För drygt 20 år sedan skrev regeringen och vänstergerillan URNG under ett fredsavtal som avslutade 36 år av inbördeskrig i Guatemala. Jakten på krigsförbrytare fortsätter och de som gjort sig skyldiga till massakrer och folkmord skyddas inte längre av straffrihet.
Det var tidig gryning när männen gjorde sig redo att lämna byn för arbete på majsfälten. De hann inte långt innan de möttes av en patrull med soldater. Det var unga män klädda i olivgröna uniformer, beväpnade med automatkarbiner, bajonetter och machetes.
Soldaterna beordrade männen att samlas på en öppen plats utanför byns kapell. Under vapenhot föstes kvinnor och barn in i kapellet.
Domingo Caal Calach var bara 10 år. Han brukade alltid följa med sin pappa Martin ut på fälten. Han höll sin pappas hand hårt.
En soldat drog i hans hand. Skrek åt honom. Domingo grät. Han tog tag om sin pappas byxor. Han ville inte släppa taget, men slets till slut bort och kastades in i kapellet.
Soldaterna beordrade alla männen att lägga sig ner på marken.
En officer vrålade:
– Ni hjälper gerillan. Ni ger gerillasoldaterna mat. Vet ni inte att ni stödjer kommunister och Guatemalas fiender?
Från kapellet kunde Agata Jalal se hur soldaterna band hennes man Calixto och de andra männens händer bakom ryggarna. De som gjorde motstånd sparkades eller fick hårda slag med gevärskolvarna.
Andra soldater gick från hus till hus. Timmarna gick. Inredning revs ut och slogs sönder. Hus sattes i brand.
Kapellet dränktes in i bensin. Soldaterna tänkte bränna dem inne men det stannade vid ett tomt hot. Först på sena eftermiddagen beordrades alla byns män att resa sig upp. De bands samman i ett rep. I långsam takt började de gå ut från byn med soldaterna.
Sammanlagt försvann 82 män från byn Pambach, i Alva Verapaz, i centrala Guatemala, den 2 juni 1982. Deras kroppar hittades först 30 år senare, i en massgrav på den guatemalanska arméns militärbas för träning av FN-soldater i Cobán, i Alta Verapaz. Det var en bas som under inbördeskriget utgjorde centrum för militärens alla operationer i centrala Guatemala.
– Det började den 27 februari 2012 när vi följde med åklagarmyndigheten in på basen med ett vittne som pekade ut åtta, tio platser där han påstod att man grävt ner lik. Vi tänkte att vi inte skulle hitta så många, men började gräva. Efter två timmar hittade vi den första graven. Bara på den platsen fann vi sammanlagt tolv massgravar med totalt 270 kroppar, säger Fredy Peccerelli, chef för den guatemalanska stiftelsen för rättsantropologi, FAFG.
Utgrävningen på FN-basen Comando Regional de Entrenamiento de Operaciones de Mantenimiento de Paz (CREOMPAZ) pågår fortfarande. Hittills har rättsantropologerna funnit fler än 550 lik i ett stort antal massgravar. Genom att jämföra DNA med överlevande familjemedlemmar har FAFG lyckats identifiera närmare 150 av de funna liken, varav fler än 30 från Pambach.
– Det var svårt att tro när antropologerna berättade att de funnit min man. De kom med hans kropp hit till mitt hus. Det var fint att få hem honom, att veta vad som hänt, men de är också så sorgligt, att han togs ifrån oss. Han fick inte se sina barn och barnbarn växa upp, säger Agata Jalal.
Bredvid Agata Jalal står hennes och hennes döda mans äldsta dotter, Irma, som också var med i kapellet den där dagen. Hon håller sin mamma om axlarna och tröstar henne när hon gråter. Irmas döttrar leker med små kattungar på jordgolvet i det enkla skjulet.
Ett par kvarter bort sitter Domingo Caal Calach med sin son, som aldrig fått träffa sin farfar men fick vara med på begravningen när FAFG lämnade kroppen som de hade funnit på CREOMPAZ.
Utgrävningarna på basen ledde i januari 2016 till att 14 högt uppsatta tidigare guatemalanska militärer kunde gripas. Sex av dem har häktats i väntan på rättegång. Bland dem återfinns den före detta översten Edgar Ovalle Maldonado.
Som ung officer tjänstgjorde Edgar Ovalle Maldonado 1981–1982 i de norra delarna av El Quiché-regionen i Guatemala. Enligt officiella guatemalanska dokument genomfördes under samma period 77 massakrer på civilbefolkningen i området. Under 1983 var Edgar Ovalle Maldonado operationell chef på den militärbas som idag är CREOMPAZ.
Numera är Edgar Ovalle Maldonado generalsekreterare i regeringspartiet FCN. Han är också parlamentsledamot, vilket ger honom immunitet mot lagen. I mars hävde dock en åklagare immuniteten och Edgar Ovalle Maldonado försvann. Han är efterlyst internationellt.
Bland de andra som häktats för CREOMPAZ-fallet återfinns Manuel Benedicto Lucas García, som var stabschef för den guatemalanska armén i början av 1980-talet, och överste Francisco Gordillo Martínez, som liksom Edgar Ovalle Maldonado stod general Efraín Ríos Montt nära.
Åren 1981–1983 räknas till det guatemalanska inbördeskrigets blodigaste period. Efraín Ríos Montt tog makten genom en statskupp 1982 och styrde landet i ett år innan också han avsattes. Han ställdes år 2013 inför rätta för folkmord och brott mot mänskligheten och dömdes till 80 år i fängelse. Domen upphävdes kort därpå av konstitutionsdomstolen på grund av en teknikalitet.
