Besvikelse över EU-avtal

Ingen ljusning för Centralamerikas småbönder, trots förhandlingar om ett nytt frihandelsavtal med EU.

För tre år sedan avslutades förhandlingarna mellan USA och de centralamerikanska staterna om ett frihandelsavtal (CAFTA). Enligt representanter för det civila samhället i Centralamerika gynnar det avtalet bara näringslivet. När ett liknande avtal skulle förhandlas med EU hoppades man därför att större hänsyn skulle tas till Centralamerikas fattiga majoritet, men två år senare har förhoppningarna kommit på skam.

Den Europeiska kommissionens förstesekreterare på ambassaden i Nicaraguas huvudstad Managua, är noga med att förklara skillnaden mellan ett frihandelsavtal och ett associeringsavtal. Det förstnämnda är ett rent handelsavtal mellan två parter.

– EU:s associeringsavtal innehåller mekanismer som kan justera frihandelns eventuella negativa effekter, mekanismer som politisk dialog och bistånd, säger Nicolas Balté.

Det var just i den skillnaden som det centralamerikanska civila samhällets stora förväntningar låg. Förhandlingarna inför frihandelsavtalet mellan USA och de centralamerikanska staterna blev framför allt ett samtal mellan näringslivet och regeringarna, utan någon hänsyn till det civila samhällets förslag och försök till dialog.

Inför förhandlingarna med EU betonandes det från europeiskt håll att inslag som bistånd och dialog mellan regionerna för ökat samarbete skulle tas upp vid förhandlingsbordet. Därför trodde det civila samhället att deras idéer och tankar från regionens ekonomiska och sociala bas – fattiga småbönder och småproducenter – skulle få mer utrymme. Men så har inte blivit fallet.

– Förhandlingarna har framför allt kommit att handla om handel och knappt ingenting om biståndet och den politiska dialogen, säger Tania Vanegas, ansvarig för påverkansarbete på den nicaraguanska miljöorganisationen Centro Humboldt, som ingår i den grupp som deltar i förhandlingarna för det civila samhällets räkning.

Majoriteten av Centralamerikas invånare livnär sig på små familjejordbruk eller hushållsföretag. I och med CAFTA utsätts de för kraftig konkurrens från USA:s subventionerade bönder och ekonomiskt starkare företag. Enligt Tania Vanegas pekar det mesta på att än värre konkurrens nu väntar från europeiskt håll.

Balté har svårt att förstå kritiken då tanken är att biståndsinsatser och politisk dialog ska väga upp till exempel det europeisk subventionerade jordbrukets konkurrens mot centralamerikanska småbönder. Men Tania Vanegas påpekar att till exempel EU:s biståndsstrategi för Centralamerika aldrig har tagits upp vid förhandlingsbordet.

På den nationella nicaraguanska småbonderörelsen UNAG rycker man på axlarna åt associeringsavtalet. Deras medlemmar har inte fått ut någonting gott av CAFTA. De menar att ingen av de två förhandlingarna har varit särskilt demokratiska.

EU har visserligen varit bättre på att inkludera det civila samhället i förhandlingarna än vad USA var, men deras förslag och kritik har trots detta fallit platt till marken. I slutändan är det trots allt samma gäng som får sin vilja igenom vid borden i Bryssel och de centralamerikanska huvudstäderna – regeringsrepresentanter och näringslivstoppar.

UNAG-medlemmarna och småbönderna Ronaldo López eller hans fru Antonia på landsbygden utanför staden Jinotepe, söder Managua har inte sett några effekter av CAFTA. Om något associeringsavtal vet det intet. Det ända positiva på senare år har varit regeringsskiftet 2007.

– Med Daniel Ortegas regering har vi fått en ny marknad för våra bönor i Venezuela, säger Ronaldo López.

De är övertygade om att Ortega kommer att förhandla med EU med människor som dem själva i åtanke. Bland det civila samhällets representanter vid förhandlingsbordet står det dock klart att Ortega sitter lika mycket i knät på näringslivet som sin liberala företrädare, Enrique Bolaños, som förhandlade fram CAFTA-avtalet.

Enligt planen var det tänkt att förhandlingarna om associeringsavtalet skulle ha avslutats i Bryssel i juli, i år, men på grund av statskuppen i Honduras har förhandlingarna skjutits upp på obestämd tid. EU-kommissionens linje är att avsluta förhandlingarna med alla staterna i Centralamerika, när en demokratisk regering åter har makten i Honduras.

Publicerad i Ordfront 4/2009