I oktober mejades 14 personer ner under en fotbollsmatch i San Pedro Sulas, Honduras. Månaden innan ska 15 personer ha skjutits till döds, i en drogrelaterad uppgörelse, i en skofabrik i samma stad.

Våldsspiralen i Mexiko, med knarkligor som skördar offer och poliskårer som avgår, har skildrats flitigt i medierna den senaste tiden. Men om situationen i Centralamerika skrivs betydligt mindre.

Läs hela artikeln och intervjun med mig på dn.se!

För den som vill veta mer kan jag också rekommendera en skrift jag skrivit på ämnet: ”Kriget mot maras – om ungdomsgäng i Centralamerika”, Världspolitikens dagsfrågor. Utgiven av Utrikespolitiska institutet, 2006.

Relaterade inlägg:

1. Ingen ljusning trots fredsavtalet
2. Ärkebiskop Romeros skugga över El Salvador
3. Etiska pensionsfonder och Goldcorp i Centralamerika

Ett år efter kuppen har våldet mot civilbefolkningen ökat dramatiskt. Inte bara medlemmar i den pacifistiska motståndsrörelsen mot kuppen har mördats, trakasserats, hotats och misshandlats. Sedan årsskiftet har åtta journalister mördats, vilket är fler än i något annat land på det västra halvklotet. Knappt något av brotten har utretts.

Sverige bidrar med tre miljoner kronor till den honduranska sannings- och försoningskommissionen, som enligt Jan Robberts är den enda vägen till försoning. Hans och många andra givares förhoppning är att sanningskommissionen ska kunna kasta lite ljus över händelserna som ledde fram till statskuppen den 28 juni förra året.

Sanningskommissionens ordförande, Guatemalas tidigare vicepresident och utrikesminister Eduardo Stein, sa tidigare i år att kommissionen skulle föreslå institutionella reformer. Han fick genast på fingrarna från flera regeringsrepresentanter som menade att kommissionen bara skulle dokumentera vad som hänt. Flera av de sittande ministrarna stödde kuppen.

När Stein och de fyra andra ledamöterna i kommissionen väl kunde inleda sitt arbete i början av maj, var det med ett något urvattnat mandat i ryggen. Robberts menar att mandatet gott kunde ha varit starkare, men samtidigt har han fått flera signaler som tyder på att kommissionen knappast kommer att gå den honduranska regeringens ärenden.

- När den den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna kritiserade sanningskommissionen för att den inte skulle ta upp övergrepp på de mänskliga rättigheter i sin rapport förklarade Stein att det skulle man visst, säger Robberts.

President Porfirio Lobo valdes i november förra året. Efter att han tillträdde i januari har hans regering erkänts av USA, EU:s medlemsstater och ett trettiotal andra länder, men bland annat tio regeringar i Sydamerika vägrar erkänna regeringen. Liksom motståndsrörelsen menar de att Lobo valdes i odemokratiska val administrerade av en kuppregering.

Publicerad i Omvärlden 5/2010

Relaterade inlägg:

1. Sanningskommission utesluter inte konstitutionella förändringar
2. Honduras två sanningskommissioner
3. Honduras Sannings- och försoningskommission klar

Vilka lärdomar kan man dra av återuppbyggnadsarbetet efter orkanen Mitch när det gäller det jordbävningsdrabbade Haiti? Fem personer med lång erfarenhet av katastrofinsatser diskuterade detta ämne under Exit Nicaraguadagen, den 3 juni på Sida: Julio Raudales, viceminister i Honduras regering och ansvarig för biståndsfrågor, Jan Robberts, ansvarig för Sidas kontor i Honduras, Ian Christopolos, forskare vid Danish Institute for International Studies,  Edgardo Chévez, chef för Organismo Christiano de Desarollo Integral de Honduras och Torsten Wetterblad, tidigare Sidas platschef i Nicaragua.

Moderator: Erik Halkjaer

Läs hela referatet från seminariet här.

Relaterade inlägg:

1. Nicaragua – 30 år av samarbete och vänskap
2. Stort intresse för slutseminarium
3. Haiti och Honduras

Nio seminarier, 200 deltagare, 20-talet panelister, utställningar, musik och intensiva diskussioner. Intresset var stort för det avslutande seminariet i samarbetet med Nicaragua, Honduras och de regionala programmen i Latinamerika.

Läs mer här.