Efraín Rios Montt, som idag är 91 år, har försökt få en ny rättegång stoppad på grund av hälsoskäl, men i slutet av mars i år fastslog en domare att han är tillräckligt frisk för en ny rättegång. Yassmin Barrios, domaren som fastställde domen mot Efraín Ríos Montt år 2013, är också en av de domare som leder rättegången mot de anklagade i fallet med CREOMPAZ.
– Sedan år 2011 har det gått framåt i flera fall rörande brott begångna under kriget. Då ställdes fyra soldater inför rätta och dömdes för massakern vid Dos Erres. Det blev möjligt efter att den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter år 2009 underkände den guatemalanska amnestilagen mot krigsbrott under inbördeskriget. Det gjorde att det guatemalanska rättssystemet började agera, säger Yassmin Barrios.
Då CREOMPAZ-fallet fortfarande är under utredning kan inte Yassmin Barrios uttala sig om det. Hon lever med ständigt livvaktsskydd och tar emot i sitt hus, med höga murar, taggtråd, stålport och kameraövervakning.
Som domare är Yassmin Barrios en av Guatemalas mest namnkunniga. Hon inledde sin karriär samma år som fredsavtalet, år 1996, och har sedan dess lett flera av de mest uppmärksammade rättegångarna i landet.
– Det har gått 20 år sedan fredsavtalet och landet har förändrats mycket. Jämför du med hur det var före 1996 är skillnaderna stora. Rättsystemet är starkare idag. Förr fick den som ville ha rättvisa söka sig utomlands. Idag går det att få det här. Självklart står vi fortfarande inför stora utmaningar, men det är inte så länge sedan som många trodde att de här fallen av krigsbrott aldrig skulle nå en domstol, säger Yassmin Barrios.
I ett litet kalt kontor hos Guatemalas ombudsman för mänskliga rättigheter är Alberto Mazariego något mer kritisk till utvecklingen. Under krigsåren var han medlem i vänstergerillan URNG och satt vid förhandlingsbordet under fredssamtalen. Han har också representerat URNG i parlamentet.
– Fredsavtalet ledde tyvärr till en lag som på många punkter inte lever upp till det som vi förhandlade om. Det är mer av en formell lag som fokuserar på den politiska sektorn. Det civila samhället har fått en mer perifier roll i genomförandet av freden, säger Alberto Mazariego.
Genomförandet av fredsavtalet har på flera punkter underkänts av både Guatemalas ombudsman för de mänskliga rättigheterna och även det statliga sekretariatet för genomförandet av fredsavtalet. Enligt Alberto Mazariego beror det framför allt på den ekonomiska modell som genomsyrat i stort sett alla regeringar som styrt landet sedan 1996.
– Fredsavtalet är en möjlighet att verkligen lyfta landet framåt, men istället har polariseringen mellan olika sektorer i samhället ökat de senaste åren. Landet styrs av en grupp företagare och militärer som en gång var emot fredsavtalet. De kommer aldrig fatta beslut som går emot deras egna intressen. En av orsakerna till kriget var statens frånvaro bland urfolken på landsbygden. Så är det än idag, med undantag för utbildningsdepartementet som är närvarande i nästan hela landet, säger Alberto Mazariego.
Sammanlagt dödades fler än 200 000 människor under kriget, varav över 80 procent tillhörde något av Guatemalas många urfolk, enligt den av FN tillsatta sanningskommissionen. Det är också bland urfolken som fattigdomen är mest utbredd.
Omkring två tredjedelar av befolkningen i Guatemala tillhör urfolken. Bland dem lever tre av fyra människor i fattigdom. De saknar mark att odla, arbeten, tillgång till utbildning och hälsovård.
När Yassmin Barrios förra året fastställde domen mot två militärer som förgripit sig på och förslavat 16 kvinnor i byn Sepur Zarco, i östra Guatemala, krävde hon att kvinnorna skulle kompenseras inte bara med skadestånd utan också med en skola i byn, mark att odla och en hälsovårdsklinik.
– Det här är statens ansvar, att förse invånarna med de mest grundläggande rättigheterna. Det ska inte behövas att en domstol i en rättegång om krigsbrott ska kräva detta. Vi har på många områden vunnit mycket med freden, som yttrandefrihet och rätt att organisera oss. Sådant var under krigsåren förenat med livsfara, men vi står inför stora utmaningar vad det gäller människors sociala skyddsnät och jordfrågan. Det finns stora ekonomiska intressen som inte är intresserade av att urfolk och småbönder får mark, för då förlorar de billig arbetskraft, säger Hilda Pineda, Guatemalas åklagare för mänskliga rättigheter.
När Agata Jalal och Domingo Caal Calach återvände till Pambach efter kriget fanns inte de marker som deras anhöriga odlat kvar. De ägdes av någon annan. Agata Jalal och hennes döttrar försörjer sig idag med att sälja tortillas, godis och läsk i en liten kiosk i hemmet.
Domingo Caal Calach har lyckats spara till egen åkermark, men det har kostat honom många år av daglönearbete under slavliknande förhållanden. Kvinnorna i Sepur Zarco fick ett år efter domen en liten mobil hälsovårdsklinik till byn, men väntar fortfarande på en skola och mark att odla.
Reportaget publicerades i Amnesty Press #2-2017