Uganda är det land i Afrika som har lyckats bäst med att bromsa spridningen av hiv. Baguma Tinkusmire, journalist och kontorschef för Ugandas FN-förbund tillskriver president Yoweri Musevenis en stor del av framgången:
– Presidenten har visat ett särskilt intresse för hiv. Han och hans kamrater överlevde inbördeskriget, men sedan dog flera av dem i aids. Om han inte hade varit intresserad hade vi aldrig kommit så här långt.
Ugandas FN-förbund grundades av universtitetsstudenter och det är också på universiteten de har sina mest aktiva medlemmar. När medlemmarna för två år sedan tillfrågades vilken fråga som de ansåg att förbundet borde prioritera blev svaret hiv/aids.
Känsligt ämne
Att prioritera hiv när regeringen gjort ett sådant bra jobb kan tyckas onödigt. Särskilt som Uganda lider av andra problem som kriget i norr, stora flyktingströmmar och fattigdom. Men en ny generation ugandier har nått sexuellt aktiv ålder, menar Baguma:
– Folk tror att faran är över, men vi får inte glömma de unga. De måste också få lära sig om sjukdomen. Regeringen gör ett bra jobb, men den behöver hjälp.
Sexualitet och könsjukdomar är ett känsligt ämne och inget som diskuteras öppet i Uganda. På universiteten talar ingen om hiv. De som testas positivt får inget stöd och de som testas negativt får ingen information om hur de ska undvika att bli smittade.
FN-förbundets plan är att alla Ugandas universtiet ska anta en policy för hur de ska arbeta med hiv/aids. Målet är att personal, elever och sjukvårdsanställda ska kunna tala öppet om problemet.
Öppenhet målet
Hittills har ett av landets universitet antagit en hiv-policy. Nkumba Universtiy ligger på vägen mellan huvudstaden Kampala och flygplatsen i Entebbe. Det är ett litet privat universitet med ett trevligt och lugnt campus. Den lokala FN-föreningens ordförande, Faith Kwebaze, tar emot redan ute på gräsplan, men visar oss snabbt in på studentkårens kontor, undan den starka solen.
– Vårt universitets hiv-policy går ut på att hiv-positiva studenter kan fortsätta studera och få regelbunden rådgivning, säger Fatih.
– Alla studenter får gå en kurs om sexuellt överförbara sjukdomar. Några anställda lärare har gått ut öppet med att de är smittade och jag känner personligen några smittade elever, men de vågar fortfarande inte berätta öppet.
Snabb smittspridning
FN-förbundet vill även jobba med utbildningsinstitutioner i norra delarna av landet. Man har besökt flyktingläger där och vet att situationen är nära nog katastrofal. Den stora rörligheten bland flyktingarna samt soldaters och lägervakternas övergrepp på civila gör att hiv sprider sig snabbt.
När flyktingar och soldater återvänder hem tar de med sig viruset. Många barn i norra Uganda utsetts också för övergrepp, men det som kanske säger mest om hur hiv/aids drabbat Uganda är det stora antalet föräldrarlösa barn.
Någon timmes bilfärd norr om Kampala lever Diane Nanziri, 13. Medan vi äter de matbananer som hon och hennes syskon lagat till lunch berättar hon den sorgliga historien om hur hon miste sina föräldrar. Pappan dog 1996 och mamman fyra år senare. Dianes lillasyster, Sharon, 8, föddes med hiv.
Sedan dess har Diane och hennes storebror, Cristopher, 15, tagit hand om sina tre småsyskon på egen hand. De lever på att sälja bananer. Med hjälp av organisationen Plan International har syskonskaran fått hjälp med pengar till skoluniformer, en potatisodling och ett hus. Plan har även utbildat en lärare, Aida, på barnens skola för att ge dem stöd.
Van att berätta
Diane är van att tala med främlingar om sin situation och hon säger själv att det blivit en viktig del av hennes liv, att få berätta om sina problem. Hon ställer fräcka motfrågor och är väldigt nyfiken, men då och då tittar en liten 13-årig flicka fram bakom den brådmogna unga damen.
– Jag hatar aids, säger hon. Det är så farligt och komplicerat. Jag vill inte få aids. Jag vill hellre dö på en gång. Mamma fick lida så länge.
Även om syskonen lärt sig att dela på hushållssysslorna och får mycket stöd av Aida är det hårt att både vara storasyster och gå i skolan. Dianes mardröm är att hon inte kan gå klart skolan.
– Efter skolan har jag knappt tid att leka, säger Diane. Jag måste jobba här hemma. Om jag hinner brukar jag träffa mina vänner på helgerna, men jag hinner inte göra allt i skolan och mina läxor. Jag vet inte om jag får gå kvar. Jag hoppas jag kan det för jag vill gärna bli advokat.
Miljoner föräldrarlösa
Diane och de många andra barnen i området där hon bor har ändå tur. De får stöd av en biståndsorganisation. På många håll i Afrika finns inte det stödet. Krig, svält och hiv har lämnat miljoner unga afrikaner utan föräldrar och med stora krav på makthavarna i sina länder att lösa problem med utbildning, sysselsättning och hälsovård.
Ugandas framgångar i kampen mot hiv är ett exempel på att det går att nå resultat bara det finns politiska vilja. Dianes och alla andra unga afrikaners hopp står till syvende och sist till varje enskild makthavares vilja att ta itu med den lilla människans problem.
Fakta
Enligt FN har ungefär mellan 25 och 28 miljoner människor i Afrika hiv. Ungefär 13 miljoner av kontinentens barn är föräldrarlösa. Bara förra året smittades 3 – 3,5 miljoner afrikaner och 2,2 till 2,4 miljoner dog i aids. I södra och östra Afrika har mellan en femtedel och en tredjedel av befolkningen hiv. Tyvärr avspeglar den lägre andelen inte en minskad smittspridning utan att många sjuka har avlidit.
I Uganda var 30 procent av den vuxna befolkningen hiv-positiv för tio år sedan. Efter ett framgångsrikt arbete att stoppa spridningen har idag bara sex procent av befolkningen hiv, men i vissa områden i södra Uganda har nästan 40 procent av den unga generationen föräldrar dött i aids och lämnat tusentals barn föräldrarlösa.
Källa: UNAIDS
Publicerad i Världshorisont 2/2004