Relaterade inlägg:

1. Seminarium om Nicaraguabistånd flyttat till 3 juni
2. Nicaragua – 30 år av samarbete och vänskap
3. Lyssna mer på dem som drabbas

Vilken skillnad kan ni i Honduras Sannings- och försoningskommission göra för att förändra den konstitutionella kris som Honduras genomgår?

- Sannings- och försoningskommissionen kan konstruktivt bidra, med sin rapport och sina rekommendationer, med att överbygga klyftan mellan de mest radikala positionerna, och främja en lösning på ett par av de politiska och institutionella problem som inte lösts sedan den 28 juni 2009. Men bara honduranerna och institutionerna kan vara ansvariga för att finna, välja ut och själva genomföra de förändringar som behövs.

Resultaten av kommissionens arbete kommer inte att publiceras förrän om tio år. Varför det?

- Så är det inte. Kommissionen kommer att lämna in sin rapport om åtta månader, i början av nästa år. Vad som kommer att sparas i tio år är bara hemlig information som vissa personer velat berätta för kommissionen, som vittnesmål från personer som är rädda för repressalier.  Detta representerar en mycket liten del av det material som kommissionen redan har fått in i form av material och vittnesmål. I fallet med Guatemalas sanningskommission är denna typ av material hemligt i 50 år.

Det finns personer, bland andra inom den Nationella motståndsrörelsen mot kuppen, som anser att kommissionen inte är oberoende, att ni blivit utpekade av president Porfirio Lobo, som har sin egen agenda. Om ni inte har det civila samhällets stöd vilken roll spelar då ert arbete?

- Kommissionen skapades genom ett dekret av president Lobo, precis som Chiles sanningskommission, som skapades genom ett dekret av president Ailwyn, medan general Pinochet fortfarande var militärchef. Det hindrade inte denna kommission att inleda sitt oberoende arbete, och dess resultat innebar mycket för Chiles demokratisering och konsolideringen av de demokratiska institutionerna. Kommissionen i Honduras föddes under en polemisk period, med stora motsättningar och motsägelser, precis som andra latinamerikanska sanningskommissioner. Det är ett par ledande röster inom båda de extrema lägren som kritiserar kommissionen. Ett par röster inom motståndsrörelsen tror att kommissionen bara finns för att tvätta kuppmakarnas händer och att den bara är en förlängning av kuppen. Andra röster från de mer konservativa lägren anser att kommissionen är ett av Zelayas instrument, en trojansk häst för att reformera konstitutionen. Men det finns viktiga delar av befolkningen som stödjer vårt arbete.

Från början sa du att kommissionen skulle göra rekommendationer till förändringar av den honduranska konstitutionen, men regeringen sa nej, att kommissionen bara skulle förklara de händelser som ledde fram till och följde på den 28 juni 2009. Skulle du kunna kommentera detta?

- Kommissionen mandat är inte bara att kasta ljus över händelserna, före, under och efter den 28 juni 2009. Det är också att lämna rekommendationer åt det honduranska folket, för att detta inte ska upprepas. Vi kan inte förutspå nu vilka rekommendationer kommissionen kommer att göra, innan vi är klara med våra undersökningar och försök att förstå vad som hände (det vore att förutspå resultatet av en match innan matchen ens var spelad). Men på grund av krisens natur, gissar vi att de kommer att inkludera institutionella förändringar och även lagreformer. Men kommissionen utesluter inte något i förväg, inte ens om det handlar om konstitutionella förändringar.

Intervjuad per e-post i slutet av maj 2010

Relaterade inlägg:

1. Sanningskommission ska ena splittrat Honduras
2. Honduras två sanningskommissioner
3. Honduras Sannings- och försoningskommission klar

För tre år sedan köpte Goldcorp upp det amerikanska gruvföretaget Glamis Gold. I och med uppköpet blev Goldcorp ägare till gruvan Marlin, i regionen San Marcos, i Guatemala, en veritabel miljökatastrof och ett grymt exempel på den industrialiserades världens utnyttjande av fattiga människor.

Jag besökte området kring Marlingruvan för fyra och ett halvt år sedan, strax innan utvinningen av guld påbörjats. Byborna, till majoriteten delar av Guatemalas fattiga och marginaliserade ursprungsbefolkning, protesterade då mot att de inte haft något att säga till om inför beslutet att inleda brytning av guld i ett öppet dagbrott. Att bryta guld i öppna dagbrott innebära att det går åt enorma mängder vatten som dränerar jordbruken runt omkring. Dessutom används cyanid i brytningen, en giftigt ämne som lätt sprider sig i naturen genom grundvattnet.

