säger han. Under några år efter examen jobbade jag som ekonom på Jordbruksministeriet. Jag tjänade 210 pesos, men som bartender tjänar jag mer. Dricksen är i dollar, vilket ger mig och min familj tillgång till dollaraffärerna där det finns produkter som vi annars inte skulle kunna få tag på.

Hans dröm är att få ett arbete i en större bar, där lönen är högre, kanske till och med i dollar, och där tillströmningen av dricks är mer kontinuerlig.

Alla studenter garanteras praktik

Drömmen för många unga kubanska universitetsstudenter är att få jobb inom några av de växande antal joint-ventures (empresas mixtas, eller: blandade företag) som finns i landet. De ägs till femtio procent av utländska företag och till femtio procent av den kubanska staten. Den här typen av företag finns framför allt inom turistsektorn och lönen, eller lönetillägg, ges oftast i dollar. Än så länge är dessa företag få och konkurrensen stor.

Den största arbetsgivaren är fortfarande staten. Agnel Gomez Guerra, ordförande vid Havannas universitets avdelning av den nationella studentföreningen FEU (Federación Estudiantil Universitarios), berättar att alla som tar examen från universitetet är garanterade två års praktik inom någon av de statliga institutionerna och företagen.

– Kuba är en planekonomi och för varje femårsplan räknar man ut hur många ingenjörer, ekonomer, jurister, kärnfysiker med flera som kommer att behövas. Dessa utbildningsplatser delas ut på alla landets 76 universitetet och högskolor. De sökande får sedan skriva ett prov vars resultat slås ihop med deras snittbetyg från gymnasiet. Den sammanlagda snittpoängen är vad studenten kan använda för att söka till universitetet.

Om femårsplanen håller är alltså alla garanterade arbete efter examen.

Kurslitteratur gratis

Allt studiematerial på universitetet är gratis eller till låns, inklusive pennor och anteckningsblock.

– Fast det gäller bara för dem som läser ett program, säger Anabel Cabezas Vilaesco, som läser Modern historia som fristående kurs på Havannas universitetet. Vi som läser fristående kurser måste betala själva. En historiebok kostar mellan fem och tio pesos, vilket våra föräldrar får betala. Jag bor hos mina föräldrar här i stan, men de som kommer in på stipendium från landet får bo tillsammans med tre andra i en studentlägenhet. De får maten serverad, men jag har hört att kvalitén på både boendet och maten är sämre än vad den var under åttiotalet.

Anabel kom inte in på något program. Alla som gått ut gymnasiet har ändå rätt att läsa fristående kurser inom någon av fakulteterna juridik, historia, ekonomi, information och bokföring. Det för naturligtvis med sig risken att det inte finns något garanterat jobb efter examen. Anabel vill fortsätta forska. Antigen på universitetet eller i en skola för högre studier. Båda platserna ger lön, vilket inte forskning på egen hand ger.

– Jag skulle vilja specialisera mig på katolska kyrkans utveckling på Kuba. Marx kallade kyrkan för en del av materialismen, men det är fel. Det finns dock fortfarande de som tycker så. När religionen var förbjuden på Kuba fick studenter som praktiserade någon religion inte gå på universitetet.

Det nya landet

”Kuba har det bättre nu än under den speciella perioden, men värre än under Sovjetunionens tid. Under socialismen i Sovjet hade vi mycket utbyte med östländerna och livet var bekvämt. När Sovjet föll blev det kaos.”

Anabel Cabezas Vilaseco, student på Havannas universitet, ger en kort men bra sammanfattning av läget på Kuba idag.

– Socialt är det sämre, fortsätter hon. Klyftorna mellan dem som har mer möjligheter på grund av att de har tillgång till dollar och dem som inte har den tillgången blir allt mer markerad. Politiskt är det precis som det varit sedan 1959. Det största problemet i dag är att många kubaner får dollar från familjemedlemmar och vänner i andra länder, eller genom sina jobb, medan andra bara får minimilön och inte har några dollar alls.

Den speciella perioden var de ekonomiskt hårda åren i början av nittiotalet när Kuba plötsligt stod helt själva. När handelsutbytet med Östblocket tog slut fick Kuba börja leta efter nya handelspartners.

För att kunna ge fortsatt gratis sjukvård och utbildning till alla kubaner satsade den kubanska staten på dollar. Den allt större tillströmningen av turister gjorde att inkomsten av dollar ökade. De många kubaner som flydde vid den stora flyktingströmmen 1994, när det ekonomiska läget var som värst, skickar idag en stadig ström av dollar till sina familjer på Kuba. Kubanerna kan sedan spendera dessa i samma affärer som turisterna.

Idag är det inte ovanligt att se delegationer från alla världens länder lotsas runt på Kuba för att få grepp om landets investeringsmöjligheter.

Men varje mynt har två sidor. Baksidan av ekonomisk öppenhet på Kuba heter ökade klassklyftor och fortsatt förtryck mot regimkritiker och upprorsmakare, som de personer som vill tala om yttrandefrihet, politisk pluralism och religionsfrihet, kallas.

Publicerad i Campus 1/2001