Costa Ricas första kvinnliga president

Idag, söndag väljer costaricanska väljare för första gången en kvinnlig president, Laura Chinchilla. Hon är den nuvarande presidenten och mottagaren av Nobels fredspris, Oscar Arias, kvinna. En av landets mest populära politiker som i åratal hanterat landets rätts- och säkerhetsfrågor både som parlamentsledamot och minister.

Att Laura Chinchilla vinner valet beror framför allt på att hon som kvinna står för förändring, men väljarna vill också se någon som tar tag i den ökande brottsligheten som nu har spritt sig från övriga Centralamerika.

Det är bara att gratulera costaricanerna för att ha valt en kvinna. Visserligen garanterar det inte att korruption, våld och maktmissbruk raderas. Det är inte säkert att Chinchilla inte går i samma fotspår som sina företrädare Rafael Calderón och Miguel Angel Rodriguez. Den förre har dömts för korruption och den andre väntar på rättegång.

Men Latinamerika behöver positiva kvinnliga föredömen att bryta ett dystert mönster av ojämlikhet och bristande kvinnliga rättigheter. Chiles president Michelle Bachelet, som snart lämnar ifrån sig makten, är ett sådant. Landet har sällan sett maken till en sån populär politiker. Hade det var möjligt hade hon blivit omvald, detta trots att landet kört fast något ekonomiskt och att ursprungsbefolkningen mapuches stämplats som terrorister på grund av sin kamp för sina rättigheter.

I fredags avslutade jag två veckors jobb på tidskriften Latinamerikas redaktion. Det var dags att spika temarubriker för årets första nummer som traditionsenligt kommer ut lagom till den internationella kvinnodagen, den 8 mars. Som vanligt tas kvinnofrågorna upp, även om detta denna gång stött på patrull redan på redaktionsmötet i december förra året:

Frågan var ju om det är rätt att ha ett särskilt kvinnonummer, eller ett tema om kvinnors rättigheter, när det egentligen borde vara något som genomsyrar tidningen i varje nummer. Helt korrekt, men problemet är att det står så illa till med jämställdheten i Latinamerika att tidningen måste banka in detta i inte bara varje nummer utan även i olika specialnummer.

I förra årets opinionsundersökning Latinobarómetro, som mäter latinamerikanernas syn på demokrati och statliga institutioner år efter år, visade det sig att bara en tredje del av latinamerikanerna anser att kvinnor ska få arbeta och få ägna sig åt politik. En tredjedel! Och vad värre är, det är inte fler än 1997! På 13 år har inget hänt!

Visst har det hänt en del rent praktiskt som att fler kvinnor syns i de latinamerikanska parlamenten, i kommunerna, på borgmästarposter och till och med som presidenter, men till syvende och sist är det ju vad folk i gemen tycker som gäller.

Fler och fler kvinnor och flickor våldtas och mördas i Mexiko och Centralamerika. Abortlagstiftningen är fortfarande brutalt resttriktiv i hela Latinamerika. Det sågs som en seger när Colombia tvingades ändra sin abortlagstiftning så att abort blev tillåtet vid våldtäkt, om fostret är missbildat eller om graviditeten utgör en fara för kvinnas liv. Visst, jämfört med totalförbud är det bättre.

I Nicaragua, El Salvador, Chile och Dominikanska republiken är abort totalförbjudet under alla omständigheter. I Argentina och Ecuador får en kvinna genomgå abort om hon inte är mentalt frisk, inte annars. Lagstiftningarna i Chile, Nicaragua och El Salvador var mer liberala på 1980- och 1990-talen. Det har alltså blivit tuffare.

Abort är fritt fram till tolfte veckan i Kuba, i Mexiko City (inte resten av Mexiko) och i Puerto Rico. Och på Kuba, vars revolution ofta framhållit kampen för jämställdhet som en av revolutionens stora framgångar, erkände nyligen president Raul Castro att ”den kubanska revolutionen gjort pinsamt lite för att förbättra jämställdheten på ön”.

Därför kommer årets första nummer av tidskriften Latinamerika ha en fokusdel om jämställdhet i latinamerikanska medier. I samma nummer är övergripande temat Makten och medierna i Latinamerika. Så i början av mars kan ni se fram emot en tidningen full med reportage om inte bara jämställdhet, utan även om mediesituationen i Latinamerika med exempel från statskuppens Honduras, socialismens Ecuador och Bolivia och mediajättarnas Brasilien.

Och köp den gärna, men prenumera hellre, för som det ser ut idag finns det bara pengar kvar till två nummer till av tidningen. I värsta fall läggs tidskriften Latinamerika ner till hösten, 35 år efter starten.