I och med att Goldcorp förvärvade Glamis Gold blev företaget också ägare till San Martin-gruvan i Siriadalen, i Honduras. Där protesterade lokalbefolkningen redan 1999 mot att Glamis Gold aldrig gjort någon ordentlig miljökonsekvensanalys. Inte heller här hade invånarna fått möjlighet att säga sitt om projektet innan det påbörjades.

I en miljöstudie gjord 2006 av Siriadalens miljöorganisation visade provar att vattendragen i området kring San Martin gruvan innehöll stora mängder av cyanid, kvicksilver, bly och arsenik. Flera invånare i området led av kroniska hälsoproblem och hudsjukdomar. Dessutom hade grundvattennivån och nivåerna i vattendragen i området sjunkit dramatiskt till följd av gruvdriften.

Gruvdriften i San Martin, i Honduras, håller på att avslutas, men verksamheten i Guatemala är planerad att pågå i minst fem år till.

För mer om Marlingruvan, läs här, och här.

Relaterade inlägg:

1. Ingen ljusning för gängproblematiken i Centralamerika
2. När conquistadorerna återvände till Guatemala
3. Sanningskommission utesluter inte konstitutionella förändringar

Den officiella honduranska Sannings- och försoningskommissionen är ett resultat av det avtal som kuppregeringen och representanter för den avsatte presidenten Manuel Zelaya förhandlade fram i slutet av oktober förra året. Kommissionen leds av Guatemalas tidigare vicepresident och utrikesminister Eduardo Stein, som igår underströk att kommissionens ”arbete är att komma till botten av vad som hände.”

- Vi vill klargöra att vi inte kommit för att vara en del av den här kommissionen för att bli krönikörer, för det hade det varit bättre att kontraktera en historiker, sa Stein i närvaro av den panamerikanska organisationen OAS generalsekreterare José Miguel Inzulsa, de centralamerikanska staternas utrikesministrarna och representanter för den internationella diplomatiska kåren i Honduras.

Förutom Stein består kommissionen av en tidigare justitieminister och ledamot av den högsta domstolen i Peru, María Amadilla, en tidigare ambassadör och biståndsminister från Kanada, Michael Kergin och honduranerna Julieta Castellanos, rektor för Honduras nationella universitet, och hennes företrädare, advokaten Jorge Omar Casco. Kommissionen är tillsatt av Honduras president Porfirio Lobo, vald med de lägsta röstsiffrorna och valdeltagandet i något honduranskt val i modern tid, dessutom under överseende av en kuppregering.

Kommissionen har fått kritik för att bara Lobo tillsatt ledamöterna, utan inrådan från någon annan, allra minst det civila samhället. Dessutom är de två honduranerna i kommissionen medlemmar i Lobos eget Nationella parti. Att Peru och Kanada är representerade anses bero på att de två länderna var någorlunda neutrala i samband med kuppen. Kommissionens kritiker menar att Peru och Kanada snarare tog kuppmakarnas parti.

Den honduranska motståndsrörelsen mot kuppen består av flera fackförbund, människorättsorganisationer, miljörörelser, ursprungsfolksorganisationer, bonderörelser, studentorganisationer och representanter för alla de politiska partierna och flera yrkeskårer. Den har varken erkänt Lobos regering eller tillsättandet av Sannings- och försoningskommissionen, som den anser vara ett spel för gallerierna.

I det ursprungliga förslaget skulle kommissionen har lämnat rekommendationer på institutionella förändringar i Honduras för att undvika liknande konfrontationer som dem som skedde förra året. Detta ströks ur kommissionens arbetsbeskrivning och kommissionen kommer nu bara att undersöka och redogöra för de händelser som ledde till kuppen och situationen efter kuppen. Rapporten ska vara klar om åtta månader, men delar av den kommer att hållas hemliga i tio år.

Motståndsrörelsen lovade igår att på årsdagen av kuppen, den 28 juni, installera en egen alternativ Sannings- och försoningskommission. den skulle bland annat bestå av två mottagare av Nobels fredspris, guatemalanskan Rigoberta Menchú och argentinaren Adolfo Pérez Esquivel, ecuadorianskan och nunnan Elsy Monge, som suttit i Perus Sannings- och försoningskommission, den holländska människorättsförsvararen Theo Van Boven och argentinskan Nora Cortina, från organisationen Abuelas de Plaza de Mayo.

