El Salvador blickar framåt – men det förflutna gör sig påmint

I skuggan av katastrofen i Haiti och statskuppen i Honduras händer det saker i El Salvador. Landets president Mauricio Funes har i ett försök att gå vidare tagit tag i det förflutna, men samtidigt har också politiska mord påmint salvadoranerna om sitt blodiga förflutna.

På årsdagen av slutet på inbördeskriget (1980-1992), den 17 januari, höll Funes ett tal som skilde sig väsentligt från sina föregångares. Medan hans företrädare på presidentposten aldrig bad om förlåtelse, talade om övergrepp på civilbefolkningen och mest tycktes se det blodiga inbördeskriget som en kamp mellan staten och en samling radikala terrorister, tog Funes tjuren vid hornen.

”I den salvadoranska statens namn ber jag om förlåtelse!” sa han och fortsatte med att be om förlåtelse från barnen, ungdomarna, män, kvinnor, präster, bönder, arbetare, studenter, oppositionella, intellektuella och de offer som inte kunnat sluta sörja för att de aldrig fått reda på vad som hänt deras anhöriga och aldrig blivit ursäktade.

Funes, som representerar vänsterpartiet och den tidigare gerillan FMLN, tillträdde som president i juni i år. Vid det laget hade högerpartiet ARENA, lierat med inbördeskrigets många dödspatruller, styrt landet i 20 år.

Presidenten sa den 17 januari att vi måste ge vår vördnad åt krigets offer och att ”aldrig mer ska förtryck tysta tankar”. Han lovade tillsätta en kommission för att kompensera offren, en kommission för att söka efter de barn som stals från sina föräldrar under kriget och att inleda rundabordssamtal och förhandlingar med landets krigsinvalider. Det senare var en del av fredsavtalet, men har aldrig genomförts. Sökandet efter förlorade barn har skötts av enskilda organisationer, men ska nu bli en statlig angelägenhet.

Redan i höstas medgav Funes, som högsta representant för staten, för första gången någonsin den salvadoranska statens roll i mordet på fem jesuitpräster, en salvadoransk jesuitpräst, deras hemhjälp och hennes dotter på UCA-universitetet 1989. Han tillsatte även en kommission för att en gång för alla utreda mordet på ärkebiskop Oscar A. Romero 1980.

Sannings- och försoningskommissionen som bildades efter krigsslutet pekade ut flera medlemmar av ARENA som hjärnorna bakom morden på Romero och prästerna, men en amnesti för alla brott begångna under kriget lade locket på utredningarna 1993. Då hade ett par av de soldater som sköt jesuiterna fängslats, men den spanska domaren Baltasar Garzón har nu, å den spanska statens vägnar sagt sig vilja ta reda på vem som gav ordern – dåvarande president Alfredo Cristiani finns bland de misstänkta.

Mauricio Funes må representera FMLN, men han är också den första salvadoranska presidenten sedan krigsslutet utan anknytning till varken gerillan eller ARENA. Han visar nu prov på stort statsmannaskap och mod när han river upp gamla, lätt omplåstrade, men aldrig läkta sår.

Samtidigt händer otrevliga saker i landets norra delar, i delstaten Cabañas. Sedan 2006 bedriver flera lokala organisationer, samhällen och enskilda organisationer i området en kampanj mot det kanadensiska gruvföretaget Pacific Rim. Gruvföretaget fann under 00-talet guld och silverfyndigheter på flera platser i landet, men när Pacific Rim ansökte om tillstånd att bryta fyndigheterna var det stop. Dåvarande president Antonio Saca, ARENA, ville inte trotsa opinionen mot företaget och gav aldrig företaget något tillstånd.

Inför presidentvalet förra året hotade Pacific Rims dotterbolag i USA att stämma den salvadoranska staten för kontraktsbrott inom frihandelssamarbetet CAFTA. I avtalet kan företag stämma medlemsstaterna för förlorade inkomster inför världshandelsorganisationen WTO:s domstol. Det handlar i detta fall om 100 miljoner US dollar. Saca vek sig inte för hotet och nu har Funes inlett en process för att kasta ut Pacific Rim ur landet. Processen mot den salvadoranska staten inom WTO pågår fortfarande.

Inkomsterna från en eventuell gruva i El Dorado, utanför den lilla staden San Isidro, i Cabañas, skulle knappt bidra till kommunens skatteintäkter. En stor del av intäkterna skulle gå direkt till Pacific Rim, detta på bekostnad av lokalbefolkningen. Gruvan skulle vara ett öppet dagbrott där kemikalier används för att med hjälp av enorma mängder vatten i högtryckssprutor bryta loss metallerna. Få människor på El Salvadors landsbygd har tillgång till rinnande vatten. Förgiftat grundvatten skulle påverka jordbruket.

Redan 2006 hotades flera av reportrarna på lokalradiostationen Victoria, i Cabañas, till livet om de inte slutade rapportera om de eventuella negativa effekterna av en gruva. Även den lokala prästen i San Isidro, Luis Quintanilla, som var emot gruvan hotades.

Förra året blev hoten och trakasserierna allt mer aggressiva. Flera reportrar på radion utsattes för hot via e-post och telefon. Quintanilla utsattes för ett kidnappningsförsök och dödshot. Ett par reportrar tvingas leva en tid på hemlig ort och en före detta gerillamedlem och lokal byledare i området hotas.

I maj attackerades en anti-gruvaktivist, Santos Rodriguez, och fick två fingrar avskurna.

I juli dödades Marcelo Rivera, en av ledarna för motståndet mot gruvan. Han hittades i en brunn med avskurna fingertoppar, läppar, näsa och tydliga tecken på tortyr. Flera medlemmar i ett ungdomsgäng greps för mordet, men det mesta tyder på att det var ett beställningsmord. Ungdomarna låg också bakom flera av hoten och trakasserierna.

En månad senare sköts Ramiro Rivera åtta gånger, men överlevde. I december sköts han igen och dödades. Liksom Marcelo var han aktiv i motståndet mot gruvan.

Med mordet följde ytterligare ett hot (översatt till engelska): ”we sent two into the hole, now the question is, who will be the third, maybe Father Luis or one from the radio, not a bad idea to continue with one of those big mouths at radio victoria, we are not playing around we demonstrated that we have the logistic capacity and financing to deal with whoever, it doesn’t matter if you have a battalion of police taking care of you like dogs, we will do it when we like, the deaths will continue and no one can stop the vengeance that’s begun, we prefer that the 3rd be someone at the ”pinche” radio, we are not playing around, this is the new wave of warnings after taking care of Ramiro”

Ett par dagar senare dödades även Santos Rodriguez fru, Dora Alicia Recinos Sorto, gravid i åttonde månaden. Hennes tvååriga son skadades i benet. Hon var också en aktiv motståndare till gruvan.

Sedan dess har hoten fortsatt komma in.

För mer info: www.cispes.org

Fotnot: Under två år, 2000-2002, arbetade jag på Radio Victoria som biståndsarbetare. Flera av de hotade var då i yngre tonåren. Idag är de unga föräldrar i 20-årsåldern.