Den 28 juni i år kommer motståndsrörelsen även att ge regeringen listor med namnunderskrifter för krav på en folkomröstning om Honduras ska tillsätta en grundlagsförsamling. Målet är en miljon namnunderskrifter.

Den honduranska regeringen med Lobo i spetsen hoppas på att Honduras i juni även kommer att återfå sitt medlemsskap i OAS. Landet kastades ut ur organisationen i samband med kuppen. Den 18 maj är tanken även att EU och de centralamerikanska länderna ska skriva under ett associeringsavtal, men både dessa förhoppningar tycks nu komma på skam.

Samma dag som Sannings- och försoningskommissionen tillsattes i Honduras beslutade Sydamerikans tolv länder, som samlats i Den sydamerikanska unionen, UNASUR, att inte erkänna Lobos regering. Ländernas statschefer meddelade även EU att om Honduras inbjudan till Madrid den 18 maj inte rivs kan det hända att ingen representant från Sydamerika över huvud taget dyker upp. Likaså meddelade OAS generalsekreterare Inzulsa att Lobo hade mycket kvar att bevisa innan ett medlemskap i OAS kunde komma på tal igen.

De centralamerikanska ländernas regeringar, inklusive Nicaraguas Daniel Ortega, har alla backat upp Lobo, främst i hopp om att visa enighet inför USA och EU. USA och EU med de internationella kreditinstituten Världsbanken, Internationella valutafonden, IMF, och Interamerikanska utvecklingsbanken tycks även de ha dragit ett streck över förra årets händelser. Man har omfamnat Lobo. Men i Sydamerika visar regionens ledare prov på en sällan skådad enighet.

Relaterade inlägg:

1. Som om ingenting hänt i Honduras
2. Sanningskommission ska ena splittrat Honduras
3. Allt mer politiskt våld i Honduras

Reportrar utan gränser vill inte säga om det ökande våldet mot honduranska journalister beror på det allt fler övergrepp på de mänskliga rättigheterna som följt på förra årets statskupp eller om det handlar om narkotikarelaterat våld. Sedan ett par år tillbaka har både mexikanska och colombianska narkotikakarteller flyttat allt mer av sin verksamhet till Centralamerika.

Våldet mot journalister i Honduras har ökat stadigt sedan 2003 då den första journalisten på 20 år mördades. 2007-2008 mördades ytterligare två, men sedan årsskiftet har alltså sju reportrar till fått sätta livet till. Under 00-talet utsattes också allt fler honduranska journalister för hot och trakasserier, något som eskalerade i och med statskuppen den 28 juni 2009.

Relaterade inlägg:

1. Allt mer politiskt våld i Honduras
2. Honduras och demokrati
3. På flykt undan förtrycket i Honduras

Relaterade inlägg:

1. Stort intresse för slutseminarium
2. Nicaragua – 30 år av samarbete och vänskap
3. Lyssna mer på dem som drabbas

Kommissionen som egentligen skulle ha inlett sitt arbete långt tidigare är nu klar och kommer att som förutspått ledas av Guatemalas tidigare vicepresident och utrikesminister Eduardo Stein. Förutom Stein består kommissionen även av Julietta Castellanos, rektor för Honduras nationella universitet, hennes företrädare på posten, Jorge Omar Casco, den kanadensiska diplomaten och tidigare ambassadör på Kuba och i USA, Michael Kergin, och den peruanska juristen och tidigare ordföranden för Perus högsta domstol, María Amadilia Zavala Valladares.

Kommissionen kommer att under åtta månaders tid har fri tillgång till alla statliga honduranska institutioner och kunna intervjua vem de vill, utan hinder. Rapporten kommer efter publicering att förvaras inlåst utanför Honduras gränser fram till 2020. Först därefter kommer den att kunna läsas av allmänheten på Honduras kongressbibliotek.

Kommissionen kommer inte att, så som tidigare antyddes, lämna några rekommendationer på institutionella förändringar i Honduras.

Relaterade inlägg:

1. Honduras två sanningskommissioner
2. Sanningskommission ska ena splittrat Honduras
3. Sanningskommission utesluter inte konstitutionella förändringar